I juni höll ITF ett första rundabordsmöte i Manila för att diskutera arbetsvillkoren inom färjeindustrin globalt. Med från Seko sjöfolk var Katrina Ansarfwe och Daniel Holmgren.
Delegater från ett tjugotal länder hade samlats i Manila för att diskutera färjeindustrins villkor. Mötet hölls i regi av ITF, International Transport Workers’ Federation. Från Seko sjöfolk deltog Katrina Ansarfwe, klubbordförande på Destination Gotland, och Daniel Holmgren, klubbordförande på Stena Line.
Varför hölls det här mötet?
– För att man ser att det händer så mycket inom färjeindustrin som man inte har koll på, säger Katrina Ansarfwe. Syftet med mötet var att påbörja ett bättre samarbete för att förbättra färjevillkoren globalt. Och att försöka få in inspel att ta med sig till ILO-konferensen i november, där man ska lobba för förändringar inom MLC:n (maritme labour convention).
Vilka frågor diskuterades?
– Det var mycket prat om social hållbarhet och sjömäns välmående. Det kunde handla om frågor som för vår del är ganska grundläggande, men som är helt avgörande för dem som inte har ett regelverk. Allt från kost och sjukvård till att du får din lön. Vila och ledighet missköts ju jätteofta.
– I många länder är det fortfarande en fråga hur man definierar en sjöman. Många anser att det bara är driftsbesättningen som är sjömän och inte intendenturen. Och är de inte klassade som sjömän gäller MLC:n inte för dem.
Hur många är det som inte klassas som sjömän?
– Det är omöjligt att veta, men siffran är förmodligen gigantisk. Intendenturavdelningarna är ju så mycket större än driftsbesättningen. Dessutom är det olika vad du klassificerar som en färja. I Manila klassas allting som tar passagerare som en färja. Till exempel ”bancas” – små motordrivna båtar som tar en passagerare.
– Från ITF:s sida vill man uppmärksamma det här och försöka göra villkoren bättre. Göra om skrivningen så att det blir striktare vad som definierar en sjöman. Det är skrämmande många länder som har ratificerat MLC:n men ändå inte följer den.
Vad tar du med dig från mötet?
– Jag har fått ett annat perspektiv på de här frågorna, säger Katrina Ansarfwe. Det vi ser som självklart saknas helt för väldigt många sjömän. Jag vill att vi som har en bra platta att stå på ska göra mer för att de som inte har någonting ska få åtminstone ett golv att stå på. För det har de inte idag. Vi behöver bli bättre på att lobba för dem, och ge det stöd som våra fackliga kamrater behöver för att nå framgång i sina länder.
