När jag skriver den här texten, som ska bli min första som ny krönikör i Sjömannen, är det morgon den 24 februari och jag har vaknat till nyheten att Ryssland har inlett ett fullskaligt militärt anfall mot Ukraina. Med andra ord är det krig i Europa för första gången på decennier denna blåsiga morgon.
I mitt finska kök står vintertrötta krukväxter på rehab och påminner mig om att jag behöver göra några krukbyten innan jag mönstrar på om mindre än fem dagar.
För tolv dagar sedan har jag skrivit ett chatmeddelande till min vän S. Berättat att jag oroar mig för vad det ska bli av det här uppskruvade läget. Han svarar att han inte oroar sig ett dugg. Det kommer att bli pyspunka av det hela. Så olika det kan kännas på varsin sida av ett innanhav.
Ännu någon vecka bakåt och känslorna har varit nästan omvända, svensken är uppskruvad av militärövningar på Gotland och här hemma i Finland går livet på som vanligt. Vi har en besvärlig granne, det är sen gammalt.
Senare samma dag skickar jag en länk till S. DNs chefredaktör Peter Wolodarski har intervjuat vår president Sauli Niinistö och den senare är så tydlig som bara en trygg landsfader kan vara, det här är allvarligt och han är mycket oroad över att det ska bli krig i Europa.
Och kanske borde jag bli oroligare av det här, men i stället blir jag lugn. För så skönt är det när politiker talar klarspråk och sanning. Där i Sveriges största dagstidning, där jag vanemässigt läser de svenska politikernas hårt tyglade budskap, sticker hans tydlighet ut.
Så här fritt och ärligt talar förstås bara den som inte tjänar några herrar förutom sitt folk. Det slår mig att jag saknat den här tydligheten länge nu. Att desinformation och misstro kan växa så obehindrat i vår värld är inte konstigt. Den tar plats, inte i politikernas lögn, utan i mellanrummen där något klart borde ha sagts.
Den politiker som vill ta riktigt ansvar, leda och hålla ihop kan inte först springa till näringsliv, aktieägare och pr-strateger för att ta reda på vad den tycker. I mitt huvud ringer Vänsterpartiets Nooshi Dadgostars ord från 21 juni då regeringen stupade vid en strid om marknadshyror. ”Vi har gjort något som uppfattas som ovanligt i svensk politik: stått vid vårt ord”. Även då blev jag lugn i ett uppskruvat läge.
Så länge någon säger som det är, och gör som den har sagt, så kommer vi att vara okej.
Petra Sviberg
Petra Sviberg arbetar ombord på Cinderella och är andre vice ordförande i Viking Lines Seko-sektion
