Innan bläcket på dessa tecken hunnit torka, så är det förmodligen redan rott i hamn. En av de mest spektakulära och krävande förhandlingarna i vår tid. För vem hade – med facit i hand – kunnat slå sig för bröstet och säga hur det kommer mynna ut? Förmodligen är vi bara i stormens öga, så det gäller att ha is i magen och rida ut hela stormen. Det är i alla fall med positivitet som framtiden närmar sig, för det finns oftast inget ont som inte för något gott med sig. Det är väl naivt att hoppas på både fred på jorden och mer pengar i plånboken redan imorgon, men det är viktigt att hoppet finns där. Hoppet sägs ju trots allt vara det sista som lämnar oss.
Jag står bakom våra duktiga förhandlare som bokstavligen och bildligt talat slåss för oss alla. Det är ett fåtal gånger som man faktiskt inte riktigt kan gissa sig till utgången. Att försöka hänga med i utvecklingen via nyheterna är på gott och ont, men vad vi kan utläsa från politiskt håll, så är det ju så mycket mer att göra just denna mandatperiod. Med en sådan hävarm kunde vi också kräva löneökningar på minst 20 000. Men vi är såklart realistiska. Vad jag innerligt hoppas på att näringslivet är medvetna om, är att när de bagatelliserar och påstår att våra lönekrav är orealistiska och vägrar att skjuta till lite extra, ja då finns det kanske inga arbetare kvar att kommendera till slut.
Samhällsbärare är vi, och stolta ska vi vara. Rent historiskt sett, så visst har vi haft reallöneökningar en lång tid. Samtidigt haltar pensionen efter med en väsentlig del, på grund av att vi inte får behålla skattetabellen för sjöinkomst även efter pensionens infallande. De borgerliga jobbskatteavdragen äter också upp den pensionsgrundande inkomsten. Men som så mycket som faktiskt uppdagats och ligger under luppen så finns det alltid möjlighet för förändring. Våra krav är tydliga. Framför allt är det reella och fullkomligt rimliga krav. Kämpa på ärade avtalsdelegation.
Sebastian Rydell är ny krönikör i Sjömannen. Han arbetar ombord på Aurora och är sektionsordförande i Forsea
