Med en pappa som var redaktör på Svenska Dagbladet och närde en dröm om att såväl han själv som sonen skulle bli poeter, bestämde sig David Ericsson tidigt för att absolut inte ägna sig åt litteraturen. I tonåren valde han bort gymnasiet och tog sig fram genom Europa som fruktplockare och diskare innan han 18 år gammal äntligen fick ta körkort och kunde börja köra lastbil.
– Jag visste redan som ung att jag ville bli långtradarchaufför och jag kan inte tänka mig att sluta köra, säger David Ericsson som idag är 61 år. I mitten av sjuttiotalet hade jag visserligen tankar på att gå till sjöss också, men på sjömans-förmedlingen kunde de inte hjälpa till. De sa att allt höll på att flaggas ut och att det inte fanns några jobb inom sjöfarten.
Trots David Ericssons beslut att vända poesin ryggen fanns den litterära ådran i honom och redan i tjugoårsåldern började han att skriva dikter. Under de långa ensamma nätterna ute på vägarna kom orden till honom och på ett block på instrumentbrädan skrev han ner knappt läsbara stolpar och nyckelord i mörkret.
– Men jag tyckte var skitpinsamt att jag höll på med det där och berättade inte om det för någon. Jag levde i en manlig machovärld och i den ingick inte poesi, säger han.
”Jag levde i en manlig machovärld och i den ingick inte poesi”
Skrivandet fick allt större plats i David Ericssons liv och 1999 debuterade han med den uppmärksammade novellsamlingen Truck Stop, om kärleken, livet och betraktelser genom ett lastbilsfönster. Sedan dess har det blivit ytterligare fem böcker varav den senaste, Döden är inte nog, släpptes 2016. Det var för hans samlade bidrag till arbetarlitteraturen som Ove Allansson-sällskapet beslöt att tilldela David Ericsson det nyinstiftade priset.
– Att få det här priset känns väldigt stort och hedrande. Jag och Ove kände varandra litegrand och skickade alltid böcker till varandra när vi kommit ut med något nytt. Han var så gedigen i sitt författarskap och skrev så osentimentalt och utan åthävor att man verkligen förstod hur hemskt saker och ting kunde vara.
Och enligt David Ericsson finns det ett nära släktskap mellan lastbilschaufförer och sjömän.
– Vi delar en längtan efter frihet, men också priset vi får betala för den med hårt slit, otrygghet och att inte få vara med sina vänner och nära, säger han.
Under de år som gått sedan David Ericsson inledde sitt författarskap har synen på litteraturen bland hans chaufförskollegor förändrats. Idag är han en mycket uppskattad författare inom sitt yrkeskollektiv och kanske den svenske författare som har flest lastbilschaufförer bland gästerna på sina bokreleaser. Han är också en av initiativtagarna till de vägbibliotek som finns på 14 platser i landet.
– Numera är det jättevanligt att chaufförer pratar böcker, inte minst de yngre och det är fantastiskt roligt. Ljudböckerna har betytt väldigt mycket för oss som kör, säger han.
”Ljudböcker har betytt väldigt mycket för oss som kör”
Ove Allanssonpriset
År 2016 avled den svenske sjömannen och författaren Ove Allansson. Under sin livstid skrev han ett 30-tal böcker, varav många handlade om livet och arbetsförhållandena till sjöss. En kort tid efter Allanssons bortgång bildades ”Ove Allansson-sällskapet – På minnets redd” och i år delades det nyinstiftade litteraturpris ut för första gången. Prissumman är på 25 000 kronor och ett diplom illustrerat av konstnären Lars Mellis Melander. Det delas ut i Sjöfartsmontern på Bokmässan i Göteborg.
