I mars förra året köpte Sjöfartsverket en begagnad isbrytare som fick namnet Idun. Isbrytningssäsongen har startat, men fartyget har ännu inte tagits i drift.
– Det har blivit förseningar med upphandlingar och annat arbete, säger Fredrik Backman, rederidirektör på Sjöfartsverket.
I december 2023 påbörjade Sjöfartsverket upphandlingen av en begagnad isbrytare, och efter provkörning i Bottenhavet i mars 2024 gick köpet igenom. Fartyget skulle upprustas och sättas i drift till nästa isbrytarsäsong, men nu visar det sig att det snarare blir mitt i säsongen. Idun, byggd 2006 och namngiven efter ungdomens gudinna i nordisk mytologi, ligger fortfarande på varv i Landskrona.
– Vi gjorde bedömningen, och det var med i planen från början, att hon behövde byggas om för att vi ska få ut den operation som vi behöver. Framför allt att bygga en ny klyka så att vi kan bogsera på det sättet som vi gör. Och det är just det som många gör nu. Sedan tar det lite tid i statlig verksamhet att upphandla och göra ritningsarbete och underlag och allting. Men nu är vi på rulle och nu ligger hon på varv. Det går enligt plan, skulle jag säga, säger Fredrik Backman, rederidirektör på Sjöfartsverket.
Han erkänner dock att tanken var att Idun skulle vara klar till issäsongens start.
– Ja, det var målsättningen när vi började. Vi hade kunnat driftsatta henne i ”as is”-kondition men vi gjorde bedömningen att det är bättre att så fort som möjligt få henne fullt ombyggd för vår operation. Och att hon därigenom skulle kunna göra mer nytta i det längre perspektivet.
Issäsongen pågår ända in i maj, och Idun beräknas vara i gång i februari, mars.
– Vi hoppas på att hon under slutsäsongen kan vara delaktig i spridningen.
Statliga Sjöfartsverket, som alltid ägt själva fartygen, tog 1 juli 2024 över även den operativa driften av isbrytningen. Ett av skälen var det förändrade säkerhetsläget i Östersjön. Både isbrytarna och alla tjänster ombord är säkerhetsklassade.
Idun byggdes 2006 av Aker Langste för det norska rederiet GC Rieber Shipping som Polar Pevek (Полар Певек). Efter ett par månader fick hon rysk flagg och en hemmahamn vid oljeexportterminalen De-Kastri. Terminalen tillhör Sakhalin-I, ett konsortium som utvinner olja och gas vid ön Sachalin i Ochotska havet utanför Sibiriens östkust. Arbetsuppgifterna var ishantering samt att eskortera och hjälpa de stora tankfartygen som lastade offshoreolja.
”Vi har ju full koll på fartygets historik.”
Fredrik Backman, Sjöfartsverket
Det ursprungliga kontraktet på 15 år förlängdes 2020 till att sträcka sig till september 2023, men efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina gjorde de norska fartygsdelägarna upp om att omedelbart avsluta samarbetet. Polar Pevek lämnade Ryssland sommaren 2022, döptes om till Polar Circle och flaggades om till Cypern. Via Panamakanalen och den nordamerikanska Atlantkusten gick färden till Norge för uppläggning.
– Vi har ju full koll på fartygets historik. Den har aldrig varit ryskägd även om den gått under rysk flagg. Däremot har den varit ”bareboatad” (uthyrd till annan operatör i annat land, reds anm) till ett ryskt bolag, vilket har gjort att när vi har gått igenom den digitala dokumentationen som finns i fartyget så har vi gjort en noggrannare genomgång av fartygets IT-system, både hårdvara och mjukvara, för att säkerställa att det inte finns någon risk kopplad till informationssäkerhet.
Så alla papper och certifikat har varit problemfria?
– Det har inte varit några problem alls. Fartyget var norskägt och under management av V.Ship. Det finns inga konstigheter i detta överhuvudtaget. Men eftersom hon var i en rysk operation tidigare så har Sjöfartsverket valt att säkerställa att det inte finns någon risk i just informationssäkerheten och IT-systemen ombord i fartyget. Så det har vi gått igenom extra noga.
Har det påverkat tiden?
– Det har gjorts parallellt med annat. Det har tagit mer tid än vad vi planerade från början, men inte så att det har försenat driftsättningen. Det finns ingen korrelation där.
Sjöfartsverkets övriga isbrytare är Ale (byggd 1973), de större Atle, Frej och Ymer (1974, 1975 och 1977) samt det största fartyget Oden (1989) som på somrarna fungerar som forskningsfartyg för polarexpeditioner. Arbetsfartygen Baltica och Scandica har isbrytarförmåga och förra året hyrdes även privata fartyg in.
Upphandling av att bygga en ny isbrytare pågår, men är försenad, och minskad från två fartyg till ett.
Med en längd på 74 meter, bredd på 17 meter och djupgående på 6 meter är Idun den näst minsta isbrytaren. Hon ska avlasta Ale, som har flest arbetstimmar och längst arbetssäsong och är den enda isbrytaren som kan gå in i Vänern. Dit kommer dock inte Idun, då hon är för bred för Trollhätte kanal. Idun är för stor även för de nya slussarna som planeras att tas i bruk 2030–2032 och som enligt Trafikverket ska kunna trafikeras av fartyg med en bredd på 16,5 meter samtidigt som djupgåendet på 5,4 meter blir oförändrat.
Förra säsongen startade isvintern redan i början av december, och det gjordes över 1 450 assistanser. Den här säsongens första insats skedde i Kalix 4 januari. När denna text publiceras, 20 januari, assisterar Ale och Atle i Bottenviken, Oden är förtöjd i Helsingborg och Ymer i Luleå. Frej bryter i Ångermanälven.
– Som det ser ut nu är det inget problem, i och med att vi har en så pass mild vinter. Det här är helt och hållet väderberoende, och nu ser det ut som att den maximala isutbredningen kommer relativt sent i säsongen. Men det här är ingenting som man kan planera. Hade vi haft en vinter som tidigare säsonger hade vi fått ta in balanserande resurser i stället. Vi har en ganska mild vinter än så länge. Eller framför allt en blåsig vinter, konstaterar Fredrik Backman.
Bella Stenberg
