Bengt Roos hedrades under årsmötet för sina 51 år som seglande medlem. År som tillbringats på båtarna mellan Helsingborg och Helsingör – och ständigt med den fackliga kampen närvarande.
När Bengt Roos klev upp på podiet för att ta emot hedersgåva och blomsterbukett för sina många år som seglande medlem, hyllade han i sitt tacktal den fortsatta fackliga kampen.
– Min tid till sjöss och som facklig har varit kanon, ska jag säga er. Det har varit roligt att gå till jobbet, och roligt att jobba fackligt.
– Ett gott råd till er alla, gamla som nya, när ni ska jobba fackligt – var pålästa när ni sätter er i en förhandling, sa han. När ni ska ta några sittningar, se till att vara pålästa, det tjänar ni själva på.
Bengt Roos började jobba till sjöss som 16-åring 1972.
– Jag började i provianten ombord på Pendula och Primula, såg till att fylla upp med grejer till kiosken och cafeterian. Någon restaurang fanns inte då, berättar han.
På den tiden gick Pendula en tretimmarstur, och gjorde stopp även på Ven. Bengt Roos räknar upp några ytterligare båtar från LB-färjornas tid.
– Carola kom sen, och därefter Betula, Regula och Ursula, minns han. Jag jobbade som kioskchef från 1984 och ett par år framåt på Regula och Ursula.
Intresset för att engagera sig i det fackliga arbetet startade tidigt. Bengt Roos gick med i facket sin första arbetsdag. Han har hållit de flesta fackliga förtroendeuppdrag som tänkas kan. Han har varit skyddsombud, huvudskyddsombud, sektionsordförande, klubbordförande och ledamot i överstyrelsen i Sjöfolksförbundet. Han har deltagit på otaliga kongresser som ombud.
– Om man vill uttrycka det enkelt kan man säga att det enda jag inte har varit vad gäller det fackliga arbetet är ombudsman eller ordförande, säger han med ett skratt.
Bengt Roos blev så engagerad i det fackliga att han kände att det krävdes mer.
– Jag ville vara starkare i förhandlingarna, och därför började jag studera juridik i Lund, säger han. Det var framför allt civilrätt och arbetsrätt jag var intresserad av, men jag läste så långt som två tredjedelar av en jur kand-examen.
Detta gjorde han alltså kvällstid, samtidigt som han jobbade heltid och även var fackordförande på sin arbetsplats.
Han tycker att studierna var väl värda allt slit.
”Vi i sjöfolksförbundet var kända för att vi stod på barrikaderna”
– Jag fick en väldig respekt från arbetsgivaren i förhandlingar, säger han. De märkte att jag visste vad jag pratade om. Jag gick aldrig, aldrig in och tog en förhandling med arbetsgivaren utan att vara påläst.
Han minns tillbaka på otaliga gånger då han suttit i fartygsnämndsmöten där anställda klämts åt, eller då det upptäckts otillbörligt bemötande ombord från något befäl gentemot manskap.
– Det kunde vara att anklaga någon för stöld utan att ha bevis, eller att en anställd tvingades ta alkoholtest som inte var godkänt från fackligt håll. Men jag såg till att de blev rättvist behandlade.
Han har genom åren aldrig varit rädd för att ta strid.
– Vi i sjöfolksförbundet var kända för att vi stod på barrikaderna, vi tog fajterna, sa han. Jag har många trevliga minnen från den tiden, jag har varit med och avsatt vd:ar och fått väck förtroendevalda som varit köpta av arbetsgivaren och mycket annat. Vi var ju stenhårda!
Bengt Roos bestämda uppfattning är att en väl fungerande facklig verksamhet gynnar även arbetsgivaren.
– Det tar bort många oklarheter och misstolkningar, säger han. Och det är något som jag är övertygad om att även arbetsgivaren är medveten om.
Han har under hela sin arbetskarriär arbetat på båtarna som trafikerar Helsingborg-Helsingör, även om rederierna skiftat. Han började på LB-färjorna, som sedan blev SFL, Sweferry, och Forsea som nu senast köpts upp av Molslinjen. Idag jobbar han som förrådsman på Aurora och har bland annat hand om inköp av konfektyr, sprit och tobak.
– Jag har alltid sagt till mig själv att den dagen jag inte tycker jobbet är kul längre, då slutar jag, säger han.
Bengt Roos fyller 68 år i september.
– Jag trivs fortfarande på jobbet, men jag känner nu att min sista törn, den börjar närma sig.
Fritidsintressen som flugfiske, jakt och friluftsliv lockar. Bengt har tagit motorsågs- och röjsågskörkort och anlitas flitigt av folk som vill få träd fällda i jakt på den ökända granbarkborren som orsakar stora skador på granskogarna. Det är en verksamhet han tänker fortsätta med när han seglat färdigt. Men innan dess har han något alldeles särskilt i sikte.
– Jag har en dröm om att få avsluta min tid till sjöss med att segla ensam över Atlanten, säger han och tittar lite illmarigt på mig. Tanten är inte begeistrad, men hon har i alla fall varit med mig i Ellös och tittat på en båt. Ganska snart blir det, om allt klaffar.
