Avtalsrörelsen närmar sig med stormsteg och vi har nu utsett vår förhandlingsdelegation, som är beslutad av Sekos förbundsstyrelse. Förhandlingsdagar är planerade i både mars och april, med både kansliöverläggningar och ett antal regelrätta förhandlingsdagar. Vi brukar vara tre, fyra personer från Seko som träffar en liknande grupp i storlek från arbetsgivarsidan i de så kallade kansliöverläggningarna. Här förbereder vi varandra på vilka krav och förändringar som kommer att föreslås från respektive part.
Samtidigt har vi startat upp förhandlingar inom den internationella sjöfarten. Jag sitter i skrivande stund i London och deltar i förhandlingar som en av cirka 35 personer från alla världens hörn. Ja, hörn på ett klot får man ju leta länge efter … Vi har ett system inom ITF, Internationella Transportarbetarefederationen, sedan början av 2000-talet som heter IBF, International Bargaining Forum, som består av ITF och ett antal redareföreningar från Europa och företrädesvis Asien.
Seko var med vid starten av IBF och var då mycket aktiva i att skapa detta forum, som faktiskt liknar den svenska modellen och vårt sätt att föra förhandlingar. Avtalet vi nu arbetar med ska förhandlas lokalt i de länder som har rederier med IBF-avtal. Det täcker idag cirka 10 000 fartyg och drygt 170 000 sjömän.
Seko har tecknat IBF-avtal med tre svenska rederier/bemanningsbolag som är medlemmar på arbetsgivarsidan i IMEC, The International Maritime Employers’ Council. Vi har knappt 50 avtalsyrkanden på bordet, en majoritet av dessa kommer från oss i ITF. Seko sjöfolk har skrivit tre av de avtalsmotioner som nu är uppe i förhandlingarna. Vi kommer att fortsätta under våren och planen är att vi ska vara klara i början av juni.
Att vi är engagerade i det här och över lag i det internationella arbetet har flera orsaker; dels solidariteten med allt sjöfolk och ett hopp om att de ska få bättre löner och villkor, dels för att säkra och medverka till att deras löner skall bli bättre. För varje dollar vi kan höja sjöfolkets löner, sneglar svenska rederier lite mindre på andra flaggor. Så vi kan säga att vi hjälper oss alla genom detta viktiga solidariska arbete.
För övrigt anser jag att politiker, och framför allt riksdagsledamöter, verkligen borde lyssna på Blå Tillväxt och arbeta för att regeringen verkställer de förslag som vi parter tillsammans i Blå Tillväxt har tagit fram, och det är enkla billiga förslag för att få till en bättre och konkurrenskraftigare svenskflaggad sjöfart!
Utan Seko stannar Sverige, utan sjöfolket stannar hela världen! NO SHIPPING NO SHOPPING!
Kenny Reinhold, ordförande
