Språkproblem kan vara en säkerhetsrisk

Språkproblem kan bli en allvarlig säkerhetsbrist ombord. Transportstyrelsen menar att miniminivån är att samtliga i besättningen ska kunna arbetsspråket så bra att de kan göra sig förstådda bland kollegor. Illustration: Lars Melander
Annons

Internationella regelverk kräver ett gemensamt arbetsspråk ombord och att vissa i besättningen kan kommunicera på engelska. Men bestämmelserna uppfylls långt ifrån alltid och i fjol registrerades över 600 språkrelaterade brister inom Paris Mou. 

På färjor med trafik på Sverige har det noterats personal inom intendenturen med begränsade kunskaper i arbetsspråket engelska, vilket kan vara en säkerhetsrisk för både dem själva och andra.

Förmågan att kunna kommunicera med varandra är grundläggande för sjösäkerheten.  Besättningen måste kunna prata sinsemellan och, på färjor och kryssningsfartyg, även med passagerarna. De nautiska befälen behöver också kunna göra sig förstådda i kommunikationen med andra fartyg, hamnar, lotsar, trafikcentraler med mera.

Språkkrav för olika fartygstyper finns reglerat i internationella konventioner, men hamnstatskontroller visar att man ofta bryter mot bestämmelserna. I fjol registrerades totalt 617 språkrelaterade brister i samband med inspektioner inom Paris Mou (europeiska kuststater samt Kanada). Flest språkrelaterade brister rapporterade Grekland (92), Ryssland (66) och Rumänien (63).

“I ett nödläge kan det vara helt avgörande att folk kan kommunicera med varandra”

– Det här är förstås väldigt allvarligt, säger Dan Sarenius, som är samordnare för hamnstatskontroller på Transportstyrelsen i Norrköping. I ett nödläge kan det vara helt avgörande att folk kan kommunicera med varandra.

Annons

Till de länder med minst antal språkrelaterade rapporter 2017 hör Malta (1), Island ((2) och Litauen (2). Norge och Sverige rapporterade fyra fall vardera.

– Vi här uppe i norra Europa är relativt förskonade från den här typen av problem om man jämför med många andra europeiska länder. Men även vi får ibland hit fartyg med besättningar som inte uppfyller språkkraven och för några månader sedan tvingades ett fartyg i Karlshamn att byta ut en av sina styrmän, delvis på grund av att han pratade för dålig engelska.

Även ITF-inspektörer möter besättningar som inte lever upp till språkkraven. En av dem är Håkan André. Han är stationerad i Norrköping, men besöker fartyg i hamnar hela vägen upp till norra Storstockholm. Enligt honom är språkliga brister inget ovanligt, framför allt på fartyg med ryska och kinesiska besättningar. När Sjömannen följde med Håkan André på en inspektion på ett ryskkontrollerat fartyg i somras var det bara befälhavaren som pratade någorlunda engelska. Överstyrman kunde inte ens svara på de enklaste frågor.

– När jag varit ombord på sådana här fartyg brukar jag påtala bristerna för Transportstyrelsen, säger Håkan André. Men det händer ingenting vilket jag kan tycka är lite märkligt. Att befälen inte kan prata engelska är definitivt en säkerhetsrisk.

Vilka språkkrav som regelverken ställer på enskilda besättningsmän beror på såväl trad som fartygstyp och befattning. På lastfartyg i internationell fart krävs att samtliga däcksbefäl kan prata engelska. Det ska också finnas ett gemensamt arbetsspråk ombord som alla i besättningen kan. Arbetsspråket ska användas vid exempelvis säkerhetsövningar och alla instruktioner, manualer och skyltar ska vara skrivna på det språket.

På passagerarfartyg krävs också att den som arbetar inom service och har direktkontakt med fartygets gäster kan kommunicera på såväl resenärernas eget språk (majoritetens språk) liksom på tillräckligt bra engelska för att kunna bistå i en nödsituation. Även de som ingår i säkerhetsbesättningen måste kunna engelska.

Den som inte har direktkontakt med passagerarna, och som inte har en uppgift i säkerhetsbesättningen, måste ändå ha tillräckliga engelskkunskaper för att kunna hantera en nödsituation.

“alla i besättningen måste kunna arbetsspråket så pass bra att man i alla fall kan göra sig förstådd bland kollegorna”

– Rederier anställer folk med begränsade kunskaper i arbetsspråket, säger Dan Sarenius. Vi menar att alla i besättningen måste kunna arbetsspråket så pass bra att man i alla fall kan göra sig förstådd bland kollegorna och åtminstone enstavigt kunna visa passagerare vart de ska bege sig, men vissa rederier gör en mer generös tolkning av språkkraven.

Att som inspektör säkerställa att alla i en fartygsbesättning uppfyller rådande språkkrav kan dock vara komplicerat. I regelverken talas det om ”tillräckligt bra” kommunikation i arbetsspråket, men någon närmare definition om vad det innebär ges inte.

– Språkkunskaper är något bland det svåraste man som inspektör har att bedöma, säger Dan Sarenius. Om en livbåt skulle vara borttagen syns det direkt, men språkliga brister är inte lika lätta att upptäcka.

Han säger att det för det mesta är befälhavaren som tar emot och visar runt när en inspektör kommer ombord och att kaptenen ofta är den i besättningen som talar bäst engelska. Övrigas språkkunskaper kontrolleras däremot betydligt mer sällan.

– Om fartyget inte har en massa anmärkningar sedan tidigare och vi inte har någon anledning att misstänka att de har problem, går vi inte runt och väcker folk för att kontrollera deras språkkunskaper. Och det ska vi heller inte göra, säger Dan Sarenius.

Är det däremot ett problemfartyg med en historik av omfattande brister och kvarhållanden kan det beslutas om en utvidgad inspektion. Då ingår alltid kontroll av språkliga färdigheter, säger Dan Sarenius.

– Brandövningar brukar vara ett bra sätt att undersöka språkkunskaperna. När det blir stressigt och det ska gå fort märker man ganska snart om det finns brister.