Visa inte arslet för politikerna

Jag liftade en månad genom nordvästra Namibia.Vidsträckt ödemark så långt ögat kunde nå och det stora målet var att träffa urinvånarna, Himba-folket. 

Vägarna var obefintliga och bilarna få. Maten tog slut och jag och min resekamrat levde endast på ris mot slutet och vi sov på marken i öknen, som var isande kall på natten och stekande het på dagen. Ett riktigt äventyr men när vi fyra veckor senare återvände till civilisationen var vi vrålhungriga. Vi kom till Orupembe och letade oss direkt till byns restaurang. 

Vi hann knappt sätta oss innan en herre i svart välpressad kostym och slips närmade sig oss och började tjata om att vi skulle köpa öl till honom. Jag ansåg att han såg ut att ha råd med drickat själv men då kallade han mig för rasist. Rasismen var förvisso vardagligt rotad i södra Afrika men jag hörde den sällan uttalas på det sättet, och aldrig av svarta afrikaner. Jag höll mina händer mot hans och sa att vi var skapta exakt likadant, men han gav sig inte. Jag var helt enkelt en rasist i hans ögon. 

Annons

Efter en bra stund fick jag nog. Jag ställde mig på en stol bredvid honom och drog ner mina byxor och sa: ”Look at this ass, probably the whitest ass in Africa, but it’s the same as yours!” 

Tiden stannade och en tryckande tystnad lade sig över lokalen. Till och med musiken tystnade. Alla stirrade på mig och jag började fundera på snabbaste vägen ut. Men plötsligt brast hela lokalen ut i ett gapskratt! 

Kostymnissen försvann snabbt ut ur den gapskrattande lokalen och jag och min vän blev bjudna på öl resten av kvällen. Mannen jag visat rumpan för var tydligen en korrupt politiker som utnyttjade att folk var rädda för honom.

Hemma i Sverige ser vi sällan denna form av öppen korruption. Trots detta har på senare år politiker och tjänstemän fått en mycket större hotbild mot sig. 

Dagens anonyma debatt på sociala medier blir ofta negativ och hård; kritiken är huvudmålet. Man lägger ut källtexter som avsändaren många gånger inte ens läst själv, man vet inte ens om det man delar är sant. Detta skapar ett omöjligt debattklimat då avsändarens enda syfte är att förnedra och inte diskutera en humanistisk lösning. 

Man kan till och med marknadsföra och massivt sprida falsk information via sociala medier, ofta helt ostraffat. Tar man som företag betalt för att sprida falsk information, borde man då inte ta ansvaret för det som publiceras? När politisk debatt övergår i personangrepp så är hela vårt demokratiska samhälle hotat.

Min håriga rumpa fick tyvärr ge uttryck för mitt missnöje den dagen. Det är inget tillvägagångssätt jag rekommenderar, men det var åtminstone ett ärligt inlägg i en debatt. Jag undrar vad ett anonymt nättroll hade gjort?

Rikard Mattsson