När sommarvärmen kom ökade antalet passagerare på pendelbåten M/S Kanholmen åter efter en relativt lugn vår. Och gemene man är inte särskilt noga med att hålla distansen.
– Vi har satt upp klisterlappar som vi fått av SL och ropar ut i högtalarna att man ska tänka på avstånden, säger lättmatros Eric Gustafsson. Sedan är det upp till var och en, alla vet vad som gäller.
Ett femtiotal personer står i solgasset på kajen vid Nybroplan i centrala Stockholm och väntar när M/S Kanholmen lägger till. Landgången läggs ut och passagerarna går ombord i en tät kö. En del sätter sig ute på akterdäck. Andra inne i salongen. Trots coronatider och tal om en eventuell andra våg av smittan är passagerarna inte särskilt noga med att följa myndigheternas rekommendationer.
Men lättmatros Joakim Andersson, som tar emot ute på fördäck, registrerar var och en som kommer ombord. Blir det för många är det stopp.
– Vi följer våra restriktioner och tar max 95 personer, säger han. Det är ungefär hälften av de 200 passagerare som vi annars får ta. Ibland händer det att vi måste säga nej till folk och då får de vänta på nästa båt.
”Vi följer våra restriktioner och tar max 95 personer”
Under överfarten mellan bryggorna håller sig Eric och Joakim uppe i styrhytten tillsammans med skeppare Oliver Tassinari Rogalin, för att undvika onödig kontakt med passagerarna. När pandemin bröt ut på allvar i början av mars sjönk antalet passagerare med ungefär 40 procent, berättar de, och bland besättningarna i Rederi Ballerina fanns en oro för den egna hälsan.
– I början, innan man visste vad det handlade om, var det lite oroligt och vi hade ganska många sjukskrivna eftersom folk var hemma för minsta förkylning, säger Eric. Sedan lugnade det ner sig. Vi har också haft färre passagerare än vanligt eftersom många jobbat hemifrån.
Men när våren övergick i sommar och det blev varmare ute ökade antalet resenärer igen. M/S Kanholmen, som är en del av Stockholms lokaltrafik, blev ett sätt för vissa att komma ut på sjön. En tur- och returresa mellan Nybroplan och Ropsten tar cirka två timmar.
– Vissa tar med hela familjen och åker i flera timmar, men det är inte meningen att man ska använda oss på det sättet, säger Eric. Det här är kollektivtrafik, ingen kryssningsverksamhet.
”Det här är kollektivtrafik, ingen kryssningsverksamhet”
– I går var det ett par som åkte fram och tillbaka och efter fyra timmar sa jag åt dem att det kanske börjar bli dags att tänka på coronan. De var lite oförstående först, men sedan förstod de. Om man bara pratar på ett trevligt sätt brukar det oftast inte vara några problem. Men vill man nöjesåka är det bättre att välja Strömma som är till för det och som just nu kämpar för att överleva.
Vi stannar till vid kajplats Allmänna Gränd nedanför ett stängt Gröna Lund; fortsätter sedan till den livliga kajen vid Nacka Strand. Inför varje anlöp går Joakim ner och lägger ut landgången och kontrollerar att passagerarbegräsningen efterlevs.
Coronan har inneburit vissa förändringar även här, men på Kanholmen finns ingen oro över hotade jobb. När pandemin bröt ut och många passagerare försvann drogs antalet turer inledningsvis ner. Men det ledde till trängsel på de båtar som fortfarande var i trafik och därför återgick man snart till ordinarie tidtabell. Därmed har man heller inte behövt genomföra några permitteringar bland de omkring 70 tillsvidareanställda i rederiet.
Vi korsar den solglittrande fjärden ut mot Dalénum på Lidingö. Det är gott om såväl yrkestrafik som fritidsbåtar och vattenskotrar, och skeppare Oliver håller noggrann uppsikt över omgivningen.
– Det märks att många som har fritidsbåtar inte riktigt vet vad som gäller på sjön och man får använda tutan mycket, säger han. Visst blir det trångt med yrkestrafiken också ibland vid bryggorna men de situationerna brukar vara mycket enklare att lösa.
