Varför reagerar inte staten?

Vi hade nyligen – igen – ett par uppmärksammade sunkiga fiffelflaggade fartyg i våra farvatten. Först ett längs sydkusten som gick på grund – igen – utanför Helsingborg. Och så ett riktigt skitfartyg som hade varit i Lilla Edet och lastat för Montrose i Skottland, och som hade en hel rad tvivelaktiga manövrar och annat jävelskap för sig under sin resa ner genom Göta älv. Fartygets påstod sig vara manöverodugligt och körde därefter ut i Göteborgs skärgård, ankrade ett tag och drog sedan plötsligt utan myndigheternas godkännande.

När hon, det lilla fiffelflaggade fartyget ”från Cypern”, gled ner mot Göteborg skrev ­medierna att bromsarna (haha) på fartyget inte fungerade och att fartyget skenade i fem knop nerför älven med tillhörande nödvändiga broöppningar. Dessa anmälda ”fel” hann varken verifieras eller tvingas bli åtgärdade innan fartyget lämnade den svenska kusten. 

Det finns många liknande exempel de senaste åren. Alla olyckor fick regeringen att uppmärksamma problemen. Näringsdepartementet bad bransch och myndigheter att kommentera händelserna, vilket vi gjorde.

Annons

Seko sjöfolk påtalade att denna typ av sjöfart innehåller fiffelflagg, fylleri, usla villkor, långa törnar, pissiga avtal och dubbel bokföring ombord, dålig lön och kontraktsanställningar i 9–12 ­månader. Vi påtalade också att sjömännen ombord arbetar i bästa fall med sex timmar arbete och sex timmar ledigt (men att många fartyg säkerligen bryter mot vilotidsreglerna i parti och minut) och att det är denna typ av fartyg som konkurrerat ut svenska rederier från detta segment. Det har man gjort med den usla affärsidén att utnyttja sjöfolket ombord å de grövsta.

“Vi påtalade att denna typ av sjöfart innehåller fiffelflagg, fylleri och usla villkor”

Seko sjöfolk har både på egen hand och genom vårt samarbete i Blå Tillväxt framfört ett antal förslag till förbättringar i svensk sjöfartspolitik, i syfte att gynna svenska rederier och svensk sjöfart och därmed skapa arbete åt svenska sjömän. Det är ytterst modesta förslag vi fört fram och de kostar nästan ingenting för staten. Vi pratar som mest om låga tvåsiffriga miljonbelopp av en transport/infrastrukturbudget på ofantliga dryga 700 miljarder. 

Varför händer det inget från statsmakten och varför tar man inte krafttag mot de miserabla delar av sjöfarten som vi vill ha bort? Varför slog inte myndigheten till mot det Cypernflaggade fiffelfartyget Rix Emerald när hon smet från Sverige utan tillåtelse från Transportstyrelsen?

“Varför tar man inte krafttag mot de miserabla delar av sjöfarten som vi vill ha bort?”

Måste det till en ödesdiger olycka för att få stat och myndighet att reagera? Är det för lite pengar och för bra enighet i sjöfartsbranschen för att regeringen ska bry sig om de ansvarstagande sociala parterna?

Jag har god lust att lämna, eller i alla fall dra ner på, det politiska arbetet och engagemanget. Trots att det strider mot mina principer, och trots många lokala bra politiker. Efter så många aktiva år börjar orken tryta när jag ser att det politiska arbetet är mer eller mindre som förgjort och kan liknas vid en trisslott: Plötsligt så händer det… inte ett skit!

Kenny Reinhold, ordförande