Likt Biskop Brask år 1517 är jag tyvärr ”nödd och tvungen” att än en gång kommentera ett par mycket tråkiga saker. Det ena är en tråkig nyhet som kom nyligen, och det andra är ett återkommande besked som sagts inom sjöfartsbranschen många gånger förr.
Den första tråkigheten är att vi troligen kommer att förlora ytterligare ett fartyg. Och inte vilket fartyg som helst – utan färjan M/S Galaxy på Tallink Siljas linje mellan Stockholm och Åbo. I skrivande stund pågår förhandlingar och det ser inte så ljust ut. Tyvärr blir det säkert en hel del uppsägningar när ett såhär personalkrävande fartyg försvinner.
Jag beklagar beslutet som rederiet har tagit och vad det får för följder för våra medlemmar som kommer att förlora sina jobb. Vi ska försöka göra det bästa av situationen och göra allt för att just våra medlemmar ska kunna behålla sina jobb i Tallink Silja.
Så som sjöfolket har blivit drabbat, och ställt upp, under drygt två års helvete med pandemi. Aldrig eller sällan har vi ens fått ett tack eller visats uppskattning för de eftergifter vi som kollektiv varit ”nödda och tvungna” att gå med på under de senaste 29 månaderna… Dessa besked kommer inte att göra att många söker sig till branschen.
Jag är ingen domedagsprofet och jag brukar ändå ha förhoppningen att det kommer att bli bättre. Men ibland sviktar mina förhoppningar ganska kraftigt. Just nu är min största farhåga kompetensförsörjningen inom sjöfarten. Ett gemensamt krafttag efterlyses mellan fack, rederier och staten. Just staten borde verkligen förstå och vara riktigt j-a skärrade när det gäller försörjningsfrågan i Sverige, ifall ”ryssen kommer”, när vi till 99 procent måste förlita oss på att andra länder hjälper oss i ett akut läge. Sverige har ett fartyg som ska ”försörja oss” vid ett eventuellt krig. Mer är det i princip inte.
”Min största farhåga är kompetensförsörjningen inom sjöfarten”
Det är inte många dagar kvar till riksdagsvalet, och våra respektive partier som vi är medlemmar i vill att vi ska springa röven av oss för att knacka dörr, dela ut valsedlar och annat. Den 12 september är det fyra år tills politikerna återkommer till oss väljare och vill att vi ska hjälpa dem i nästa valrörelse. Men om inget radikalt händer så har vi inga svenskflaggade fartyg kvar och ingen som vill jobba till sjöss…
Det finns fantastiska enskilda ledamöter i alla partier. Men när saker sedan enkelt skulle kunna skickas vidare upp för beslut, så är det som att springa rakt in i en vägg.
Vi kan likt blixten besluta om ett NATO-medlemskap, något som både är och har varit otroligt känsligt och som kommer kosta oss miljarders miljarder. Men inte en krona till försörjningen – eller småsmulor om kanske högst 25–30 miljoner – för att verkställa de tre förslagen som Blå Tillväxt föreslår… det är så j-a dåligt.
För övrigt anser jag, för sista gången före valet den 11 september, att politiker borde lyssna mer på Blå Tillväxt och att regeringen verkställer de förslag som vi tillsammans i Blå Tillväxt har tagit fram. Enkla billiga förslag för att få till en bättre och konkurrenskraftig svenskflaggad sjöfart!
Utan Seko stannar Sverige, utan sjöfolket stannar hela världen. Eller varför inte kort och koncist: NO SHIPPING NO SHOPPING!