Rederi Ballerina bedriver pendelbåtstrafik i Stockholm sedan 2013. Med tiden har trafiken utökats och nyligen vann rederiet en upphandling om ytterligare pendelbåtstrafik. Men det finns också problem inom rederiet. Personalomsättningen har varit stor och man har haft rykte om sig att vara en dålig arbetsgivare.
– Man har inte varit direkt stolt över att jobba i Ballerina, säger Joakim som är fast anställd sedan något år tillbaka.
Eric håller med.
– Mycket har handlat om att rederiet inte brytt sig om oss på båtarna och flera i besättningen har varit sura och negativa och spridit dålig stämning. Men det har blivit bättre och nu skrattar inte folk åt en längre när man säger var man jobbar. Många av de ombord som var missnöjda har slutat och vi har fått en ny personnel controller på rederiet som är bra, säger han.
”Nu skrattar inte folk längre när man säger var man jobbar”
Nu hoppas de kunna vända den negativa bilden av Ballerina och bygga upp något nytt. I vintras bildade Eric och Joakim en lokal facklig verksamhet för att skapa en organiserad väg till dialog med rederiet och försöka lösa sådant som inte fungerar.
– Vi tog en ledig vecka och åkte på turné med båtarna och informerade om facket och vi fick nog en del medlemmar efter det, säger Eric. Nu håller vi på att leta efter någon som kan bli skyddsombud också. Vi måste bygga upp det här från grunden.
Och det finns en del att göra. För tillfället försöker man lösa frågan med övertidsutbetalningarna som inte fungerat som de ska.
– Ibland ringer de in oss på lediga dagar. Jag har ingenting emot att jobba extra men jag vill ha betalt för det, säger Joakim.
– Ja, men jag tror att det är på väg att lösa sig nu, säger Eric som varit i bolaget i tre år.
Det finns också en del praktiska frågor kopplade till arbetet ombord att ta tag i. Av rederiets åtta båtar är tre nybyggda medan resterande är äldre tonnage. Kahnholmen är en ombyggd och förlängd bilfärja från 1963.
– Mycket handlar om smågrejer, som att vissa båtar inte har kylskåp i mässen, och sådant går ju oftast att lösa. Men större förändringar är svåra att få igenom på de äldre båtarna. Det måste i så fall bli när de ligger på varv, säger Eric.
En annan fråga som aktualiserats under senare tid är den om ordningsvakter ombord under kvällsturerna, på samma sätt som i tunnelbanan. Ibland kan det bli lite stökigt med överförfriskade passagerare som inte följer reglerna.
– Men det verkar som att ordningsvakterna inte får jobba ombord, säger Eric. Det är andra bestämmelser som gäller på sjön än iland. Egentligen hade det nog räckt med att vakterna visat sig på kajen när folk går ombord, men då måste de antagligen ha flytväst på sig. På Nybroplan är kajen helt öppen och det är lätt att bli i knuffad om det skulle bli bråk. Vi får se om det går att lösa på något sätt.
Pendelbåtstrafiken på linje 80 är igång från fem på morgonen fram till midnatt med avgångar varje kvart dagtid. Det finns inga hytter ombord så sover gör besättningarna hemma och mat tar var och en med sig och värmer i mässen.
Varje båt har tre till fyra besättningar som löser av varandra under dygnet och en besättning består av en skeppare och en lättmatros. Det, anser man, är en tillräcklig bemanning för den dagliga driften men ibland blir det stressigt.
– I våras gick jag på grund med Kung Ring, berättar Joakim. Då skulle jag lugna passagerare och hjälpa dem på med flytvästarna samtidigt som jag sprang runt och letade efter läckage. Men det är ovanligt att sådant händer.
”Vi får se om det går att lösa på något sätt”
Framme vid ändstationen Ropsten vid Lidingöbrons fäste töms båten på passagerare. Därefter beger sig Joakim och Eric till städförrådet och hämtar trasor och desinfektionsmedel. De 15 minuter man ligger still innan återresan används till att städa av passagerarutrymmena.
– Under coronan har det blivit mer putsande än vanligt, säger Eric medan han sprejar och torkar av stolshandtag, ledstänger och avställningsytor. Vi torkar alla de ytor som folk tar i och kladdar på. Det ska vara rent när passagerarna kommer ombord.
