Ny flagg för Listerland

Tobias Alexandersson är matros på Listerland
Tobias Alexandersson, matros, passar på att se över ankarspelet under varvsvistelsen i Göteborg. Foto: Klara Johansson

Bulkfartyget Listerland skiftar från svensk till färöisk flagg. Därmed har alla rederiets fartyg Torshavn i aktern.

Flaggskiftet sker under ett varvsbesök i Göteborg. Regnet hänger i luften när Sjömannen besöker fartyget. Det är folk överallt. Botten ska blästras och målas, huvudmaskin ses över och klassningssällskapet är ombord och förbereder inför omflaggningen.
– Vi passar på att göra allt när vi är här, säger Björn Holm som sköter management för Rederi AB Uman.
Listerland är rederiets fjärde fartyg som flaggas på Färöarna. De tre tidigare (Lister, Listerhav och Listervik) kom dit från Gibraltar under förra året. Listerland har fram tills nu haft svensk flagg.
– Det är klart att det känns tråkigt men såhär ser verkligheten ut. Idag är båtarna ett arbetsverktyg och det är samma sak med flaggen. Att driva sjöfart under svensk flagg är tyvärr mycket dyrare, säger Anders Mattsson, vd för Rederi AB Uman.
Björn Holm håller med.
– Det är tudelat. Det är roligt att driva svenska båtar men samtidigt förenklar det vardagen för oss och är bättre ekonomiskt att flagga ut. Varje krona spelar roll idag, säger han och påpekar att kurser och certifikat för besättningen kostar mer än sex gånger så mycket i Sverige som i vissa andra länder.
Dessutom har sjöfartsstödet sänkts för personer över 65 år, vilket gör dem dyrare för rederierna än tidigare.
Tonnageskatten då? Nej, den har ingen positiv betydelse för små familjeägda rederier som Uman, enligt Björn Holm.
– När tonnageskatten kom blev det dyrare för oss eftersom man har för avsikt att sänka sjöfartsstödet. För rederier som gör små vinster och investerar dem i verksamheten är tonnageskatt ointressant. Systemet är utformat för att spara pengar åt dem som redan tjänar mycket pengar. Och vi får betala för att de som vill ska kunna vara med.

Besättningen på Listerland följer med till nya flaggen. Rederiet har tecknat avtal med de svenska sjöfacken, lönen höjs för att kompensera för högre skatt och pensions- och försäkringslösningar har tecknats. Villkoren blir likartade som under svensk flagg.

– Vi har haft en tydlig linje i alla förhandlingar om utflaggningar. Rederiet har följt vår linje och det är positivt, säger Peter Skoglund, ombudsman på Seko sjöfolk.
Facket kan inte förhindra att fartyg flaggar ut. Istället koncentrerar man sig på att behålla anställningarna för manskapet ombord.

”systemet är utformat för att spara pengar åt dem som redan tjänar mycket pengar”

Björn Holm förklarar att valet föll på Färöarna för att det går att ha svenska sjömän anställda under den flaggen.
– Färöarna har skatteavtal med Sverige. Det var därför vi flaggade om de tre Gibraltar-båtarna till Färöarna för drygt ett år sedan. Nu kan våra svenska sjömän jobba på alla fyra fartygen.
Men rederiet hymlar inte med att svenskarna på Listerland, när de slutar, kommer att ersättas med polska sjömän. Orsaken är höga lönekostnader.

Listerland, byggd 1994, går med spannmål och träpellets i Östersjön. Liksom rederiets övriga fartyg är hon utrustad med självlossarsystem. Kedjor längs durken i de två lastrummen skjuter lasten mot mitten av fartyget, där roterande skovlar gräver upp last underifrån som sedan med hjälp av skruvar förs vidare upp och av båten. Systemet utvecklades av Anders Mattssons pappa 1964 och blev verklighet 20 år senare.
– På den tiden körde vi mycket på Karlshamn med raps. Konkurrenterna gillade inte när vi installerade självlossare för vi fick nästan alla laster, minns Anders Mattsson.
Systemet gör att luckorna inte behöver öppnas vid lossning, vilket är bra när det regnar, och att lossningen kan pågå dygnet runt utan folk på kajen. Lossningen sköts från bryggan av en styrman ombord.
Besättningen består vanligtvis av åtta nio personer. En av dem är matros Tobias Alexandersson som när Sjömannen träffar honom just har rengjort ankarboxen. Han har jobbat för rederiet i tre år, varav ett på Listerland, och trivs bra.
– Det är en bra båt, lagom stor. Arbetsuppgifterna varierar och vi går till olika hamnar, säger han.
Att Listerland flaggas ut tycker han är tråkigt.
– Men om det krävs för att kunna ha kvar båten så är det ju inget att göra åt. Och det är så många båtar som inte längre är svenska, jag antar att det behövs. Enligt vad jag hört ska det inte bli sämre för oss efter utflaggningen, löner och sådant förändras inte.
Tobias Alexandersson pekar på akterkant av bygget där varvspersonalen just fräst ut Listerlands nya call sign i stålet. Färöiska regler kräver det; i Sverige räcker det med målade siffror.
– Det blir vår uppgift att måla det där sedan, kommenterar han.

Annons

I byssan förbereder kockan Susanne Trulsson lunchen. Hon började här i augusti förra året efter att ha arbetat några år i land. Tidigare var hon i Silja och i skärgårdstrafiken i Stockholm.
– Jag hamnade här av en slump. En kompis visste att jag ville ut på sjön igen och tipsade mig när jobbet dök upp. Jag kastade mig på telefonen och sökte, säger hon.
Susanne Trulsson stormtrivs ombord.
– Det känns som att jag hittat hem! Jag gillar att vara hemifrån och jobba koncentrerat, göra det jag ska och sedan komma hem och vara fri. Det är en speciell typ av liv som jag fastnat för, säger hon och lägger mer bacon i stekpannan.
Utflaggningen har hon inte funderat så mycket på.
– Vi blir av med en del grejer, som rotavdraget. Men lön och pension ska inte bli sämre och försäkringarna verkar väldigt fördelaktiga. Vi får vänta och se. Jag tar det med ro, säger hon.