“Jag hörde ett plums”

Mattias Aronsson, matros på S/S Storskär, belönas för räddningsinsatsen i Vaxholm förra året. Foto: privat
Annons

När matros Mattias Aronsson såg en man i rullstol åka över kajkanten hoppade han efter och fick tag i mannen. Nu belönas han och resten av besättningen på S/S Storskär av Sjömanshusstiftelsen för sin insats.

Det är en fredag i juni. S/S Storskär ligger i Vaxholm. Mattias Aronsson står på kajen och väntar på eftersläntrande passagerare.

– Av någon anledning vänder jag mig om, och då ser jag något i luften och hör ett plums, berättar han.

Han förstår att det är en rullstol med en person i och springer fram till kajkanten. Han ser mannen sjunka en bit och sedan flyta upp igen.

Annons

– Allt går så fort. Min befälhavare ropar ner till mig och frågar om det var en rullstol med någon i. När jag svarar ja ropar han ”jamen gör något då, hoppa i”.

Och det gör Mattias Aronsson. Han får tag i mannen, vänder upp honom och simmar mot kajen där kollegorna nu sträckt ner en räddningsstege och kastat i en frälsarkrans. Kajen är minst två meter hög.

– Jag simmar fram och håller fast i stegen. Skjuter in frälsarkransen under mannen så han flyter på den och jag får vila lite, säger Mattias.

“Jamen gör något då, hoppa i”

Under tiden har Storskärs befälhavare larmat polis och gått ut med allmänt anrop på VHF-kanal 16. Assistans är snabbt på plats och deras dykare hoppar i vattnet och hjälper till. Tillsammans lyckas dykaren och Mattias få upp mannen på assistansbåtens badbrygga.

– Sedan lämnade vi över till polisen och fortsatte vår tur som vanligt. Just den här dagen var vi tre på däck istället för två, det var ju bra.

Mattias tog en varm dusch och bytte kläder, och när de kom till Stockholm någon timme senare gick han av sitt pass som planerat.

– Jag visste att det nog skulle komma någon form av chock efteråt, när adrenalinkicken lagt sig, och jag var beredd på det. Jag var hemma och tog det lugnt på kvällen och det är klart att man hade mycket tankar i huvudet, säger han.

Besättningen har pratat om händelsen efteråt. Mattias har själv inte haft kontakt med mannen, som nu mår bra, men vet att andra från rederiet haft kontakt med hans anhöriga.

Vad tänkte du när du såg rullstolen gå i vattnet?

– Man tänker inte i stunden. I efterhand har jag tänkt på att jag hoppade i; när vi övar lär vi ju oss att det ska man aldrig göra. Hade det varit kallt hade jag inte hoppat men nu var det juni och varmt i vattnet. Det spelade också roll att min befälhavare sa åt mig att hoppa. Det var mitt beslut men då visste jag att det var okej för honom.

Mattias är noga med att inte utmålas som ensam hjälte. Det var teamwork som gjorde att räddningsinsatsen gick så bra.

– Resten av besättningen hjälpte till från kajen. Jag råkade vara närmast, men det hade lika gärna kunnat vara någon av mina kollegor.

Att regelbundet öva på scenarier som brand eller man över bord är naturligtvis viktigt.

– Vi har mycket hjälpmedel ombord men det är lätt att bara stuva undan dem. Det är bra att ta fram till exempel brandsläckare och rescue-sling ofta, så att alla vet var de finns och hur de funkar.

Ångfartyget Storskär är byggd 1908, har en besättning på runt 13 personer och trafikerar Stockholms skärgård. Foto: privat