I november påbörjade nybyggda Tannhauser sin jungfruresa från Shanghai till Europa. Fartyget har svensk flagg och är det tredje i rederiets Hero-serie.
Leveransen av Wallenius Wilhelmsen Oceans nya biltransportfartyg Tannhauser blev speciell på grund av den pågående pandemin, berättar överstyrman Per Lundholm för Sjömannen via mejl. Tillsammans med teknisk chef och förste fartygsingenjör flög han till varvet i Shanghai i början av juli. Vid leveransen den 10 september lades fartyget i varmuppläggning och Per Lundholm vikarierade som befälhavare.
– Vi var tre i besättningen som fick sköta alla sysslor ombord. Det var mer än fullt upp och vi fick dessutom städa och laga mat som vi är bortskämda med att slippa. Men det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång, berättar han.
Efter två veckor kom ordinarie befälhavare ombord och ytterligare ett par veckor senare kom det ner en svensk besättning och fartyget kunde lämna varvet.
– Filippinska sjömän fick inte komma in i Kina på grund av covid-19 och det var en utmaning för rederiet att få ihop en hel besättning. Eftersom det var jungfruresa ville Wallenius ha mer folk ombord än bara minimibesättning. Därför gick vi till en japansk hamn för att hämta tio filippinska besättningsmän till, berättar Per Lundholm.

Han har arbetat länge i Wallenius. Började som matros i rederiet 1990 och har sedan 1996 seglat som däcksbefäl. Det här är andra gången han hämtar hem ett nybygge. Det första var Fidelio 2007.
När Sjömannen når honom via mejl befinner sig Tannhauser i Medelhavet. Första lossningshamn blir Zeebrugge och därefter vidare till Antwerpen och Bremerhaven.
Hur många är ni ombord?
– För tillfället är vi en jättestor besättning på 27 personer. Lite extra folk för att hinna fixa sådant som behövs i början. När båten är intrimmad blir besättningen kring 18 personer.
Har ni last med er?
– Vi har full last med i princip bara eldrivna fordon. Mest elbilar men även lite bussar. Det är en väldigt fin första last. Det känns kul att köra relativt miljövänliga bilar på ett nybygge som drar betydligt mindre bränsle än våra äldre fartyg. Det känns som en bra miljö-kombo.
Jungfruresan har hittills gått bra, berättar Per Lundholm. Vindmässigt har det varit hyfsat och första dygnen efter avgång från Shanghai blåste det runt 20 m/s akterifrån.
– När vi gick i piratvattnen utanför Somalia och i Röda havet hade vi några soliga dagar med 30 grader, och nu i Medelhavet är det soligt och fint om än inte lika varmt. I övrigt har resan också gått bra med bara några mindre tekniska problem som vi löst snabbt.
Hur är fartyget att jobba på?
– Ur mitt perspektiv på däckssidan har Tannhauser hittills varit en positiv överraskning. Vi har inte haft så mycket fel som jag hade förväntat mig. Det finns förbättringar på den här serien jämfört med äldre fartyg i bolaget. Allt är dock inte bättre, vissa detaljer sitter lite snett och vint men funktionen är okej. Jag är övertygad om att detta är en väldigt bra ekonomisk båt, billig att bygga och med en driftsekonomi som slår de flesta biltransportfartyg. Kvaliteten är troligtvis inte världens bästa på allt, men med ekonomin inräknad är den i topp. Lastlådan har de verkligen satsat på och gjort en yt-effektiv och lättlastad båt. Vi har fått elmanövrerade hissbara däck och det går betydligt fortare att ändra däckshöjderna jämfört med att köra med en saxlyft. Bryggan är fantastisk men det är den på alla Wallenius fartyg. Fartygen i den här serien är bredare och verkar gå bra i sjön. Inredningen är helt okej, inte som de gamla Kockumsbyggena men helt okej.
– Maskinpersonalen är inte lika nöjda. Där går inte utvecklingen framåt som den gör på däck. De är rätt missnöjda med att det är trångt och svårjobbat på många ställen i maskinrummet, och svårt att serva utrustning.
Att hämta hem ett nybygge skiljer sig markant från en resa med ett inarbetat fartyg, menar Per Lundholm. För det första är det en helt ny besättning som kommer från olika fartyg, och man ska få till både gruppen och rutinerna. Alla vill göra som de gjort på ”M/S Förra” och det kan skilja sig åt.
– Man ska också fixa alla stora och små detaljer så att det blir lättarbetat. Placera ut lastrumsutrustning som surrningsmaterial på lämpliga platser, fixa stöttor med mantåg runt ramper, lära sig köra nya ramper, fixa hängare för rökdykarutrustning vid brandstationerna, fixa till förråd. Bara att plocka upp alla stores och placera ut i rätt skåp är ett jättejobb, där har nog maskin ett ännu större jobb, med betydligt mer reservdelar att hålla reda på, skriver han.
Ett problem, påpekar Per Lundholm, är att de nu i början inte har alla verktyg och material som behövs för att förbättra så mycket som de vill.
– Man får ta det steg för steg. Med tiden upptäcker man vad som kan göras annorlunda för att göra jobbet lite enklare och snabbare. Det är delvis därför vi är så stor besättning i början, för att merarbetet är rätt kraftigt. Samtidigt, och det här är viktigt att poängtera, är det väldigt stimulerande och roligt att se fartyget bli bättre dag för dag.