Tempot höjs på Peter Pan

ombord peter pan
Tewodros Admassu städar hytter under hamnuppehållet i Trelleborg. Foto: Dick Gillberg
Annons

Tempot har skruvats upp med allt fler arbetsuppgifter. Men sammanhållningen och samarbetet gör att jobbet ändå fungerar.

– Vi ställer upp för varandra. Det är en schyst stämning mellan alla avdelningar ombord. Det skulle inte fungera annars, säger Håkan Ziethén, cateringvärd och skyddsombud på TT-Lines Peter Pan.

Peter Pan ligger vid kaj i Trelleborg när Sjömannen går ombord. Ropaxfärjan ska avgå mot Travemünde vid 22-tiden och många i besättningen har vila.

Håkan Ziethén har just gjort en runda för att fylla på varor i ombordshopen. Han hjälper också till med provianteringen för köket och baren samt påfyllning av sängkläder och annat i linneförrådet.

– Och senare på kvällen bemannar jag receptionen och gör inhopp bland annat i restaurangen och shopen, berättar han.

Annons

Håkan Ziethén är ett levande exempel på hur arbetet i intendenturen har förändrats ombord på svenska färjor. Från att ha haft specialiserade arbetsuppgifter har personalen fått lära sig att bli tusenkonstnärer. Hela tiden med passagerarnas bästa framför ögonen.

I slutet av 1980-talet, när Håkan Ziethén började arbeta till sjöss, kunde en färja ha en besättning på omkring 180 personer där alla arbetade på sina egna avdelningar. Idag utgörs besättningen på Peter Pan av 38. Oavsett storlek på fartyg är det en betydande rationalisering.

– Sedan början av 2000-talet har det bara blivit färre i besättningen. Det har blivit mer stress och allt fler arbetsuppgifter, berättar han.

Arbetsbelastningen, och personalstyrkan, varierar över säsongen. Men det är alltför sällan den är tillräcklig för det som måste göras. Intendenturen är helt beroende av samarbete mellan de olika arbetsplatserna och att arbetet fungerar och flyter på. Händer något oförutsett får man ofta lösa det på extra tid.

– Rast och återhämtning har vi under januari och februari. Resten av året är det för ont om tid för att ta en paus, säger han och skrattar.

René Axén har, liksom Håkan Ziethén, -arbetat på TT-Line sedan slutet på 1980-
talet. Hon började arbeta som diskare, för att fortsätta i restaurangen och sedan baren, som hon har ansvar för idag.

– Arbetet har förändrats väldigt mycket. Förr var vi alltid två i baren på kvällen, nu är man själv. Förutom under sommaren då jag har hjälp av en till, säger hon.

Under senare år har TT-Line utvecklat bardelen till att även innehålla kaféverksamhet. Passagerarna kan köpa smårätter som exempelvis sandwich, olika sallader, gulaschsoppa och bockwurst som måste förberedas och eventuellt värmas innan baren öppnar.

– Det har blivit mer och mer matförsäljning, och det är svårt att få tiden att räcka till, säger René Axén. Jag kan ha över 150 gäster att betjäna under en och en halv timma då baren är öppen. Det är stressigt att hinna med att hjälpa alla under den tiden.

Än mer stressigt är det om något tar slut under tiden. Då måste hon själv ta sig till köket och förrådet akterut och hämta exempelvis öl eller mat för att fylla på i baren.

– Det finns inte tid att hämta något när jag har öppet. Istället blir det att man går och fyller på under de tider man kan. Jag vill ju kunna ge service till mina gäster när jag har öppet.

En arbetsdag är i snitt tio timmar för René Axén. Hon upplever ofta att hon skulle behöva arbeta mer för att hinna med arbetsuppgifterna.

– Man röjer undan borden och ställer i ordning stolarna när man egentligen skulle ha rast. Dammsuger och städar gör jag oftast på morgonen.

Arbetet på sena kvällar när restaurangen och shopen är stängd kan också vara jobbigt på fler sätt, menar hon.

– Man kan känna sig otrygg ibland. Förhoppningsvis är det någon mer som jobbar i närheten som man kan få tag på om det är något, säger hon.

Under högsäsong på sommaren förstärker TT-Line bemanningen ombord. Även i baren ökar personalstyrkan. Men förstärkningen borde vara mer flexibel och anpassad efter hur många passagerarna är, menar René Axén.

