Låt oss inte sluta med solidaritet

För ett antal år sedan, rätt många om jag ska vara ärlig (ja det här med ålder är relevant, ha tålamod) så hade jag turen att bli upplyst av en äldre kollega ombord att det här med att “vara vänster” är något som hör ungdomen till. Detta fenomen, som han kallade det, skulle helt sonika gå över ju äldre jag blev. Något om att de flesta blir klokare med åldern. 

Nu är jag ju inte riktigt där ännu, men det går ju inte förneka att fylla 40 närmar sig snabbare än vad jag är helt bekväm med. Och hör och häpna nu. Jag är om möjligt ännu mer övertygad vänsterpartist. Vi får väl ändå vara överens om att nästan 40 år inte räknas som ungdom så, hör och häpna. Den vise mannen hade fel. 

Det kan väl knappast endast höra ungdomen till att gilla trygghet på arbetsmarknaden? I och för sig är det just ungdomar idag som har det allra sämst när det gäller anställningstrygghet. Men det betyder inte att vi äldre på något vis sitter säkert i båten (en liten trum-virvel här för min fyndighet). LAS-utredningen är ju ett bevis på det. Lagen om anställningskydd må vara lite till åren och kanske inte perfekt. Men att försämra och urholka den kommer inte att gynna oss anställda ett skvatt.

Annons

“Att försämra och urholka LAS kommer inte gynna oss anställda ett skvatt”

Lagar är inte skriva i sten. De ändras, läggs till eller tas helt sonika bort med jämna mellanrum. Hur detta ändras beror helt på hur vi röstat. Och bristen på rödhet i riksdagen är som jag tjatar om sällan eller aldrig till arbetares fördel. 

Ironin och det som gör mig så uppgiven är att jag vet vilka som kommer få skit. Det är fackliga företrädare och förtroendevalda som kommer att bli kallade okunniga och värdelösa. Och det är för att alla engagerade fackliga kommer att följa befintlig lagstiftning, den som ni som röstat på partier som vill urholka LAS har bidragit till. 

Slutligen vill jag prata om solidaritet, något jag saknar i dagens samhälle. Jag vill att vi ska tänka på alla 1 000-tals sjömän som är fast ombord. Alla de som har en arbetsmiljö som gränsar till häxeri i vanliga fall, men som på grund av Corona har det om möjligt ännu värre. 

Den psykiska ohälsan som detta medför är rent ut sagt horribel. Alla dessa män och kvinnor som är helt avgörande för att ett land som Sverige ens ska fungera. 

“Solidaritet arbetare emellan har historiskt gett oss mycket”

Jag säger inte att vi inte får vara uppgivna och ledsna på hur vi drabbats av pandemin, för det är skit här med. Men att för en sekund lyfta blicken och fundera på alla våra internationella kollegor kan inte skada. Solidaritet arbetare emellan har ändå historiskt gett oss mycket. Låt oss inte sluta med det nu i dessa bistra tider. 

Ida Wallin