Det brinner och krigas fortfarande, framför allt i Ukraina. Dess folk har fått utstå så mycket bedrövelse och terror. Trots det har de hjältemodigt, mot alla odds, lyckats hålla djävulen själv – Putin – på ett hyfsat avstånd. Tyvärr med mycket svår vånda, många döda och skadade, och jag säger bara Slava Ukraine!! Det brinner och krigas i Mellanöstern också och det är bara att beklaga att en del av mänskligheten måste ta till våld och kränkningar mot andra, värst av allt mot kvinnor och barn. I skrivande stund råder dock en skakig vapenvila i Gaza.
Vi i Sverige är än så länge skonade från detta mänskliga lidande. Men den fred vi har haft i över tvåhundra år kan vi inte längre ta för givet. Det är inte heller givet att vi kan försvara eller försörja oss själva, och det är en bedrövelse utan dess like. Svaret på försvaret kanske finns i Nato, men det betyder även en ytterst stor motprestation; att vi ska hjälpa till att försvara våra allierade. Det är vi – och ska vara – bundna av.
Vi är även bundna av en annan prekär sak, och det är att vi under flera årtionden haft en sjöfartspolitik som kan liknas vid att sända ut nödraketer i stället för att arbeta långsiktigt och förebygga problem. Många gånger genom åren har vi inom branschen, ropat på uppmärksamhet och hjälp för att vi ska kunna ha en stor, konkurrenskraftig svenskflaggad handelsflotta. Men de styrande har skickat en livbåt som numera är så skadeskjuten att vi nu har en handelsflotta som sjunkit till en nivå som skadar Sverige och en beredskap som är i princip obefintlig.
»Sverige har ett enda litet svenskflaggat fartyg som kan reparera kablar. Det är ju pinsamt.
Nyligen har några andra nödraketer lyst upp himlen för de styrande. Jag pratar om kabelbrotten i Östersjön som antagligen bara är början på något större och ökande. Och det är ändå ”småsaker” innan det förmodligen smäller högre och värre mot den typen av infrastruktur. I det sammanhanget är det värt att nämna att Sverige endast har ett enda litet svenskflaggat fartyg som kan reparera och lägga nya kablar. Detta är ju pinsamt.
Desto roligare är det att vi dagarna får en ny svensk inflaggning, en ersättare till det bulkfartyg som fick skrotas efter en explosionsolycka utanför Bornholm förra året. Det nya fartyget blir då vårt enda svenskflaggade bulkfartyg i närfart. Att vi har svenskflaggade fartyg som kan förse oss med större mängder av spannmål och andra bulkvaror är helt nödvändigt i händelse av krig eller krigsliknande situationer.
Vi har än så länge en liten möjlighet att klara av en viss beredskap och försörjning vad gäller att transportera oljeprodukter. Tack vare Donsöredarnas kloka investeringar har vi faktiskt så pass gott om moderna tankfartyg att vi antagligen kan försörja landet i den delen. Men det hjälper ju föga i ett skyddsrum eller i våra mataffärer. Det är svårt att äta/dricka sig mätt på oljeprodukter.
Vi måste komma bort från politikens akutinsatser och i stället satsa på en långsiktig plan för att få till en modern och större handelsflotta med svensk flagg!
Kenny Reinhold,
Ordförande Seko sjöfolk
