Lagarbete under ytan

Kabelutläggningsfartyget Pleijel på uppdrag i Riddarfjärden, Stockholm. Foto: Magnus Glans
Annons

Installation, upptagning eller akut reparation. Inget uppdrag är det andra likt för besättningen på kabelfartyget Pleijel. Sjömannen följde med ut på Riddarfjärden för att ta upp uttjänt telekabel. 

Det knastrar i Niklas Carlssons radio där han står på fördäck. Han är operationsledare för kabelteknikerna ombord. Till höger om honom syns Stockholms stadshus och på andra sidan Söder Mälarstrand. Pleijel är här för att plocka upp gammal telekabel från Riddarfjärdens botten. Kablar som inte längre används ska bort för miljöns skull. Uppdraget startade år 2000 i Strömstad och sedan dess har Pleijel arbetat sig runt kusten. Detta är tredje omgången i Stockholm.

”Styrbord in”. ”Flytta fram skutan fem meter”. ”Lyft mer rakt upp”. Förutom kabelteknikerna deltar dykare, ROV-pilot och bryggbefäl i radiokommunikationen. Alla i kedjan vet vad som händer. Inget får gå fel. Bottnen är som ett nät av kablar och det gäller att dra i rätt.

– De vi ska ta upp är från 1960-talet och ligger underst. Sedan dess har man lagt fiberkablar och allt möjligt ovanpå. Dessutom har kablarna flyttat sig och ligger inte som på kartan. Det är en utmaning, vi börjar i en ände och försöker följa den, säger Niklas.

Annons

Till sin hjälp har Pleijel en undervattensfarkost (ROV) som körs av Ricky Kjellén. Han frilansar som ROV-pilot och styr den inifrån en vit container på däck, där han också ser med kamera och sonar (ljudbild) hur det ser ut på botten där den befinner sig.

”Stopp på 600” hörs i radion. Kabeltekniker Kjell Eriksson kör spelet som drar upp kabeln över boghjulet och vidare ner i Pleijels lastrum. Med 600 kilos dragkraft händer ingenting och nu undrar han varför.

”Här är en korsning” rapporterar Ricky från containern.

”Okej, vi skickar ner dykare.”

En korsning innebär att kabeln som ska upp hamnat under en annan. Då skickas en dykare ner för att klippa av kabeln vid korsningen. Den avklippta delen dras upp och en grön nylontamp fästs med halvslag i nya kabeländan. Sedan fortsätter upptagningen. Har man tur löper det på, har man otur kommer en ny korsning.

I det här fallet tas beslut om att släppa kabeln tillfälligt – ”nu lägger vi inte mer energi här” – och prova en ny. En vit boj läggs ut som markering innan vi förflyttar oss till andra sidan för att plocka kablar från ett fäste på Söder Mälarstrand istället. Ett inhyrt dykarlag har förberett från land så att det ska gå lättare.

Kjell var tidigare kranförare i Bergkvara hamn. Niklas var kabeltekniker i land och arbetade för Televerket som ägde Pleijel då, så steget till sjöss var inte stort. Båda två trivs ombord.

– Det gör vi nog allihop. De som kommer hit brukar stanna och det är bra, för när vi känner varandra väl går arbetet lättare. Vid kabelinstallationer är många människor inblandade och fallerar en länk så blir det stopp överallt, säger Niklas.

För ett par år sedan gjorde Pleijel ett stort installationsjobb mellan Åland och Finland. 16 mil med två stora likspänningskablar och en fiberkabel som buntades ihop och lades ner på havsbottnen. De har också utfört uppdrag för vindkraftsparker bland annat utanför Öland.

Innan ett projekt påbörjas undersöks botten noga. Ofta läggs kablarna direkt på havsbotten men ibland ska de även skyddas genom nedgrävning eller täckas genom att placera madrasser eller stensäckar ovanpå kablarna.

Arbetet på Pleijel är ofta beroende av vädret. Blåser det för mycket kan vissa moment inte utföras, och då får man välja andra alternativ eller helt enkelt vänta.

– Vi planerar alltid in väderdagar men ibland håller det inte ändå, berättar befälhavaren Martin Olausson.

På bryggan pekar Martin på DP2-systemet som installerades 2015. Han förklarar hur det hämtar information om position, vind och strömmar och utifrån det ser till att fartyget ligger still på några centimeter när. Tvåan betyder att systemet är dubbelt; om det första går sönder tar nästa över.

Just nu ser systemet till att vi utan problem ligger kvar på samma fläck av Riddarfjärden medan kabel-upptagningen fortsätter på fördäck, där Niklas och kollegan Morgan Karlsson står redo.

Långsamt spelas den gröna nylontampen (fäst med halvslag i kabeländan nere på botten) in över boghjulet, sträcks upp, och slackas igen på dykarens order. Han har upptäckt att halvslagen glider och beordrar stopp för att knyta om. Övriga i kedjan avvaktar tills dykaren meddelar att han är klar.

Att det går trögt beror förutom alla kabelkorsningar på att kajen i flera decennier använts som tippningsplats vid snöröjning. Med snön följer grus, som genom åren lagt sig ovanpå kabeln och nu fungerar som effektiv broms.

Morgan arbetade tidigare inom industrin i land. Jobbet på Pleijel tycker han är spännande.

