Kustbevakningens skärpta regler för besättningsbyten ställer till det för svensk sjöfart. Inte minst drabbas de långväga sjömän som inte tillåts mönstra av och i värsta fall tvingas kvar ombord i veckor. Obarmhärtigt – och dessutom en säkerhetsrisk, menar Håkan André, inspektör på ITF.
– Tänk dig att vara fast i en plåtburk i tio månader och bara se vatten, och så får du inte åka hem när kontraktet löper ut! Inte ens om ditt barn är allvarligt sjukt eller om ditt hus raserats av en tsunami, vilket är ett verkligt exempel. Risken är att du tappar det och det är en konsekvens som man måste väga in, säger Håkan André, inspektör på Internationella Transportarbetarfederationen på den svenska östkusten.
Sedan den 19 augusti har möjligheten att göra besättningsbyten begränsats rejält i flera av landets hamnar. Numera får personal på fartyg som passerat yttre gräns – färjetrafiken undantagen – endast mönstra på och av i de hamnar som är godkända gränsövergångsställen och endast under gränspolisens kontorstider. Utlandstrafiken till och från hamnar såsom Uddevalla, Stenungsund och Tjörn, som inte är gränsövergångar, drabbas hårt. Från Gävle och norrut är öppettiderna för visering vardagar 08.00 till 16.30. Från fredag eftermiddag till måndag morgon är alltså större delen av Norrlandskusten numera stängd.
– Inom sjöfarten jobbar vi dygnet runt och även våra inspektörer kommer ut både helger och nätter. Ändå är det alltså vi som nu ska anpassa oss efter Kustbevakningen och gränspolisens bekväma arbetstider, och det än mer än vad vi redan gör. Det är faktiskt provocerande, säger Mikael Lindmark på Seko sjöfolk.
Han är långt ifrån ensam om sin frustration. Många aktörer inom branschen har reagerat starkt och uttryckt att de åtstramade reglerna visar på okunskap om den globala sjöfartens premisser. Att anlöpa en extra hamn för besättningsbyte kostar dessutom stora summor, i avgifter, förlorad tid och onödig bränsleförbrukning och därmed även ökade utsläpp.
»Det här handlar om vanliga knegare som har all rätt i världen att mönstra av
Håkan André, ITF-inspektör
Sveriges Skeppsmäklareförening har samlat in en lång rad exempel på konsekvenser av skärpningen. Svenska sjömän som behövt åka med till en utländsk hamn för att ta sig hem till Sverige. Fartyg som tvingats öka farten till max – och därmed utsläppen – för att hinna fram innan gränspolisens kontor stänger. Ett fartyg från USA som anlöpt Stenungsund med sex sjömän vars kontrakt löpt ut – och sex nya redo vid kajen – som nekats visering, trots att agenterna ordnat transport med Northern Offshore Services till Amerikakajen i Göteborg.
– Båten skulle tillbaka till USA och besättningsmännen som skulle mönstra av var desperata, vilket gjorde att rederiet bestämde sig för att anlöpa Kristiansand i Norge trots de mycket stora kostnader det förde med sig, säger Berit Blomqvist, vd på Sveriges Skeppsmäklareförening.
Fram till 19 augustirådde en mer pragmatisk ordning där gränspolisen kunde göra undantag och komma ut till hamnar som Stenungsund och Uddevalla om det fanns goda skäl. Nu är det slut på sådana lösningar – så länge det inte handlar om maskinhaveri eller en besättningsman som är allvarligt sjuk eller råkat ut för en olycka.
Regelskärpningen är en anpassning till EU-direktiven, men den svenska tolkningen tycks onödigt snäv, menar Berit Blomqvist. I Danmark är det exempelvis möjligt för fartygsagenter att köra den som mönstrar av till närmaste polisstation för visering.
– Vi har länge drivit den här frågan, att våra agenter skulle kunna köra besättningsmännen till närmaste öppna gränsövergång, exempelvis Arlanda eller Landvetter. Men nej. Det är så kontraproduktivt, säger Berit Blomqvist.
För en svensk besättningsman på ett roro- eller handelsfartyg kan den strikta regeltolkningen ställa till problem. Men det är de långväga kollegorna, såsom filippinier, som får ta den tunga smällen. Det konstaterar Håkan André på ITF.
– Det här handlar om vanliga knegare som har all rätt i världen att mönstra av. De är inga förbrytare och de är inte asylsökande. Det enda de vill är att få åka hem till sina familjer. Och så förvägrar svenska myndigheter dem det bara för att klockan blivit för mycket, säger han.
Ska fartyget vidare till exempelvis USA, där det är svårt för filippinier att få visering, eller hela vägen till Brasilien, kan det ta månader innan de har en chans att mönstra av, trots att kontraktet löpt ut.
Det finns gott om exempel på människor som har brutit ihop
Håkan André, ITF-inspektör
– Det här borde ju dessutom strida mot ingångna avtal. Enligt ITF-avtalet är det exempelvis maximalt 10 månader som gäller. Och det finns en anledning till det, säger Håkan André.
I sitt arbete har han sett hur illa det kan gå för någon som tvingas kvar för länge och mot sin vilja. Medarbetare som blivit en fara för både sig själv och andra.
– Det finns gott om exempel på människor som brutit ihop, som tagit till våld och blivit psykiskt instabila.
Han berättar om en filippinier som jobbade på en stor bulk som anlöpte Oxelösund, vars kontrakt hade löpt ut två månader dessförinnan. Mannen hade brutit ihop på väg mot Sverige och bland annat ertappats när han var i färd med att kasta ankar mitt under sjöresan.
– De hade fått låsa in honom i hytten och ha en gubbe sittande utanför, dygnet runt. Kaptenen sa till mig att han vägrade lämna kaj med mannen ombord, om han så fick sparken.
Det här var för ett par år sedan och redan då fick han och agenten slita hårt för att få till en lösning.
– Det räknades inte som nödfall enligt gränspolisen. Hur kommer det då bli framöver med ännu snävare tolkningar?
Berit Blomqvist med Fredrik Pettersson, vd på Nautic Shipping och Anna-Karin Ekman, vd på Bror Andrén vid Rosenbad där de uppvaktat politiker i frågan.
Berit Blomqvist och andra branschrepresentanter har uppvaktat både Kustbevakningen, polisen, politiker och departement. Senast 3 oktober på ett möte i Rosenbad. Men förutom att de gjort en eftergift och förlängt öppettiderna i Göteborg till midnatt samt uttalat att fler hamnar på sikt ska få status som gränsövergångar, ligger den snäva regeltolkningen fast. Det enda man nu kan göra, säger Berit Blomqvist, är att överklaga nekade viseringar för att försöka ändra rättspraxis för vad som ligger i lydelsen ”synnerliga skäl”.
– Vi får välja ut fall som vi överklagar och driver. Jag känner verkligen med de drabbade besättningsmännen som bara vill få åka hem, och vi tänker slåss för det här.
Hanna Welin
