Att Sjömanskyrkan i Göteborg läggs ner och säljs ut får bara inte ske. Här har pensionerade sjömän och andra byggt upp en gemenskap och vänskap under årtionden. Den gemenskapen riskerar att splittras nu, skriver flera pensionärsföreningar i den här debattartikeln.
Verksamheten på Amerikagatan vid Stigbergstorget har pågått i 65 år. Först som Sjömansgård, sedan som Sjömanskyrka i 35 år. En stiftelse förvaltar, hittills med ekonomiskt stöd av Svenska Kyrkan. Fastigheten byggdes ursprungligen med donationspengar från Broströmsrederiet på ungefär 600 000 kronor.
Nu har Sjömanskyrkans öppna verksamhet stängt efter att Svenska Kyrkan gjort en omorganisation. Pengar som tidigare gick till bland annat Sjömanskyrkan har nu fördelats ut på Göteborgs Stifts nio församlingar. Två församlingar har bidragit till fortsatt verksamhet, Karl-Johans och Askims, övriga har hittills inte bidragit till Sjömanskyrkans fortlevnad. I snitt krävs 100 000 kronor/församling i ekonomiskt stöd för det.
På Sjömanskyrkan har äldre pensionerade sjömän och andra pensionärer byggt upp en gemenskap och vänskap under årtionden där Restaurang Kuling varit navet när man samlats kring dagens mål av hemlagad husmanskost, cirka 30–40 besökare/dag. Dessa gemenskaper riskerar att splittras nu. Lunchgäster från närliggande arbetsplatser och tillfälliga besökare har också sökt sig till den unika 1950-talsmiljön med utsikt över Göteborgs centrala Hamnområden.
Den som en gång besökt Sjömanskyrkan i Göteborg gör det gärna igen. Där finner man en icke kommersialiserad miljö som andas lugn och ro och omhändertagande personal, som är så ovanligt i dagens stressade samhälle.
Föreningar i Göteborg har också funnit en ”social arena” att hålla möten på med kulturaktiviteter, föreläsningar, kurser med mera för totalt cirka 10 000 medlemmar per år, nyttjande samlingslokaler som också inryms i fastigheten.
Totalt har cirka 40 000 besökare per år klivit in genom dörrarna till den unika 1950-talsmiljö i delvis funkisstil, med muralmålningar, modellskepp och tavlor på segelskutor. Fastighetens läge och historiska inredning skapar Sjömanskyrkans själ.
Nu är det ”pengakris”, som överallt annars, cirka fem miljoner/år saknas för att fortsätta den fantastiskt mångfacetterade verksamheten och driften.
Sjömansprästen som varit anställd har förutom att ge diakonalt stöd till sjömän även besökt ungefär 100 anlöpande fartyg per år i Göteborg och erbjudit samtal och ett avbrott med social kontakt för ibland socialt isolerade sjömän på tillfälligt besök. Hembesök har också ingått i uppgiften.
Om inte den ringa ekonomin löses lämpas ett stort ansvar för många av pensionärerna, som klarat att leva ett självständigt liv med stöd av Sjömanskyrkans resurser, över till Göteborg Stad. Kostnader för såväl hemtjänst som sämre livskvalitet med isolering och ensamhet och därmed risk för ökade omsorgs- och vårdkostnader som följd.
Föreningslivet får också en bredsida, skadeskjutna redan av i många fall HIGAB:s nylanserade marknadshyror för lokaler och lokalhyror.
Göteborg förlorar ytterligare en stor del av sin själ av att vara en sjöfartsstad och en extraordinär verksamhet som säkerligen inte har någon motsvarighet i Sverige.
En namninsamling bland göteborgarna har på kort tid skrivits under av hittills närmare 3 000 personer med begäran att Sjömanskyrkan ska bevaras i befintlig byggnad, med den sjöhistoriska miljön som samlats där genom årens lopp. Pensionärsföreningar, representerande cirka 5 000 medlemmar, har hittills gjort uttalanden om bevarande av verksamheten i byggnaden på Amerikagatan. Facebookgruppen Rädda Sjömanskyrkan har cirka 1 500 deltagare. Det torde finnas en stark opinion bland göteborgarna att Sjömanskyrkan i befintlig fastighet intill Stigbergstorget ska fortsätta.
Märkligt att Göteborgs Stift, Svenska Kyrkan, bidrar till att lägga ner en av sina mest sociala verksamheter, som verkligen uppfyller det kristna budskapet att hjälpa sin nästa.
Här borde Svenska Kyrkan-Göteborgs Stift och Göteborgs Stad samarbeta och hitta en finansieringsplan. Att investera pengar idag gör att man slipper större omsorgskostnader på sikt, otrygghet, misstro, och personliga lidanden och Svenska Kyrkan kanske bibehålla sin tilltro.
Sannolikast och olyckligast vore om en kommersiell verksamhet tar över fastigheten och förändrar den unika interiöra miljön efter sina behov och stänger dörrarna för göteborgarna. Därmed går ett kulturarv i graven. Att Sjömanskyrkan i Göteborg läggs ner och säljs ut, DET FÅR BARA INTE SKE , om det finns någon klokskap kvar.
Harry Eriksson (ordförande SPF-seniorerna Linnéstaden)
Peter Liljegren, (ordförande Göteborgsseniorerna)
Lennart Ling (ordförande Sjöpensionärernas Klubb)
Inger Eriksson (Riksförbundet Pensionärsgemenskap Majorna)
Urban Börjesson (ordförande Föreningen Gamla Majgrabbar)