– Det är alltid specifika förutsättningar: hur botten ser ut, vad som ska göras, vilka spel som används. Vissa dagar är såklart bättre än andra, ösregn och skitväder är sådär, men så är det överallt. Jag gillar arbetet i sig, man tror att det handlar om att bara dra kablar, men det är många olika moment, säger han.

Morgan var tills nyligen förtroendevald för Seko ombord. Nu har en kollega tagit över eftersom Morgan blivit operativ ledare och inte vill sitta på två stolar.

Kabeltekniker, matroser och kockar går på ett anpassat kollektivavtal baserat på Sekos bogseravtal. När Pleijel inte har uppdrag ligger fartyget i Kalmar och besättningen jobbar måndag till torsdag. Vid längre uppdrag löser två besättningar av varandra.

– Vi har inget fast 1-1-system, på gott och ont. Men arbetsgivaren är bra och när vi varit ute ett par veckor ser de till att vi får ledigt efteråt. När det gäller beredskapsinsatser finns inget tvång att vi ska vara anträffbara dygnet runt, men det är en fördel om man meddelar rederiet om man är borta, så de vet vem de kan ringa om det blir akut. Det handlar om att ge och ta, säger Morgan.

Rederiet Baltic Offshore har på uppdrag av kunder beredskap dygnet runt, året om. Vid larm om kabelfel ska Pleijel (eller ersättare) inom viss tid vara på väg mot platsen, rätt bemannad och lastad för att reparera skadan.

I januari kom ett larm vid Finska Utö. En kabel var dålig på flera ställen och hade troligen legat och skavt mot botten. Larmet kom fredag förmiddag, besättningen ringdes in och på kvällen var alla samlade.

Ombord på Pleijel finns ett särskilt rum med utrustning för att skarva el- och fiberkablar. Flera i besättningen har gått kurs i skarvning för att kunna hjälpa till när kabelteknikerna, som är certifierade skarvare, utför sitt arbete.

I byssan förbereder kockan Monica Johansson för lunch. Frukosten är undanplockad och när lunchen är avklarad tar middagen vid. Det går i ett men är roligt, tycker hon.

Kalmarbon Monica arbetade inom vården i 25 år innan hon provade att vara kock ombord, gillade det och blev kvar.

– Att laga mat är min stora passion. Det är positiv stämning och ett gott gäng ombord, och varje resa är som ett äventyr. Man ger sig iväg och vet inte exakt när man kommer hem, säger hon.

På fördäck fortsätter arbetet. Trettio meter tjärindränkt kabel spelas upp innan det tar stopp igen. Ny väntan, ny undersökning av dykare (som knappt ser något i bottenslammet utan får känna sig fram). Kjell börjar se frustrerad ut.

– Såhär många stopp och korsningar har jag aldrig varit med om. Vi visste att området var kabeltätt men antalet korsningar går inte att förutse. Ibland flyter det på och kablarna korsar inte ens varandra, suckar han.

Nu har han 2,9 tons dragkraft på spelet. Kanske skulle det lossna om han lade på ett halvt ton. Men mer kraft kan lika gärna dra sönder en nyare kabel, och den risken tar man inte.

Det händer väldigt sällan att något går sönder.

– På de 17 år som vi tagit upp gammal telekabel har det hänt en enda gång att vi dragit sönder en fiberkabel som skulle vara kvar. Det var här utanför Stockholm, berättar Niklas. Vi hade dykare nere som gjorde bedömningen att det bara var sand på botten, så vi drog, och så låg där ändå en fiberkabel som vi inte sett. Men laga kablar kan vi ju, så det var fort ordnat.


FAKTA: C/S PLEIJEL

Kabelutläggningsfartyget C/S Pleijel byggdes 1972 och var danskt last-fartyg tills Televerket köpte och byggde om henne till kabelutläggningsfartyg 1989. När Televerket blev Telia såldes Pleijel till ett privat bolag. 2006 var hon till salu igen och köptes av sin nuvarande ägare.

Hemmahamnen är Kalmar och besättningen består av 16–20 personer. Pleijel utför uppdrag främst i norra Europa.

Fartyget är 86 meter långt och 13 meter brett. I lastrummet finns tre karuseller för att lasta kabel och avan-cerade positioneringssystem för att ligga helt still under installationsuppdrag, samt utrustning för att skarva och laga el- och fiberkablar.

2015 gjordes en stor ombyggnad. Bland annat förlängdes fartyget med 13 meter för att få plats med ytter-ligare en kabelkarusell. Dessutom byggs Pleijel om mer eller mindre inför nästan alla större uppdrag. Varje projekt är unikt och det är alltid någon speciallösning som måste till.

Kabelfartyg har använts sedan -mitten av 1800-talet.


FAKTA: REDERIET

Kalmarrederiet Baltic Offshores verksamhet består av flera olika delar.

Installation och förläggning av kraft- och telekomkablar. Uppdragen varierar från ett par veckor till flera månader.

Reparation av kabelfel på telekom- och kraftkablar. Rederiet har serviceavtal med flera telekomoperatörer att inom exempelvis 48 timmar mobilisera och lasta reservmaterial för att gå till felposition och reparera.

Upptagning av gamla kablar som tagits ur drift.

Uthyrning av personal och utrustning för skarvning och mätning av telekomkabel på fartyg och plattformar.