Årets första maj-tåg var inte som vi är vana, ni vet den där pandemin igen. LO-förbund, Socialdemokrater och Vänstern anordnade digitala varianter lokalt och nationellt. Fint att det går tänka om tycker jag. Anpassa sig efter rådande omständigheter som det så fint heter.
Samtidigt som jag i godan ro kollade upp hur arbetarnas dag skulle se ut fick jag mig en grym påminnelse om verkligheten. Jag fick nämligen höra av en ung kollega att hon var glad att hon skulle jobba just den dagen, det är ju en röd dag! Ergo, en skvätt mer betalt.
Jag som naivt tror att alla arbetare är som jag, undrade stilla om det var ironi jag hörde från kollegan. Absolut, extra betalt på röda dagar är jag helt för. Men jag tog för givet att hon visste vad första maj är förknippat med. Men icke. När jag påtalade att det är vår, arbetarnas, stora dag tittade hon på mig med en blandning av avsmak (oklart varför, jag kanske hade snus i mungipan) och totalt oförstående. Jag försökte såklart förklara det grundläggande, tänkte att hon då skulle leta i arkivet och hitta något från skolan eller något hon läst. Men icke.
”Jag tog för givet att hon visste vad första maj är förknippat med”
Hur är det möjligt att helt undgå detta? Även om du är vrålborgerlig eller politiskt ointresserad så är det ju ändå rätt uppmärksammat.
Jag ska inte bli uppgiven på grund av en individs okunskap. Men samtidigt sätter det fingret på något. Det var länge sedan första maj-demonstrationerna var riktigt stora. Ofta är det, även utan corona, en liten tapper skara som sluter upp.
Jag har tyvärr inte lösningen på hur vi får fler att engagera sig fackligt och politiskt, storleken på uppslutningen på första maj speglar ju bristande intresse. Och valresultat. Men att tro att hur det var ”förr” är enda lösningen tror jag är fel väg att gå. Att förnya kan öppna upp för fler. Digitalt är kanske inte så dumt, inte uteslutande men varför inte båda? Det är mer tillgängligt för nya nyfikna som kanske inte vågar eller har någon att gå i fysiskt tåg med. Alla som bor på mindre orter, som har jobb de inte kan lämna eller ett sjukt barn hemma.
”Digitalt är alla välkomna på ett nytt sätt”
Digitalt är alla välkomna på ett nytt sätt. Det är ett sätt av många att förnya och få fler aktiva i arbetarrörelsen. Att visa hur det är relevant och viktigt för just dem. Som min unga arbetskamrat kanske.
Allt färre är aktiva i politiska förbund, det är förstås en förklaring till varför demonstationerna minskar. Men jag hävdar ändå den breda okunskapen. Det finns fler som min kollega, som inte förstår samband. Som inte förstår historien, som inte begriper att hur vi röstar påverkar vårt jobb. Att vi ens har extra betalt, att vi har åtta timmars arbetsdag, att vi har semester. Ni vet, hela den grejen. Vi har ju alla de som gick i tidigare förstamaj-tåg att tacka för det!
