Ett nytt decennium har startat – och det innebär att jag som 55-årig lönnfet gubbe nu har varit fackligt aktiv i fem decennier. 2020 är ju tämligen färskt och under mitt första decennium var jag lokalt aktiv ombord i de fartyg jag seglade på under 1980-talet.
Jag minns när jag började i Svenska Sjöfolksförbundet som praktikant i oktober 1994. Han som var avtalsansvarig på den tiden hade varit iland i 17 år, och jag ansåg att han inte visste mycket om vad som gällde till sjöss då. Själv har jag varit iland sedan mars 1996 och det är alltså 24 år sedan…
När jag valdes till klubbordförande på dåvarande B&N, med 44 svenskflaggade fartyg och 450 anställda i manskapsbefattning, hade Sjöfolksförbundet haft ett antal stora slag mot register och fiffelflaggade kryssningsfartyg som försökte etablera reguljär trafik på Sverige.
Så blev det lite lugnare inom sjöfarten och sjöarbetsmarknadens parter samlades för att göra politik ihop med dåvarande sosseledd regering. Vi lyckades få till bruttomodellen och tre år senare (2001) kom nettomodellen, som är det nettolönesystem som redarna erhåller idag. Om vi inte hade lyckats hade vi nog inte haft mycket sjöfart kvar efter millennieskiftet. Och det är just samarbetet som är nyckeln till framgång.
”Samarbete är nyckeln till framgång”
I finanskrisens kölvatten stod vi än en gång på varsin sida om staketet och hade olika uppfattningar och stred om vägen framåt. Och förra decenniet etablerades det kanske starkaste samarbetet mellan sjöarbetsmarknadens parter; det som ledde oss till samarbetsnamnet Blå Skatt och senare Blå Tillväxt.
Jag upplever att det idag blivit svårare att få gehör och förståelse för sjöfartens problem – även när lösningar presenteras som kräver ytterst små ekonomiska insatser och som skulle få svensk sjöfart att, jag ska inte säga blomstra, men den skulle lätt kunna bli femtio procent större än idag och kanske ännu större på sikt.
”Svensk sjöfart skulle lätt kunna bli 50 procent större än idag”
Just nu är vi på väg in i detta decenniums första lönerörelse. Och det som är så bra för svensk sjöfart är att parterna har grundat en sjöfartspolitisk plattform med givna förutsättningar för branschen med stabila avtal och överenskommelser. Årets lönerörelse kommer att gå lika bra eller lika dåligt för arbetssäljarna och arbetsköparna, oavsett bransch.
När nu mitt femte decennium som facklig företrädare har startat så hoppas jag att vi visat staten att vi har tagit vårt ansvar, och att vi även fortsättningsvis tar ansvar. Och att staten från sitt håll visar att man vill satsa på sjöfarten och tar sitt ansvar genom att vidareutveckla nettomodellen till 100 procent igen, gör tonnagebeskattningen 2.0 mer inkluderande och enkel, samt tar bort stämpelskatten och istället inför en administrativ avgift vid inflaggningar.
Man brukar säga att man ska börja med lågt hängande frukter. I sjöfartens fall är det fallfrukt och den brukar man få gratis. Och i budgetsammanhang för statens utgifter, så är lösningarna för sjöfarten nästan gratis – och för det får man bättre miljö och fler arbetstillfällen.
