Hallå där… Per Markus Risman, som nyligen avslutat sitt uppdrag som rekryterare för Seko sjöfolk.
Hur är intresset att gå med i facket?
– Det är inte jättestort innan de man pratar med förstår grejen. Det finns en kunskapsbarriär, framförallt bland yngre. Men när man förklarat fackets roll i samhället, och hur facket verkar för bättre villkor och ett mer jämlikt samhälle då vill folk ofta gå med och vara en del av den fackliga rörelsen.
Vad kan göras för att höja intresset?
– Framförallt tror jag på mötet mellan människor. Det gäller att prata om facket. Förtroendevalda behöver vara ute på arbetsplatserna, berätta vad facket gör. Det gör så att medlemmar och potentiella medlemmar får ett ansikte på de lokala fackföreträdarna. För Seko sjöfolks del tror jag det är viktigt att fortsätta med aktiviteter som medlemsveckan. Organisation och rekrytering borde även vara en del i all medlemsutbildning. Det pågår ett fullskaligt anfall mot fackföreningsrörelsen, vi måste alla se till att facket kan stå emot.
Vad är ditt intryck från Seko sjöfolk?
– Mitt första intryck var: Shit, vad mycket ombudsmännen och de lokala företrädarna jobbar. Det finns en stolthet som sitter i väggarna. Stolthet, hårt arbete och generositet om jag får sammanfatta mina intryck i tre ord.
Hur har det gått med rekryteringen under året du arbetat?
– Medlemstappet i Seko har i varje fall avstannat, det vet jag. För sjöfolk är det knepigare att se medlemsutvecklingen eftersom det pendlar med säsongsanställda, men jag har svårt att se att det skulle se annorlunda ut för oss.
Vad ska du göra nu?
– Just nu har jag inga planer men jag siktar mot ett fackligt-politiskt arbete. Jag vill arbeta för ett bättre samhälle som inte är riggat för några få. För mig representerar fackföreningsrörelsen första och sista linjen mellan anständighet och oanständighet.
