Tre, sedan fyra och kort därefter tre igen. Fartygen har kommit och gått, bytts ut och flaggats om på Finnlines linje mellan Malmö och Travemünde. Nu ryktas det om utökning igen. Vi gick ombord på Finnfellow och mötte luttrat sjöfolk – och go stämning.
Den skånska regngrå vintern har bäddat in Malmö hamn i ett isigt dis. Öresundsbron och Turning torso skymtar bara som vaga siluetter från Finnfellows däck. Här håller hon till i runt tre timmar per dygn, ungefär lika länge som hon ligger i tyska Travemünde. Överfarten tar runt nio timmar. Nu är klockan 11:30 och natturens last har lossats och passagerarna kört i land. Vintervardagar som denna är paxen inte stor. Precis som på de andra rederiernas färjor mellan Sverige och Tyskland är den stora majoriteten yrkeschaufförer med långtradare.
I mässen på våning sju ställer Evalotta Cederberg fram dagens lunch, lax i chilisås och potatis.
– Många gillar inte lax, konstigt nog, säger hon med ett obekymrat leende.
Det syns inte på tallrikarna när maten strax börjar lassas upp. Medan några slår sig ned i mässen väljer andra de mjuka sofforna och stolarna i restaurangen på andra sidan dörren. Båtsman Anders Andersson och hans kolleger är hungriga efter förmiddagens lossning på Finnfellows tre däck.
– Efter lunch ska vi ner och dammsuga trapphus och köra en massa sopor. Och måla skotten, säger han.
– Sedan, om två timmar, är det dags för ny last och därefter fortsätter det andra arbetet igen, säger kollegan och huvudskyddsombudet Robert Mundzia.
Han är inne på sitt 27:e år på Finnlines, tidigare Nordö-Link. Anders Andersson på sitt 32:a. De trivs bra, säger de, men hade förstås önskat att turlistan inte var fullt så stressig och att avgången från Travemünde inte var klockan 2:30 på natten. Besättningen går på 14-14-scheman och på däck är arbetstiderna 10 till 18 och 24 till 03.
Emma Åkerlund är jungman. Trots bristen på matroser är Finnlines ett av få rederier som tar emot jungmän idag.
”jag jobbade tidigare på hotellet på TT-line, men efter en tid kände jag att jag ville ut på däck.”
Emma Åkerlund, jungman
– Jag jobbade tidigare på hotellet på TT-Line, men efter en tid kände jag att jag ville ut på däck. Det känns mer som sjöfartsliv på riktigt på något sätt. I hytterna är det samma sak hela tiden, här är det mer brett och varierat. Jag tycker att det är kul, säger hon.
I grunden är de sex i arbetslaget. Plus Emma Åkerlund, en av sammanlagt tre kvinnor på däck.
– Ibland är vi fler än så. Sedan Clipper försvann är vi lite övertaliga och det gör att de flyttar runt folk en del, säger Anders Andersson.
Förra vintern, i november 2021, förstärkte Finnlines Travemündelinjen med ytterligare ett fartyg, Finnclipper, och ny personal anställdes. Men bara cirka två månader senare fick hon abrupt lämna sin nya rutt för att bege sig ner till Italien. Ordern kom från Finnlines ägare Grimaldi Group. Deras fartyg Euroferry Olympia hade brunnit och Finnclipper fick ta hennes plats. Personalen hade 24 timmar på sig att lasta av och tömma henne innan hon styrde söderut mot Medelhavet. Det inleddes MBL-förhandlingar och uppsägningar skickades ut, men i slutändan var det ingen som gick ut i arbetslöshet, uppger Finnlines sjöpersonalchef i Malmö, Elisabeth Svenning. Några fick jobb på andra rederier och några började studera. Resterande fick stanna kvar inom rederiet för att stärka upp på olika ställen.
En av dem som flyttas omkring är Benjamin Liljekvist. Han är 22 år, troligen yngst av de 35 som arbetar på den här vakten, och fast anställd som ekonomibiträde.