– De har satt ett fast datum för när säsongen drar igång istället för att kolla hur mycket det är att göra, säger hon.

Ulf Nilsson, klubbordförande på TT-Line, håller med om att besättningen i intendenturen är slimmad. Även under högsäsong.

– Besättningen blir större, men inte tillräckligt. Arbetet fungerar för att alla är så lojala, både mot fartyget och mot varandra. Personalen hjälper varandra och gör ofta mer än de måste, säger han.

Han berättar att personalomsättningen i intendenturen inte är lika hög på TT-Line som på andra rederier. Det är många som har långa anställningstider.

Sjukskrivningstalen i intendenturen sticker inte heller ut markant, berättar han.

– Sjukskrivningstalen är högre i intendenturen än för övriga personalen, men siffran är inte oroväckande hög, säger han.

Arbetsmiljö och social arbetsmiljö kommer att stå i fokus under året, inte minst på grund av den nya föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA, som börjar gälla till sjöss 2018.

Tillsynen av föreskriften ska skötas av Transport-styrelsen, men Ulf Nilsson betonar att det är viktigt att samtliga ombord bidrar.

– Föreskriften är ny så det är viktigt att alla ombord, både befäl och kollektivanställda, sätter sig in i vad det handlar om. Vi i facket har redan börjat, vi har exempelvis bokat utbildningar för skyddsombuden.

Samarbetet ombord mellan olika personalgrupper är bra redan idag, menar han. Det går också att ha en bra dialog med ledningen i land.

– Vi lyssnar på varandra. Det finns en ömsesidig förståelse även om det inte alltid resulterar i det man vill, säger han.

Vi stöter på en annan veteran ombord, Ibrahim Diop, med över 20 års erfarenhet som cateringvärd. Nu arbetar han som arbetsledare på hotellet.

– När man lägger sig på kvällen är man helt slut, säger han. Det är lätt för någon att säga att man inte ska stressa men det är svårt att inte göra det i verkligheten.

Det är ekonomin som styr, menar han. I samband med finanskrisen för snart tio år sedan har fokus allt tydligare riktats mot rationaliseringar och kostnadskontroll.

– Och vi kämpar för att hänga med. Det gäller att försöka balansera saker och ting och få tid för återhämtning för alla. Men smäller det till så får man springa, så är det. På samma gång gäller det att inte sluta tänka, man måste lösa arbetsuppgifterna på ett bra sätt.

Samtidigt är det svårt att se alternativen till dagens organisation ombord, menar han.

– Ett tag var det mycket spekulationer att alla -båtarna skulle flaggas ut. Men det har vi sluppit vara med om.

Tewodros Admassu städar hytter i hotellet. Han är en av de vikarier på TT-Line som hoppas på tillsvidare-anställning.

– Jag har arbetat som vikarie i sju år. Jag är bara glad att det har varit mycket att göra under de senaste månaderna. Det är många gäster som åker med oss och det är bra.

Just nu har han arbete till slutet av april. Oftast behöver han inte vara hemma så länge innan han får ett nytt vikariat.

– Men jag vill helst ha ett fast jobb. Det är svårt att planera något när man bara får korta anställningar. Jag har ofta funderat på att söka andra jobb men så får man ett jobb ombord och då tar man det. Jag har inte bara mig själv att tänka på utan jag har små barn också, säger han.

Situationen för vikarierna är den andra sidan av myntet när det gäller arbetet i intendenturen.

En hel del säsongsanställda arbetar bara en sommar. Men det finns många trogna vikarier som rederiet borde ta bättre hand om, menar Ulf Nilsson. Fler tillsvidareanställda skulle även göra arbetet lättare att planera och arbetsbelastningen skulle bli mer förutsägbar för de övriga ombord.

– Rederiet borde kunna ge fler vikarier den säkerhet som en riktig anställning innebär, säger Ulf Nilsson. Vi i klubben skulle gärna se lösningar som gynnar både personal och företag, exempelvis skulle en möjlighet vara att upprätta en pool där vikarier kan tillsvidareanställas.

Han får medhåll av Håkan Ziethén. Det är inte alltid ledningen har förståelse för vad som är bäst för personal och passagerare ombord.

– Ett problem är att det ibland kan vara väldigt långt mellan fartyget och organisationen i land, om jag säger så.