Bra med ökat redaransvar, men det saknas kontrollfunktioner. Så sammanfattar Pelle Andersson, ombudsman på Seko sjöfolk, de förändringar som Transportstyrelsen vill genomföra av bemanningsreglerna för nationell sjöfart.
Dagens system för bemanningsbeslut har sina brister, konstaterar Pelle Andersson. Många redare nöjer sig med den säkerhetsbesättning som slås fast av myndigheten, utan hänsyn till övriga omständigheter. Det är positivt att man väljer att lyfta bemanningsbesluten, men frågan är om det nuvarande förslaget är rätt väg att gå.
– Många redare har lutat sig tillbaka och bara hänvisat till Transportstyrelsens beslut när det handlar om bemanning, säger han. Nu måste de själva ta ansvar för hur många det ska vara ombord genom att analysera och motivera sina bemanningsbeslut.
Vad han däremot är kritisk till är att det inte finns någon tydlig kontrollfunktion inbyggd i systemet. Att redaren själv beslutar om hur stor besättning fartyget ska ha, utan krav på vare sig granskning eller godkännande, tror han kan leda till sämre sjösäkerhet och fler olyckor.
– Det blir nog inget bekymmer i seriösa rederier, men hos de som är mindre nogräknade kan det blir problem. Ett sådant här system förutsätter en extremt välfungerande säkerhetskultur, men en sådan saknas inom vissa delar av skärgårdstrafiken idag, säger Pelle Andersson.
För att få en hållbar bemanning behöver skyddsombuden delta i framtagandet av bemanningsplanerna, menar Pelle Andersson. Det är de ombord som verkligen vet hur många händer som krävs för att utföra olika arbetsmoment eller lyfta upp en nödställd ur vattnet. Men många smårederier saknar skyddsombud och i de rederier där det finns tas deras kunskap inte alltid tillvara.
– På fartyg där man bara har säsongsanställda saknas det ofta skyddsombud och det är förståeligt. Med sådana lösa anställningsformer är det ingen som vågar ifrågasätta, då kanske man inte är välkommen tillbaka nästa gång.
”vem bär ansvaret om något händer och det visar sig att man var för få ombord?”
Pelle Andersson pekar också på att det föreslagna systemet sätter befälhavarna i en svår sits.
– Redarna ska fastställa bemanningsplaner, men det är befälhavarna som dagligen ska besluta hur stor bemanning som behövs. Även bland befälen är det många säsongsanställda som inte vill göra sig obekväma för rederiet. Och vem bär ansvaret om något händer och det visar sig att man var för få ombord, är det redaren eller befälhavaren?
Ytterligare en risk som Pelle Andersson lyfter är att besättningsstorleken kan bli en konkurrensfaktor. Sedan 2007 sköts den landstingsägda skärgårdstrafiken av rederier som tilldelas trafikområden genom upphandlingsförfarande. Dessa upphandlingar har regelmässigt överklagats och flera gånger behövt göras om. Att i det läget öppna upp för möjligheten att konkurrera med besättningsnumerären, tror Pelle Andersson är mycket vanskligt.
– Risken är stor att seriösa rederier, som vill ha den bemanning som trafiken och underhållet kräver, kommer att konkurreras ut av de som bara ser till ekonomin, säger han.
Läs även: Nya regler för bemanning
Läs även om nya regler för fartygskontroll: Eget ansvar ersätter besiktningar