– Egentligen ska jag vara i köket, men vi är ju övertaliga. Jag vet inte om det beror på att de går och väntar på en båt till. Man hör något nytt varannan månad, säger han.
Spekulationerna kring nya fartyg på ingång är många. Under året väntas Finnlines två sprillans nya ropax-fartyg av Superstar-typ, sättas in på linjen Kapellskär-Långnäs-Nådendal under finskt flagg. Något officiellt uttalande om vad detta innebär för Finnlines i Malmö har inte kommit, men här runt lunchborden tror de flesta att det betyder utökning med ytterligare en färja till Travemünde, så att de åter igen blir fyra på sträckan. Dessutom ryktas det om en ny linje till Polen, men det är ingen som riktigt vet.
”Vi är vana vid snabba ryck. själv har jag varit runt på de flesta båtarna.”
Jonna Melander, receptionist och skyddsombud
– Det sägs att det i så fall är den här, Finnfellow, som ska gå till Polen. Vi får se, vi är ju vana vid snabba ryck. Själv har jag varit runt på de flesta båtarna, säger Jonna Melander.
Hon arbetar i receptionen och shoppen och är skyddsombud. Det har hon varit sedan hon blev fast anställd – för tredje gången.
– Jag har blivit uppsagd från fast tjänst två gånger. Första gången var 2012 på Clipper. Ena vakten skrev jag på anställningskontraktet, nästa vakt uppsägningspappren. Vad ska man säga?
Jonna Melander både skrattar och skakar på huvudet när hon berättar om turerna. Hur hon efter uppsägningstiden vikarierade på de olika färjorna, hur hon 2016 åter igen anställdes fast på Finnclipper – tills fartyget två år senare flyttades och hon sades upp igen. För tre år sedan skrev hon åter på anställningspapper för en fast tjänst, tredje gången gillt. Placeringen den här gången var Europalink. Förra vintern flyttade dock Finnlines Europalink till Nådendal-Kapellskär och skickade istället Finnfellow till Malmö. Och här är hon idag.
– Som sagt, man har blivit van vid snabba ryck. Men numera är det här verkligen hemmabåten för mig. Jag trivs riktigt bra och vi har bra stämning. Det beror också mycket på att vi har fria händer. Våra chefer litar på oss.
Kollegan Marcus Cronberg som sköter baren, håller med.
– Jag känner också att jag kan gå till cheferna när det är något. Man lär ju känna varandra här, säger han.
När Finnfellow kom i februari 2022 var hon inte i något vidare skick, säger Jonna Melander.
– Jag minns när jag för första gången gick in i köket för att hälsa på kockarna och möttes av fyra reparatörer, varken ugnen eller diskmaskinen funkade.
Tillsammans har de hjälpts åt att få henne fräsch och trevlig. Planlösningen är relativt öppen och det är nära till det mesta.
– Det är skönt och blir mer familjärt för oss som jobbar.
Också i köket är man glad över planlösningen. Matleveranserna sker direkt från däck sju, rakt in i den långa korridoren av kylar, frysar och förråd.
– Köket är bra här, det är smidigt och enkelt att jobba. Jag trivs och måste väl ha varit här i 19 år nu sammanlagt, säger kocken Håkan Halling, som är i färd med att förbereda dagens fläskkotletter med bearnaise och Idahopotatis.
Utanför byssan går dammsugarna varma. Ett externt bolag sköter städningen av de 183 hytterna och de allmänna utrymmena när de ligger i hamn. Bäddningen tar intendenturpersonalen som jobbar i hotellet själva hand om. Ljudet av dammsugarna överröstas snart av tjutande larm; de årliga testen av brandsläckare och sprinklers. I maskin skär CO2-larmet in i oskyddade hörselgångar och kåporna sätts kvickt på plats.
På däck är det dags att lasta igen. De 2450 lastmeterna brukar fyllas och det är stressigt, som alltid. För intendenturen är det något lugnare. Annat var det under sommarhalvåret. Det fanns alldeles för få personer att tillgå och någon övertalighet märktes verkligen inte av, konstaterar Jonna Melander. Sommarvikarierna kunde bara fylla upp frånvaron av de fastanställda, någon extra bemanning blev det aldrig, säger hon.
