Idag startar en Natoövning i Östersjön som syftar till att stärka sjö- och flygräddningsförmågan i området. Under två dagar övar deltagare från elva Natoländer tillsammans till havs, i luften och på land.
Under två dagar, 6-7 maj, kommer deltagare från elva Natoländer att genomföra övningen ”Dynamic Mercy” i Östersjön. Övningen har hållits på olika platser varje år sedan 1970-talet. Sverige har genom åren varit högst delaktiga med såväl fartyg som flyg och personal, men det här är första året Sverige är med som Natoland.
Att övningen hålls just i Östersjön är ingen slump.
– Vid varje givet tillfälle är 2 000 fartyg på väg över Östersjön, säger Mattias Hyllert, Sjöfartsverkets sjö- och flygräddningsdirektör. Femton procent av världens sjöfart går i Östersjön. Att kunna genomföra en sådan här övning tillsammans med kollegor från andra länder runt Östersjön och i Nato är viktigt för att vi ska kunna var väl förberedda när en olycka väl inträffar.
På plats i Sverige inför övningen är två amerikanska befälhavare från USA:s flotta, Thomas Yale och Arlo Abrahamson. Övningen leds av MARCOM (Nato:s Allied Maritime Command), där Thomas Yale sitter i ledningen för övningen. Arlo Abrahamson är public affairs officer inom Nato. Båda trycker på vikten av samarbete länder emellan, och vikten av att genomföra realistiska övningar tillsammans.
– Effekten av att öva praktiskt tillsammans är helt avgörande för den maritima säkerheten, säger Arlo Abrahamsson. Allt handlar om samarbete. Det krävs praktisk övning om och om igen för att vi ska kunna komma samman snabbt och göra ett bra jobb när det är skarpt läge.
Han tar som exempel ett av de kabelbrott som inträffade i Östersjön i höstas. Sedan dess har kontinuerlig samordning och träning inom Nato pågått. Då tog det 17 timmar innan myndigheter var på plats vid det misstänkta fartyget. Redan nu beräknas tiden ha kortats ned till en timme.
– Allt handlar om kommunikation och samarbete, säger han.
Till hösten planeras ännu en Natoövning i Östersjön. Arlo Abrahamson berättar att en ubåtsövning ska hållas i november, och den ska ledas av Sverige.
Det franska Nato-fartyget Pluvier gästade Göteborgs hamn på väg till Östersjön, och Sjömannen fick möjlighet att gå ombord och se en man-överbord-övning genomföras.
– Att vi har ett franskt fartyg som deltar i övningen visar på det breda samarbete vi har inom Nato, säger Thomas Yale. Varje år vi genomför övningen tillsammans stärks muskelminnet, det krävs praktisk övning för att få allt att fungera. Vi lär oss detaljer om varandras kommunikationssystem och hur vi kan synka dem, hur vi mest effektivt samordnar våra respektive länders resurser så när något väl inträffar vet vi var vi har varandra och hur vi kan samarbeta på bästa sätt.
I övningen deltar såväl marinen som civila myndigheter som Sjöfartsverkets sjö- och flygräddningscentral och Kustbevakningen. Under övningen kommer en kollision mellan två fartyg att simuleras. Samtliga räddningscentraler i Östersjön förutom Kaliningrad deltar i övningen, samt en rad räddningsenheter på havet och i luften.
På sjö- och flygräddningscentralen i Göteborg är man redo för övningsdagarna. De som jobbar som räddningsledare vet inte vilket scenario som väntar.
– Jag kommer att ha hand om den vanliga dagliga verksamheten så jag är inte med i själva övningen, berättar sjöräddningsledare Lina Buurstra. Men mina kollegor här kommer att ”övas” tillsammans med kollegor i våra grannländer runt Östersjön i ett realistiskt scenario med en större sök- och räddningsinsats till havs. De kommer att köra som om allt händer på riktigt.
Ett larm kommer in till sjö- och flygräddningscentralen när vi är på besök. En 22 meter lång båt driver i Stockholms skärgård och larmar att man är på väg att gå på grund. Koncentrationen höjs på nolltid, lokalen tystnar och alla är helt påkopplade. Lina Buurstra samtalar med folk ombord, en polisbåt som råkar befinna sig i närheten beger sig dit och sjöräddningen larmas ut. På ett par minuter är allt löst.
Lina Buurstra berättar att ungefär 90 procent av de larmsamtal som kommer in gäller mindre fritidsbåtar, tio procent större fartyg. Men när det gäller större fartyg blir insatsen så mycket större. Lina jobbade morgonen när larmet kom från fartyget Marco Polo att man gått på grund utanför Blekinge.
– Vi förstod ganska snabbt att de inte hade koll på fartygets stabilitet, så vi larmade ut en stor sjöräddningsinsats och engagerade sjöräddning, lotsbåtar, kustbevakning, berättar hon. Vi höll i insatsen tills vi plockat av alla passagerarna och de var i säkerhet, då lämnade vi över till andra myndigheter.
Samarbete med räddningscentraler i andra länder sker kontinuerligt, framför allt med Danmark och Norge. Att Sverige gått med i Nato har märkts av, tycker hon.
– Vi får ett bättre resursläge, med fler flyg som är här och övar och fartyg med helikoptrar ombord som rör sig i vårt närområde, säger hon.
Arlo Abrahamson och Thomas Yale följer intresserat aktiviteten inne på sjö- och flygräddningscentralen. En viktig fråga senaste åren har handlat om hur man hanterar situationer när GPS:en slås ut.
– Vi behöver veta hur vi ska agera och hur vi kan arbeta om vi förlorar GPS:en, säger Thomas Yale. Det är viktigt att ha verktyg för att genomföra sök- och räddningsinsatser ändå.
Själva övningen pågår i två dagar och omfattar fartyg, flyg/helikoptrar och personal, både civil och militär.
– Det är nödvändigt att övningen är tuff, komplex och verklighetstrogen, annars är den inte till någon nytta, säger Arlo Abrahamson.
