Den ryska skuggflottans frakt av olja förlänger kriget mot Ukraina, är en sjösäkerhetsrisk och hotar den marina miljön i Östersjön. Europaparlamentet vill ha fler sanktioner. Seko sjöfolk förespråkar ursprungsmärkt olja, då kan konsumenterna själva välja om de vill köpa rysk olja eller inte.
Under 2024 har den ryska skuggflottans aktivitet ökat i Östersjön. Mellan januari och augusti har fartygen som korsar det danska sunden ökat med 277 procent, i jämförelse med året 2022, enligt organisationen CREA[1]
– Det går inte att säga hur många fartyg som passerar Östersjön, men uppskattningsvis rör det sig om ett fartyg om dagen. Uppemot 50 procent av den olja som Ryssland säljer fraktas på Östersjön, säger Jonas Sjöstedt, Europaparlamentariker för Vänsterpartiet.
Orsaken till svårigheten att uppskatta den ryska skuggflottans storlek är att internationella aktörer definierar begreppet på olika sätt. Det vill säga vad som ska betraktas som en så kallad skuggflotta. Alla verkar dock kunna enas om att antalet har ökat.
Rysslands viktigaste inkomstkälla för att finansiera kriget mot Ukraina är oljan. För att göra det svårare har EU infört ett flertal sanktionspaket mot Ryssland. Bland annat finns det ett förbud mot inköp, import och överföring via sjövägen av råolja och vissa petroleumprodukter från Ryssland till EU. För att runda sanktionerna och kunna fortsätta sin handel har Ryssland skapat den här så kallade skuggflottan. Mellan 160 och 200 tankfartyg används varje månad för att transportera deras olja. Den ryska skuggflottan består framför allt av gamla tankfartyg. De är ofta oförsäkrade, de uppfyller heller inte alltid säkerhetskraven och äganderätt är oklar.
”Det är faktiskt bara en tidsfråga innan det händer en allvarlig olycka på Östersjön”
Jonas Sjöstedt, EU-parlamentariker (V)
– Det är faktiskt bara en tidsfråga innan det händer en allvarlig olycka på Östersjön. Utan den här oljan kan inte Ryssland fortsätta sitt krig mot Ukraina. Att sätta stopp för frakten är ett sätt att få slut på kriget, men det handlar också om vår sjösäkerhet och att skydda den marina miljön i Östersjön, säger Jonas Sjöstedt.
Den 14 november antog EU-parlamentet en resolution, på initiativ av det svenska Vänsterpartiet, där medlemsländerna och EU-kommissionen uppmanas göra mer för att hindra den ryska frakten av olja. I kommande sanktionspaket vill parlamentet bland annat att det ska bli förbjudet att använda västerländska fartyg för att transportera rysk olja. Dessutom vill parlamentet att EU tar en diskussion med de flaggstater där fartygen är registerarde om vilka konskevenser den här frakten har. Alla inom EU är dock inte överens om sanktioner.
– Det finns starka ekonomiska intressen inom EU som tjänar på den här transporten. Det finns också EU-länder som inte vill ha några sanktioner alls mot Ryssland, de vill kunna fortsätta att handla gas. Men Vänsterpartiet kommer att fortsätta att driva frågan och pressa EU-komissionen, säger Jonas Sjöstedt.
Den 16 december antog också Europeiska rådet sitt 15:e sanktionspaket mot Ryssland, att försvaga skuggflottorna angavs specifikt. Bland annat lägger rådet till ytterligare fartyg på listan över dem som ska nekas tillträde till europeiska hamnar.
Mikael Lindmark, ombudsman på Seko Sjöfolk, tror inte att det är möjligt att förhindra de ryska skuggflottorna med hjälp av sanktioner.
– De rör sig på internationellt vatten och dit når inte sanktionerna. Dessutom kan sanktioner vara kontraproduktivt. Genom att hindra fartyg från att lägga till i hamnar minskar kontrollen över säkerheten, vilkat ökar olycksrisker, säger han.
I stället argumenterar han och Seko sjöfolk för att börja ursprungsmärka olja inom EU. Nu använder troligen de flesta av oss rysk olja, utan att ha kännedom om det. Den ryska oljan säljs över hela världen, bland annat till länder som Egyptien och Indien. När oljan kommer dit blandas den ut med annan olja och sedan fraktas den blandade oljan tillbaka till oss. Här släpps den ut på vår marknad som olja från ett annat ursprungsland. Om medlemsländerna bestämde sig för att ursprungsmärka oljan skulle det ge konsumenterna möjlighet att bestämma.
Jag tror starkt på konsumentmakt. När konsumenterna ser att oljan kommer från Ryssland kan de själva avgöra om de vill stödja det ryska kriget eller inte.
Mikael Lindmark, Seko sjöfolk
– Jag tror starkt på konsumentmakt. När konsumenterna ser att oljan kommer från Ryssland kan de själva avgöra om de vill vara med och stödja det ryska kriget eller inte, säger han.
Seko sjöfolk vill också ha en snabbare omställning när det gäller elekrifiering. Det skulle minska beroendet av rysk olja och i förlängningen få bort de ryska skuggflottorna, anser Mikael Lindmark.
Skuggflottorna innebär olika typer av risker. För att undgå övervakning och inspektioner stänger till exempel fartygen inte sällan av sina transpondrar för det satellitbaserade automatiska identifieringssystemet (AIS). Det här innebär en ökad risk för krock, men färjorna som trafikerar Norden och Östersjön har bra radar vilket minskar olycksrisken. Fartygen överför och blandar även rysk olja mellan fartyg utan att gå in i någon hamn, och när de gör det nära kusten innebär det stora risker för miljöskador. Personalen på skuggflottorna kommer troligen från hela världen, de kan sakna adekvat utbildning och kan vara de som får stå till svars vid olyckor när ägaren inte går att hitta. Den försäkring som alla tankfartyg ska ha saknas också ofta, vilket gör det svårt för regeringar att utkräva skadestånd från tankfartygens ägare för sanering vid utsläpp. Istället är det medlemsländerna som får stå för notan. Förutom en förstörd marinmiljö som drabbar sjöfåglar och fiskar hårt innebär en oljeolycka stora konsekvenser för fiske- och turismnäringen.
– EU har valt att fortsätta sin oljehandeln med Ryssland för att inte förstöra marknadspriset på oljan, men det valet kan få stora miljömässiga och ekonomiska konsekvenser på sikt för alla. Därför kanske det är dags att hitta andra verktyg för att få bort skuggflottorna, säger Mikael Lindmark.
[1] (Det enligt organisationen Centre for research on energy and clean air (CREA)).
Helene Götberg