– Jag hoppas verkligen att det blir bättre till sommaren. Vi har ju också en ny personalchef nu.
Jonna Melander är inne på sitt tredje år som skyddsombud. En självklar roll för henne, säger hon, eftersom hon är en person som inte ryggar för att lyfta problem som dyker upp. Detsamma gäller huvudskyddsombudet Robert Mundzia.
– Folk kommer direkt till mig och de andra skyddsombuden när det är något, och vi kan ju vända oss till de centrala ombuden. Men vi har inte någon egen sektion här. Den vi en gång hade splittrades, säger han.
Nu pågår diskussioner om att bilda en ny klubbsektion. Det bekräftar Björn Abrahamsson, skyddsombud på Finntrader, som trafikerar samma linje. Han är reparatör i maskin och just utsedd till Seko Sjöfolks kontaktombud.
– Det har varit lite trögt att jobba med de fackliga frågorna här. Det har varit rätt lösa boliner och tyvärr har vi knappt någon kontakt båtarna emellan, säger han.
En viktig fråga för Björn Abrahamsson är chefsutbildningar för befälen och förbättrad kunskap om personalfrågor och arbetsmiljö, avtal och regelverk. På Finntrader har arbetsmiljön för vissa grupper tidvis varit tuff, berättar han.
– Folk har gått på tårna och så ska det inte behöva vara, det mår ingen bra av.
”det behöver skapas bättre möjligheter för fackligt arbete.”
Björn Abrahamsson, maskinreparatör och kontaktombud
Björn Abrahamsson har jobbat på Finntrader i 15 år. Han trivs och månar förstås om både fartyget, miljön och kollegerna.
– Nu har vi fått en ny personalchef och det är jag glad över. Något måste göras åt kunskapsbristen, och så behöver det skapas bättre möjligheter för fackligt arbete.
Det har blivit eftermiddag. Björn Abrahamsson och Finntrader befinner sig till havs, halvvägs mot Travemünde. Nu har det blivit dags för Finnfellow att följa efter och, så småningom, lämna plats för färja nummer tre på linjen, Finnpartner. Och vem vet, kanske får de snart sällskap av ytterligare en – eller kanske till och med två – fartyg som kör med svenskt flagg mot kontinenten.
Text: Hanna Welin
HALLÅ DÄR, Elisabeth Svenning, sjöpersonalchef på Finnlines i Malmö. Du tillträdde din tjänst på Finnlines i mars 2022, efter att ha jobbat på personalavdelningen på TT-Line i många år.
Vilka frågor är viktigast för dig att jobba med?
– HR-avdelningens tillgänglighet, och att vi tar hand om all personal. Jag tryckte på för att vi skulle ha medarbetarsamtal med alla och på vikten av att vi verkligen lyssnar. Vi måste värna om vår fina besättning, och vi är på rätt väg. Det finns många rederier som vill attrahera den personal som finns, vilket gör det extra viktigt.
Ser du att det finns behov av chefsutbildningar?
– Inom koncernen har flera chefsutbildningar genomförts och vi vill att vissa av dem även ska komma igång här, för de svenska fartygen.
Idag finns det ingen facklig sektion, hur ser du på det?
– Jag ser väldigt positivt på att det ska finnas lokala företrädare, det är ett bra sätt att jobba. Det som är viktigt är att klubben verkligen fungerar och att det finns en förståelse för vår roll. Att vi ibland företräder företaget, ibland de anställda. Idag jobbar vi mycket mot ombudsmännen istället. Det fungerar väl, men ibland är det viktigt med korta beslutsvägar.
Är ett eller två nygamla fartyg på väg till Malmö?
– Vi tillhör Grimaldi Group och det är vanligt att fartyg flyttas mellan alla våra linjer. Det finns i dagsläget inget konkret beslut.
Ingår även en ny linje till Polen i planerna?
– Det är inget jag kan uttala mig om i dagsläget. Det är beslut som ligger hos våra ägare. Rykten finns alltid och det finns något positivt i det.
Text: Hanna Welin
