Sociala medier suddar ut gränsen mellan arbete och privatliv. Inom idédrivna organisationer kan det bli en stor utmaning, menar forskaren Steffi Siegert.
Hon har doktorerat om sociala medier och är idag biträdande lektor vid Södertörns högskola. I sin avhandling intervjuade Steffi Siegert folk i ideella organisationer om deras närvaro i sociala medier. Resultaten visar att aktivitet kopplad till jobbet är väldigt vanligt.
Samma beteende finns på andra arbetsplatser. Många delar artiklar som rör jobbet och det kan finnas ett outtalat grupptryck från både arbetsgivare och -kollegor att vara aktiv på sociala medier. Det gäller inte minst i fackliga organisationer.
– Det här är en utmaning. Många inom idéburna organisationer brinner för sitt jobb. De fortsätter tänka på jobbet på kvällar och fritid. En person jag intervjuade sa att ”bara för att jag tar semester så slutar inte folk bli avrättade”, säger Steffi Siegert.
”Många inom idéburna organisationer brinner för sitt jobb”
Liknande mönster syns i ett pågående projekt inom skolan.
– Jag möter lärare som är väldigt engagerade i sitt jobb. De har Facebookgrupper där de byter idéer, de kollar på fritiden och upplever det inte som arbete.
Att låta jobbet ta plats på privata plattformar som Facebook och Instagram har både positiva och negativa effekter, menar Steffi Siegert. Ett problem är att arbetet hela tiden är närvarande.
– För anställda är det viktigt att ha ett utrymme där du inte kontrolleras och bara är dig själv. Och för arbetsgivare är det svårt att kontrollera vad som delas på sociala medier och då blir det också svårare att ha en viss image. Dessutom vill arbetsgivare sällan att deras anställda bränner ut sig, säger hon.
Sedan hennes avhandling skrevs för fem år sedan har många organisationer skaffat strategier och policys för hur sociala medier ska användas. Den största förändringen menar Steffi Siegert kom med pandemin, när arbetsplatser behövde digitalisera sig över en natt.
– Idag används digitala arbetsverktyg som Teams betydligt mer. Vi ser det i skolan; före pandemin var Facebook en större utmaning när elever kontaktade sina lärare privat via Messenger och lärare använde Facebookgrupper i det dagliga arbetet. Teams har dragit engagemang bort från Facebook och det är bra, säger hon.
För fackliga organisationer är det viktigt med en plats online där medlemmar kan hitta kontaktuppgifter. Men diskussioner som innehåller känslig information bör inte föras via Facebook eller Messenger, menar Steffi Siegert.
– Facebook samlar in otroligt mycket data och vi vet inte var den hamnar. Företaget lyder inte under svenska regler, säger hon.
Hur ska anställda hålla balansen mellan arbete och privatliv på sociala medier? Och, inte minst, undvika att skriva något som bryter mot lojalitetsplikten?
– Själv skriver jag ingenting om mitt arbete på sociala medier, det kanske svarar på frågan. Jag är väldigt försiktig. Jag delar inte kampanjer för det ingår inte i min arbetsbeskrivning och jag får inte betalt för det. Jag skriver inte heller något negativt. Allt man skriver online finns kvar i all oändlighet. Visst kan man ta bort det, men någon har ju garanterat tagit en screenshot.
”någon har ju garanterat tagit en screenshot”
Steffi Siegert menar att arbetsgivarna har tagit över det offentliga rummet. Det är en utveckling hon skarpt ogillar.
– I början var sociala medieplattformar mer oskyldiga. Arbetsgivarna var inte närvarande och det man skrev hade inte samma räckvidd. Men ju fler organisationer och företag som hittar dit, desto mindre fritt kan enskilda anställda uttrycka sig. Människor har förlorat jobbet för saker de sagt online. Utrymmet för öppen diskussion blir begränsat om man hela tiden måste ha koll på om chefen ser det man skriver, säger hon.
För företag och organisationer är det nästan alltid positivt att anställda sprider information i sina personliga nätverk. Det ger trovärdighet och bidrar till varumärkesbygget. Men det sker ofta utanför arbetstid och gör gränsen mellan arbete och privatliv otydlig.
Enligt Steffi Siegert finns numera ett outtalat krav på många arbetsplatser att anställda ska använda sina egna kanaler för att sprida information. Hon menar att det hänger ihop med förändringar som skett på arbetsmarknaden.
– Allt fler yrkesgrupper går mot osäkra anställningar och det gör att arbetsgivarna får allt större makt. Och då kan de kräva lite mer. Inte orimligt mycket. Men lite mer, säger hon.
Det där ”lite mer” kan vara att be anställda dela en länk i sina sociala medier eller bidra med material till företagets Instagram-konto.
– Som anställd kan det vara svårt att säga nej. Särskilt om man är nyanställd eller projektanställd.
”Som anställd kan det vara svårt att säga nej”
Hur ska man göra då?
– Ha en öppen dialog. Svara att det är viktigt för dig att inte blanda in jobbet i dina sociala medier. Att du vill ha en tydlig gräns mellan arbete och privatliv för att kunna ge allt på jobbet och samtidigt ha kvar ett privat utrymme. Framställ det som något positivt för arbetsgivaren, att hen får en glad och mindre stressad arbetstagare, istället för att bli arg och säga att du känner dig utnyttjad.
Orsaken är sällan att chefen är elak, påpekar Steffi Siegert. Hen är bara väldigt engagerad i sitt jobb och tror att alla andra är lika engagerade.
Outtalade krav kommer inte bara från arbetsgivare. En fackligt förtroendevald kan känna press från medlemmar att finnas tillgänglig kvällar och helger via sina privata kanaler. Hur gör man i det läget för att behålla balansen?
– Du kan vägra svara, fast det tycker jag inte är någon bra idé. Men du kan svara väldigt kort och be medlemmen kontakta dig på en mejladress som är kopplad till ditt fackliga uppdrag.
”Man får hitta sätt att styra dem till rätt kanal”
Till viss del får den som arbetar med medlemmar idag gilla läget, menar Steffi Siegert. Medlemmar kommer alltid att höra av sig utanför arbetstid och de kommer att välja den kanal där de lättast hittar dig.
– Man får hitta sätt att styra dem till rätt kanal och det kan organisationen hjälpa till med. Ledningen kan till exempel bestämma att diskussioner inte ska föras på Facebook eftersom det handlar om känsliga uppgifter. Då kan de förtroendevalda hänvisa till det som bestämts. Då ses du inte som en jobbig person om du inte svarar på frågor sent på kvällen, utan kan säga ”såhär gör vi i den här organisationen”, säger hon.