Medvetenheten om sexuella trakasserier har ökat inom sjöfarten – men frågan måste fortsatt lyftas.
Det sa Elin Stenberg och Anna Bergstrand, HR-ansvariga på Tallink Silja och Skärgårdsbolaget, i sitt föredrag om kränkande särbehandling på Transportstyrelsens sjöfartsseminarium.
– Om tio år hoppas jag att vi tänker ”hur kunde vi ha det som det var så länge?”, säger Anna Bergstrand, HR-chef på Skärgårdsbolaget, och fortsätter:
– Vi pratar mycket idag om att minska koldioxidutsläppen. På samma sätt hoppas jag att mänskliga utsläpp, som kränkande jargong och skämt på andras bekostnad, inte längre är accepterade om tio år.
Transportstyrelsens sjöfartsseminarium i Göteborg ägnar i år en hel eftermiddag åt sexuella trakasserier och kränkande särbehandling. Talarna är överens om att ämnet måste lyftas och bli något som det pratas om ute på arbetsplatserna, ombord och iland, vid fikabord och i skyddskommittéer.
Sedan #metoo exploderade hösten 2017 har mycket hänt inom sjöfarten. Branschsamarbetet #vågrätt håller på att ta fram en policy för hela sjöfarten och ute i rederierna finns flera konkreta exempel på utbildningar och annat som genomförts, berättade Carolina Kihlström, kommunkationsansvarig på Svensk Sjöfart.
Hon påpekade även att arbetet mot sexuella trakasserier och kränkande särbehandling rent krasst påverkar företagens lönsamhet.
– Det finns en massa fördelar med att arbeta med de här frågorna. Minskad sjukfrånvaro, högre engagemang bland medarbetarna, färre som slutar och ökad säkerhet. Det tjänar företagen på, sa hon.
Elin Stenberg, HR-chef på Tallink Silja, håller med om att det blivit bättre.
– Medvetenheten har ökat, det har blivit mindre okej att säga vad som helst. Fler markerar oftare och tydligare, säger hon.
Men problem finns fortfarande. Arbetet måste fortsätta.
– Vi måste sluta stoppa huvudet i sanden och skylla på andra. Och vi måste sluta säga att ”sjöfarten är en så speciell bransch”. Det spelar ingen roll – det är fortfarande en arbetsplats där vi måste bete oss ordentligt, säger Anna Bergstrand.
Fredrik Jonsson, Transportstyrelsen, tog upp kränkande särbehandling när det gäller olika kulturer och gav exempel på vad myndighetens inspektörer möter vid hamnstatskontroller ombord i utländska fartyg. Dubbel bokföring, sjömän som inte får lön och sjömän som på olika sätt kränks.
– Detta sker här, i våra hamnar, sa han vilket ledde till en diskussion om hur man skulle kunna förhindra att svenskt gods fortsätter köras på fartyg där sådant förekommer. Kravmärka transporterna? Ställa högre krav på lastägare och konsumenter?
I den efterföljande paneldebatten togs frågan om styrmedel upp. Behövs det fler regler och system för att få bukt med kränkande särbehandling? Det gäller att få den drabbade att våga rapportera vad som hänt. Dels för att hjälpa personen, men också för att kunna arbeta förebyggande.
Frågan om styrmedel fick inget tydligt svar. Men att det är viktigt att få upp problemen i ljuset stod klart.
– Vi måste skapa trygghet för att få fram det som inte fungerar. Hör vi inget så kan vi inte göra något åt det, säger Anna Bergstrand.
