För 29 år sedan startades nattiset Sjöelefanten av sjöfolk i Göteborg som behövde barnomsorg under alla dygnets tider.
– Jag fattar inte hur kommunerna inte kan jobba mer med nattis, sektorn som jobbar natt bara ökar hela tiden, säger Maud Kjellberg, en av dem som var med.
– Den ser större ut än jag minns, säger Maud Kjellberg när vi står utanför tegelbyggnaden där Sjöelefanten funnits sedan 1994. Huset från 1859 ligger i Klippans kulturreservat i Majorna och hade lämpligt nog tidigare varit både skola med inneboende lärarinna och sjökaptensbostad. Även placeringen nära vattnet är passande – barnen kunde se föräldrarnas arbetsplatser.
– Det kom ur ett behov. Att starta ett föräldrakooperativ var vanligt på den tiden, eftersom det inte fanns något annat. Det var det enda folk kunde göra, även om de i grunden inte var så pigga på det, säger Maud.
Exakt hur allt startade har Maud svårt att säga, men det handlade både om att sammanföra folk och ekonomiska bidrag. Sjöfolksföräldrarna själva, fackförbundet och arbetsgivaren Stena Line var inblandade. I startgruppen fanns även Karin Björk och Mona Viil som var ordförande och skötte det mesta av det praktiska.
– Jag var inte purung, liksom flera andra av Stenaföräldrarna. Vi var väl lite barn av sjuttiotalet.
Det kan ha varit en av anledningarna till att de fick projektet i hamn. Stöd fanns från en förening som gav råd till de många som startade egen kooperativ barnomsorg och de gjorde studiebesök på Barnens Hus i Biskopsgården, Göteborgs första nattis. I sin kalender har Maud hittat många anteckningar om olika möten, fler än hon trott.
– Jag blev förvånad över att det varit så mycket möten redan 1993. Det handlade bland annat om att anställa personer, vi satt tillsammans och gjorde intervjuer. Det hade vi nog inte kompetens för egentligen … Sedan hinner man ju glömma alla de trista sakerna.
Hon minns också ett första besök i huset då de var uppe på den stora vinden.
– Det fanns en massa saker kvar där. Vi hittade väskor och kläder, fotografier. Det fick mig att undra vad det var för människor, om de bott här och varför de lämnat kvar så mycket.
Huset inreddes som en typisk förskola på nedervåningen, medan övervåningen fick sovrum och tv-rum avsedda för barnen som hämtades sent på kvällen eller sov över. När Sjöelefanten till sist öppnades 1994 hade Mauds dotter hunnit fylla tre och var ett av de äldre barnen.
– Flera av de inblandade hade hunnit få fler barn då, säger hon med ett leende.
Maud trivdes till sjöss, som mässman på färja, offshore och roro. När dottern föddes jobbade hon fyraveckorsperioder på rorofartyg, och pappan vecka/vecka på färja.
– Vi hade en vecka ihop, en vecka var och en vecka med mormor och morfar. Det gick bra, får jag väl ändå säga. Men det blev svårare ju äldre hon blev.
Efter att hon gått i land skolade Maud om sig till jurist. Innan hon nyligen pensionerades arbetade hon runt 20 år som ombudsman på Seko, bland annat med spårtrafik.
– Det är säkert många även idag som arbetar oregelbundet och går omlott och inte träffar varandra. Men jag upplever att det finns fler som ställer krav på att de inte ska behöva ha det så. Kanske finns det större möjligheter också, funderar hon.
”Det är säkert många även idag som arbetar oregelbundet och går omlott och inte träffar varandra. Men jag upplever att fler ställer krav på att de inte ska behöva ha det så.”
Maud Kjellberg, medgrundare av nattiset Sjöelefanten
Vid starten var 25 familjer med sammanlagt 30 barn medlemmar i den ekonomiska föreningen. Sjöelefanten drivs idag i privat regi och har runt 65 barn inskrivna. Och lång kö. Men föräldrarna är inte längre i huvudsak sjöfolk, utan arbetar inom så skilda områden som polis, vård, nöje, restaurang, bygg, väganläggning och transport. Vissa saker har dock inte ändrats. Malin Morgontimma är lots,
gift med en lots, och ordförande för Sjö-
elefanten.
– Jag förstår inte varför det inte finns fler nattis! Det borde finnas i alla städer och större bruksorter, säger hon och fortsätter:
– Vi vet ju att både samhället och människor behöver ha vissa funktioner även på kvällen. Dygnet runt ska samhället snurra och vi behöver någon som utför det. Får inte de arbetande personerna vara mamma och pappa? Och därmed ha tillgång till nattis?
Maud har redan hunnit tänka ett steg till.
– Om jag skulle göra det igen? Jag kanske blir så illa tvungen! Min generation hamnar väl i samma situation som med dagis, det kommer kanske inte att finnas någon äldreomsorg så jag tvingas väl lösa det också.
Men hon säger det med ett skratt.
Text och foto: Bella Stenberg
Så funkar nattis i storstäderna
- Stockholms stad har en lokal för barnomsorg på obekväm arbetstid och natten. Omsorg kan även ges i hemmet fram till klockan 00.00 på vardagar. Kommunen ställer krav på ett regelbundet behov.
- I Göteborg finns sex nattis, förskolor med dygnet runt-verksamhet. Krav ställs på ett regelbundet behov och vårdnads-
havaren uppmanas förklara varför ordinarie förskola inte fungerar.
- Malmö har tre OB-förskolor för barnomsorg på obekväm arbetstid. En av dem har även nattomsorg. På kommunens webb anges att ”Malmö stad har ingen skyldighet att erbjuda omsorg på obekväm arbetstid” men att ambitionen är att erbjuda det.
Källa: Respektive kommuns hemsida
120 av 290 kommuner saknar nattis
- Enligt svensk lag ska alla barn ha samma rätt till förskola. Samtidigt är barnomsorg på obekväm arbetstid ingen rättighet. Enligt skollagen är kommunerna inte skyldiga att erbjuda sina invånare barnomsorg tidiga morgnar, kvällar, nätter och helger – utan ska sträva efter att erbjuda det.
- År 2022 saknade 120 av 290 kommuner barnomsorg på obekväm arbetstid eller flexibel barnomsorg, enligt LO:s Jämställdhetsbarometer som publicerades i juni.
