Samhällskritik och mustiga skrönor

Ove Allansson. Foto: Tre Böcker Förlag
Annons

Stolt visar Ove Allansson upp det färdiga manuset för mig. Boken ska heta Allans blandning berättar han. Ingen av oss anade då att det skulle komma att bli vårt sista möte.

Bara en dryg vecka senare, i början av 2016, kom det oväntade och omskakande beskedet att sjöfolkets store författare hastigt hade avlidit.

Arvet han efterlämnat i bokform är otroligt imponerande. Totalt hann Ove sedan debuten 1967 med romanen ”Resan till Honduras” att publicera ett 40-tal böcker, både romaner, novellsamlingar och reseberättelser. Han var även huvudredaktör för i dag klassiska antologier som ”Dikt babord” och ”Sjölivets berättare”. Majoriteten av hans böcker är berättelser från sjön och om havets arbetare.

Annons

”Allans blandning” (Tre Böcker förlag) kan ses som ett tvärsnitt av Ove Allanssons författarskap. Boken innehåller både reseberättelser, samhällskritiska texter och mustiga sjönoveller i skrönans form.

Både praktiskt och teoretiskt var Ove Allansson livet igenom en konsekvent person. Innan Franco och fascistdiktaturen i Spanien föll vägrade Ove och livskamraten hustrun Sonja åka dit.

Hans stora intresse för Spanien och spansk historia, inte minst för spanska inbördeskriget på 1930-talet visar, sig i flera reportage i Allans blandning.

I den natursköna staden Ronda funderar Ove, när han står vid stadens berömda bro, över de många motståndsmän som fascisterna dödade här.

”Nu står jag vid avgrunden i Ronda, stirrar ned mot klipputsprång med sina buskar eller kvistar av grönt. Studsade några av de dödsdömdas kroppar mot klipporna just innan de föll vidare ned i klyftan? Dödades somliga redan när de slog i utskjutande delar av de nära nog lodräta ravinsidorna? Var de borta ur denna världen när de nådde klyftans botten?”

Allansson berättar också om svenska sjömän han träffat som slogs på den spanska republikens sida. En var Erik Wänerås som under spaningsrundor med motorcykel körde runt den senare världsberömde författaren Ernest Hemingway.

En annan var Lappen Lundström som stupade i Spanien. Kring Lappen Lundströms dramatiska liv planerade Ove en bok som han tyvärr aldrig hann skriva.

De mer än 300 fullmatade sidorna i
Allans blandning avslutas med flera mustiga skrönor om sjömän. Novellen ”Lit de parade med lyckligt slut” handlar om matros Georg Larsson. Den inleds så här:

”Prästens russinskrynkliga ansikte under den underliga mössan sänkte sig, ande-dräkten var bedövande. Nära nog åter avsvimmad slöt Georg de ögonspringor han hade vågat sig på att öppna.

Banne mej om inte prästen börjat med nån sorts mässa …

Dom måste tro att jag är död! Milda Maria Maruska, jag ligger på lit de parade. Hur länge har jag legat medvetslös?”

Även om Ove Allansson tyvärr satte punkt för sitt skrivande med ”Allans blandning” är det ett rikt litterärt arv han lämnar efter sig. I sin sista bok visar han det på ett övertygande sätt. För både sjöfolk och alla andra som älskar att läsa är Allans blandning årets självklara litterära julklapp. Boken fungerar även som en utmärkt introduktion för de som ännu inte upptäckt sjölivets författare nummer ett – Ove Allansson.

Lennart Johnsson