Elva hamnar på 25 dagar. Sjöfartskonvojen med isbrytaren Atle i täten har startat sin turné. Målet är att öka intresset för att jobba i sjöfartsbranschen.
Strömmen av besökare ringlar stadigt uppför lejdaren till Atle där hon ligger förtöjd vid Amerikaskjulet i Göteborg. Barn tittar och pekar på spännande saker ombord, vuxna stannar till vid informationsskyltarna som satts upp här och där, och Atles besättning står redo att lotsa besökare och berätta om livet till sjöss.
Rekryteringsbehovet är stort inom sjöfarten, enligt en undersökning som Transportföretagen gjort. De kommande fem åren behövs 800 personer inom områdena däck, maskin och befäl.
– Egentligen är behovet ännu större eftersom vi inte tittat på vare sig intendenturen eller personalen i hamnar. Kockar är till exempel en bristvara idag och sjöfarten måste försöka locka till sig de som finns, säger Caj Luoma, chef för kompetensförsörjning på Transportföretagen.
Stora pensionsavgångar i kombination med lågt söktryck till sjöutbildningarna – och att rederierna tror att behovet av personal kommer att öka – gör att rekrytering tornar upp sig som ett potentiellt problem som tas på stort allvar av hela branschen.
– Vi har långa ledtider. Om du blir intresserad idag och söker en utbildning så tar det minst fyra år innan vi kan få ut dig i sjöfarten, säger Caj Luoma.
Han menar att satsningar som Sjöfartskonvojen är ett bra sätt att öka intresset för sjöfarten.
– Kampanjer är alltid bra. Men vi måste också jobba långsiktigt för att få effekten vi eftersträvar. Rekrytering handlar om attityder och information, säger han.
”Rekrytering handlar om attityder och information”
Emil Andersen är matros ombord på Atle och ska vara med under hela Sjöfartskonvojen. Elva hamnar längs kusten innan de når Luleå i mitten av juli. Emil gjorde sin första praktik ombord på Atle och har nyss tagit studenten. Nu informerar han besökare om fördelarna med att jobba till sjöss.
– Jag har fått många frågor om trivsel, säger han. Hur är det att jobba ombord? Är det bra mat? Och såklart den vanligaste frågan: vad gör ni på isbrytaren på sommaren? Svaret är att vi gör underhållsarbete.
Emil Andersen gillar sjömansyrket av flera anledningar.
– Friheten och att vara ledig lika länge som man jobbar. Man kan ha världen som arbetsplats om man vill, man behöver inte hänga upp sig på en färja. Och på mindre arbetsplatser som den här blir vi som en extrafamilj ombord. Man firar jul och andra högtider ihop och lär känna varandra bra, säger han.
”Man behöver inte hänga upp sig på en färja”
I maskin svarar motormännen Nisse Helleberg och Axel Olausson på frågor om maskinstyrka och manövrering. Nisse är fast anställd på Atle och Axel har tidigare jobbat ombord men pluggar nu till sjöingenjör i Kalmar.
– Det är roligt att visa upp vår verksamhet, säger Nisse Helleberg. Det behövs. Folk vet oftast inte vad en isbrytare är och nu får vi chans att visa det för många samtidigt.
Förutom att han älskar själva jobbet ombord så gillar han flexibiliteten – som sjöman behöver du inte bo nära arbetsplatsen.
– Jag bor i Tärnafjällen och det finns inga jobb i närheten som jag är intresserad av, säger han.
I tältet på kajen visar olika utställare upp sin verksamhet. I Föreningen Svensk Sjöfarts monter står Carolina Kihlström.
– Vi är med för att informera allmänheten om sjöfartens betydelse för Sverige och bidra i rekryteringsarbetet. Vi behöver locka fler till sjöfartsyrkena och den här kampanjen är ett bra initiativ, säger hon.
Hon har träffat flera äldre besökare som tidigare jobbat till sjöss eller på något av varven.
– Nu är de här med sina barnbarn. Det är också en viktig rekryteringsväg, säger hon.
”Vi behöver locka fler till sjöfartsyrkena”
På bryggan står Daniel Pettersson, sjökaptensstudent i Kalmar. Han har precis mönstrat av expeditionsfartyget Kinfish på Svalbard och kom direkt ombord på Atle för att delta i Sjöfartskonvojen. Han trillade in i branschen på ett bananskal.
– Jag hade eget företag som dykare men ville hitta på något annat. Sjöfarten låg nära till hands. Jag skickade in en sen ansökan till sjöbefälsutbildningen och kom in, och det har jag aldrig ångrat, säger han.
Sjömansyrket är speciellt, menar Daniel Pettersson.
– Du är borta mycket, men du är samtidigt hemma lika mycket. Och numera är fartygen uppkopplade hela tiden, det är inte som förr när sjömän var borta i tre månader och kunde skicka ett vykort. Idag går det att ha ett familjeliv som sjöman, säger han.
Men att sjömän får upptäcka världen vore att lova lite för mycket.
– Idag går lastning och lossning så fort. Det kanske bara blir 16 timmar till kaj och under den tiden jobbar du.
