2021, herrejösses vilket efterlängtat år. Nytt år, nya möjligheter, som det så ofta sägs.
Men jag undrar ändå, om det inte är en annan sorts utmaningar än dem vi oftast tänker på, som väntar i år.
Det är inte saker som att klättra berg, bli en hulk, börja med yoga eller lära dig spanska som jag har i åtanke. Inget fel på dessa aktiviteter såklart, inte alls. Men inte den sorts utmaningar som jag vill ta upp här och nu (tänk så konstigt det hade varit…).
Det vi står inför är något helt annat. Något som är otroligt viktigt för oss här och nu, men också i högsta grad för framtiden och för kollektivet. Mer än vanligt faktiskt.
Så, vad är utmaningen? Nästa år är det riksdagsval i Sverige. Dit är det inte superlänge faktiskt.
Att du lägger ner språklektionerna efter ett par gånger, eller låter det dyra medlemskapet till stans fräsigaste gym visa sig vara slöseri, det drabbar väldigt få.
Politik däremot, det drabbar väldigt många.
Jag kan förstå att väldigt många tycker att valår, partiprogram, riksdagsdebatter, krönikor, budgetar, ja politik, är tråkigt och ointressant. Det är ärligt talat inte särskilt hett.
”politik är ärligt talat inte särskilt hett”
Utformningen lockar så att säga inte till ivrigt påhejdande à la OS-final i hockey med Sverige–Finland. Jag begriper det. Att jag är så nördig så jag ser politik i allt. Ja det är ärligt talat lite tröttsamt.
Men när motsatsen till att lyssna på mig och mina gelikar blir att rösta genom att läsa sensationsrubriker i kvällspressen, hets på facebook och gnäll i fikarummet. Ja, då blir det lite galet.
Jag önskar av hela mitt hjärta att valrörelsen i Sverige denna gång blir konstruktiv. Att vi faktiskt kommer ihåg vad politiken kan göra för oss och våra medmänniskor. Hur politiken påverkar varenda sak i vårt liv.
”Vi är inte starka på egen hand när det skiter sig”
Och snälla! Glöm nu inte vad pandemin visat oss. Vi är inte starka på egen hand när det skiter sig. Eliten klarar sig, dom har pengar i madrassen. Du och jag klarar oss inte ensamma. Vi behöver ett fungerande och tryggt samhälle där vi kan landa lite halvmjukt i skyddsnätet. Vi kanske får ett blåmärke eller två. Men vi klarar oss.
Ja, detta ska och bör vara på bekostnad av de som kan bidra. För nästa gång kan det vara deras tur. Har inte covid-19 typ bevisat att mer vänsterpolitik behövs? Om det så är inom vården, sjöfarten, a-kassan eller arbetsmiljö.
Slutligen vill jag önska lycka till med träning och språklektioner. Under 2021 ska jag – förutom att hoppas att detta virus blir ett (skräck)minne blott – jobba, tjata, skriva, engagera mig och trötta ut alla jag känner så att de året därpå röstar rött.
