Det är med smått skräckblandad förtjusning som jag nu i efterhand tänker på årets avtalsrörelse mellan Seko och SARF.
Innan respektive förhandlingsdelegation som brukligt kallades in, så mötte vi arbetsgivarna i några så kallade kansliöverläggningar, en liten delegation som möts en eller ett par gånger innan de verkliga förhandlingarna kommer igång. Detta sker för att känna lite på motparten, och få besked om vad de vill och kan tänka sig att lägga till i årets avtalsförhandlingar.
Man pratar även om större eller mindre förändringar i avtalen, principfrågor, samordningsstyrda frågor och direktiv. Dels från vår sida med Seko, 6F och LO – och från SARF med Transportföretagen och Svenskt Näringsliv som noggrant vakande ögon över ”tuppfäktningen” mellan parterna. Alla bevakar och granskar den slutliga överenskommelsen så att resultatet inte strider mot vad högre instanser på båda sidor har lagt för nivåer innan avtalsrörelsen.
Med ”skräckblandad förtjusning” menar jag att vi har ett stort ansvar för våra medlemmar, som med all rätt förväntar sig att vi ska göra vårt absolut bästa för dem – såklart.
Att göra sitt bästa är en viktig devis som vi försöker leva upp till dagligen, men att göra sitt bästa under avtalsförhandlingar kräver även förmåga att väga in många saker.
Det är ibland en balansgång på en knivskarp egg. Vi ska väga vårt bästa mot att gå över en gräns, och därmed på sikt kanske förlora arbetsplatser, och med det även er medlemmar.
Vi skulle ha kunnat gå ut med 25 procent i lönehöjning och krävt ett 2–1 system, och troligtvis även uppnått detta genom en lång och smärtsam generalstrejk. Men några dagar senare hade vi antagligen inte haft ett enda fartyg under svensk flagg – så jag är mycket nöjd med det snabba och insiktsfulla resultat som vi, arbetsmarknadens parter, nådde i årets förhandlingar.
På tal om medlemmar och en stark fackförening – jag är ytterst tacksam över att vi har en mycket god medlemsanslutning i vår förening (även om man inte ska vara helt nöjd förrän man uppnår 100 procent, och dessutom lyckas behålla alla).
Vi har många trogna medlemmar som visar oss alla att vi tror på det vi kan göra tillsammans, och att vi vill behålla den fackliga styrkan som vi tillsammans genererar.
Som i Stjärnornas Krig: may the force be with you. Den fackliga styrkan och vad den kan åstadkomma är nästan obegränsad.
Det finns inget finare än den fackliga gemenskapen. Det är en fantastisk känsla när man inser följande: om vi alla håller ihop, så kan vi med gemensamma krafter uppnå exakt vad vi vill. Det är en härlig känsla som jag önskar att alla ska få uppleva.
Om du inte är medlem, bli medlem. Du, Vi och Vi Alla tjänar på det, Starka Tillsammans.
Kenny Reinhold, ordförande Seko sjöfolk
