På sjuttiotalet var skonaren Ingo Sveriges sista lastfartyg i trä. Numera är hon ett kulturmärkt skolfartyg – och en gemensamhetsskapare.
– Vi är en del av en helhet. Alla gör något i den mån de kan, säger Isabell Winter, ordförande i Skonaren Ingos vänner.
Landgången gnisslar vid Eriksbergs kulturbåtshamn i Göteborg där den tremastade skonaren Ingo ligger vid kaj, granne med Ostindiefararen. Det är en solstrålande septemberlördag och medlemssegling för Skonaren Ingos vänner.
– Att segla skuta är bortkopplat från vanliga livet, även om jag kör båt då också. Jag är bara här. Det är så himla skönt, säger skepparen Ingvar Benmo.
Den ideella föreningen sköter driften och vill bevara Ingo som ett seglande fartyg med samma utseende som byggåret 1922. Det innebär en hel del arbete, men framför allt gemenskap, både på sjön och i verkstaden.
– Jag älskar handarbetet, det är mycket träarbete, säger ordföranden Isabell Winter.
Frukost inmundigas på däck i lugn och ro, ingen gör sig någon brådska. Isabell hälsar välkommen innan skepparen går igenom säkerheten och var flytvästar och livflottar finns. Sedan är det dags att kasta loss. Ombord finns en blandning av vana, ovana och helt nya seglare.
– Det är första gången jag är ombord på tre år. Jag känner mig lite vilsen, säger 79-åriga Eva Schmidt som ändå tar tag i en tamp.
Patrik Fallqvist, som sköter webbsidan, gör sin första segling.
– Jag gillar att bevara kultur, hantverk och historia i Göteborg, säger han och berättar att han för första gången hörde talas om Ingo vid förra sommarens kulturhamnsfestival.
– Jag ville ju kolla in den största och finaste båten, säger han med ett skratt.
Patrik har ingen sjöbakgrund, men hugger i ändå.
Bär fendrar, ställer fram lunch, diskar. Och noterar hur mycket allt knarrar ombord.
Skepparen Ingvar Benmo började sin sjömanskarriär som trettonåring på ett skolfartyg. Han lyfter fram föreningens mål att utbilda ungdomar i att segla traditionsfartyg och att föra skutseglartraditionen vidare.
– Folk blir förvånade över att Ingo finns och tror att alla måste kunna segla för att vara med. Men det är ett skolfartyg, så man lär sig under tiden. Jag gillar att det är så blandat, här är folk från alla generationer, säger han.
Han rekommenderar föreningen för sjöfolk som gått i pension, men också för aktiva eller tillfälligt landstigna. Inte minst för att Ingo är stor nog för att besättningen ska kunna räkna sjötid.
– Hon är svårmanövrerad, men när man väl blir vän med henne så funkar det bra. Hon är som en stor padda. Om du kan köra Ingo så kan du köra alla fartyg i hela världen, säger Ingvar.
Dagens styrman Alvin Pohlman är med sina 29 år en av de yngsta ombord och samtidigt en veteran i föreningen. Han gick med som tolvåring, efter att en instruktör besökt hans skolklass. Han och Katya Skog framhåller själva seglandet och lagandan.
– Att arbeta tillsammans, man lär känna varandra på ett annat sätt. Det är inte som på en arbetsplats, alla har valt att vara här.
Alvin är numera maskinansvarig och själv instruktör, tillsammans med Katja som är medhjälpare i maskin.
Ingo går för motor ut genom Göta Älv. Medan vissa njuter av solen försvinner andra ner i byssan eller tar tag i något av allt som ska fixas. När seglen hissas strax innan Nya Elfsborgs fästning har Alvin många ögon riktade mot sig. Lika många riktas uppåt.
– Hon har tio segel, men alla är inte uppe. Det gäller att hålla koll hela tiden. Och att se vilka som vill vara med och lära, att läsa det, säger Alvin.
Det syns snabbt hur de mer vana hjälper de nya. Föreningen har runt 400 medlemmar, men bara ett femtiotal aktiva. Hasse Andreasson och Lena Karlsson tillhör Ingoseniorerna.
– Vi träffas varje fredag från att Ingo lagts i vinteride tills vi riggar igen, säger Hasse.
– Vi slipar, lackar, det är mycket mer jobb än många tror. Det räcker inte att lacka en gång, det ska vara fyra, fem gånger, fortsätter Lena.
För att sköta en träskuta behövs alltid mer pengar och händer.
– Det är bara att komma hit! Det finns något för alla som vill vara aktiva. Segla eller fixa mat, bidra till humöret, hemsidan, ha överblick, säger Isabell.
Charterverksamhet är ett sätt att dra in pengar till driften. Bröllop, studentfester och afterwork, men också seglingar med till exempel Sjömanskyrkan och ett Erasmusprojekt. Ingo är även filmkändis. Hon har synts i ”Allt för Sverige” och filmen ”Utvandrarna”, och en blåsig dag i augusti använde storproduktionen ”The woman clothed by the sun”, med Amanada Seyfried i huvudrollen, Ingo för havsscener. Alla amerikanerna blev sjösjuka, men vågorna var effektfulla. Och Seyfried äger numera en Ingo-tröja.
Den här dagen är det lugnt för Ingvar bakom rodret. Vinden är stilla, farten 2,8 knop.
– Om det blåser kan vi komma upp i åtta, tio knop. Det är ingen idé att jobba mot vindarna.
Därför är det inte alltid klart vid avfärd vad slutmålet är. Just den här gången blev det lunch vid Öckerö och kvällsstopp och kräftskiva vid Marstrand.
Bella Stenberg
