Riksdagens trafikutskott är en av de mäktigaste instanserna i landet när det gäller politiska beslut med bäring på sjöfarten i Sverige. Sedan valet i höstas har utskottet fått många nya ledamöter. Sjömannen träffade två av dem; Linda Westerlund Snecker (V) och Johanna Rantsi (M). Vilka är de, och vad ser de för framtid för sjöfarten?
Linda Westerlund Snecker visar vant runt i de underjordiska gångar som leder mellan riksdagshuset och partihögkvarteren i gamla stan.
Hälsar glatt på ”Murre”, Muharrem Demirok, som är på väg att väljas till ny partiledare för Centerpartiet, och Thomas Eneroth, tidigare infrastrukturministern från S som hojtar något om att facken borde få utse skyddsombud ombord innan han hastar vidare.
Det är vardag i riksdagshuset.
Vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker från Norrköping är en rutinerad riksdagsledamot (hon sitter sin tredje mandatperiod), men ny i trafikutskottet. Hon har varit aktiv inom kommunpolitiken i Norrköping, har en fil mag i statsvetenskap och arbetade innan riksdagsuppdraget som institutionskoordinator på Linköpings universitet.
På sin Linkedin-sida gjorde hon i höstas ett inlägg där hon skrev: ”I trafikutskottet kommer mitt hjärta alltid klappa lite hårdare för sjön.”
Hur kommer det sig?
– Min morfar Olle gick till sjöss när han var 16 år. Han växte upp i ett fattigt hem i Höganäs, precis vid Lerbergets hamn. Han jobbade på sjön i alla år, så småningom läste han till sjökapten i Kalmar. Det hände att mormor följde med på hans jobbresor, min mamma är faktiskt döpt i Rotterdams hamn! Att morfar var sjöman är något som alltid funnit med mig, och som gjort starkt intryck även om jag själv aldrig arbetat till sjöss, säger hon.
Johanna Rantsi gjorde ett inhopp som ersättare i riksdagen förra mandatperioden, men kom i senaste valet in på eget mandat. Som en av fem moderater i trafikutskottet har hon fått sjöfarten på sitt bord.
Hon är född och uppvuxen på Donsö i Göteborgs skärgård och har alltid uppskattat närheten till havet. Familjen hade en liten båt med utombordare, men hon har ingen yrkesmässig anknytning till sjöfartsbranschen.
– När jag var liten hade jag två drömmar; jag ville bli prinsessa, och så ville jag jobba på en bensinstation så jag kunde få tanka båtar, skrattar hon. Och nu har jag ju fått möjlighet att jobba med sjöfart så man kan väl säga att ett av målen på sätt och vis är uppnått.
Johanna Rantsi bor numera i Mölndal. Det är också där hon gjort politisk karriär.
– Jag har väl alltid tyckt mycket om olika saker, säger hon. Jag gick med i Muf valåret 2006 när jag gick i gymnasiet, och mitt engagemang har lett mig hit.
Som kommunpolitiker har hon framför allt sysslat med utbildningsfrågor. Hon har även jobbat som gymnasielärare på Angeredsgymnasiet i åtta år.
Vad är det då för frågor de vill driva i sitt utskott?
De anser båda att sjöfarten som helhet ofta hamnar lite i skymundan i den allmänna debatten. Men vilka frågor de vill lägga fokus på skiljer sig en del åt.
”Jag tror inte man har insett det omfattande problemet, ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, med att så många svenska rederier flaggat ut.”
Johanna Rantsi (M)
Johanna Rantsi menar att svensk sjöfart ligger i framkant globalt sett, att det som hamnat efter är de politiska besluten.
– Jag tror inte man har insett det omfattande problemet, ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv, med att så många svenska rederier flaggat ut, säger hon. Bara titta på antalet svenskflaggade skepp, som är extremt låg. Järnvägsfärjor som snart är helt utfasade. Om något skulle hända med förbindelserna till övriga Europa, till exempel Öresundsbron, skulle vi vara väldigt utsatta.
Hon menar att hela samhället skulle vinna på fler svenskflaggade fartyg, det skulle ge arbetstillfällen och intäkter till statskassan.
Hur ska då det gå till?
– De nya majoritetspartierna L, KD, M och SD, vi har pratat ihop oss i utskottet och tagit fram ett par idéer som vi vill att vår regering tittar på, säger Johanna Rantsi. Först och främst handlar det om större, övergripande ekonomiska frågor. Tonnageskatten behöver utvärderas, det valde den förra regeringen att inte göra. Vi behöver titta på om den behöver omfatta fler trafikslag, till exempel passagerartrafik, och inkludera annan typ av sjöfart, de som jobbar med att renovera vindkraftparker till sjöss och annat. Och även se över den här gränsen om hur mycket man får trafikera svenska vatten.
– Vi vill också göra en översyn av stämpelskatten, fortsätter hon. Där skulle vi hellre se en stämpelavgift. Allt hänger ju ihop. Vill vi få fler svenskflaggade fartyg måste vi börja med att se över de här övergripande ekonomiska bitarna.
”det här att fackliga organisationer ombord inte får utse skyddsombud till exempel, det är ju jätteskevt.”
Linda Westerlund Snecker (V)
Linda Westerlund Snecker ansvarar som enda v-ledamot för samtliga trafikslag i utskottet. Stort fokus har inledningsvis legat på andra trafikslag, men hon nämner ändå några frågor hennes parti vill driva vad gäller sjöfart.
– Vänsterpartiet lägger väldigt mycket fokus på arbetsvillkoren för yrkestrafiken, särskilt sjöfartsbranschen, säger hon. Arbetsmiljölagstiftningen på fartygen är otroligt viktig. Det här att fackliga organisationer ombord inte får utse skyddsombud till exempel, det är ju jätteskevt.
Hon pekar också på att det är märkligt att det ofta krävs lång utbildning för flera yrken, exempelvis lotsar, som ändå inte landar i särskilt höga löner.
– Jag är ju alltid för att löner ska höjas för de anställda, det kanske inte sjöfartsbranschen håller med mig om. Men ska branschen vara konkurrenskraftig, vill privata företag ha kompetent arbetskraft, då kommer de behöva betala, så är det.
Linda Westerlund Snecker anser att det är viktigt att det finns fler svenskflaggade fartyg av flera anledningar, men tycker att det läggs för stor tonvikt på skattefrågor.
– Till skillnad från alla andra branscher som inte pratar så mycket om sådant så är det väldigt mycket fokus på skattefrågor när jag träffar sjöfartsbranschen, säger hon. Jag hör krav på lägre farledsavgifter, men jag ser inte riktigt vad alternativet skulle vara. Då får vi ta skattepengar och höja anslagen, men då är ju du och jag med och finansierar Maersk, det är jag inte jättesugen på. Med tanke på hur mycket företagen får ut av våra farleder, fungerar det ju ändå väl.
Hon menar att ett helhetsperspektiv skulle behövas.
– Man är upprörd över skattesatser och så har man stannat där, men hur ska sjöfartsbranschen fungera? Hur ska hamnarna fungera? Hur ska hela logistikkedjan ut för gods? Det skulle behöva samordnas.
En fråga som är högaktuell för sjöfartsbranschen är omställningen till en mer klimatvänlig drift. Där menar Linda Westerlund Snecker att det finns problem.
– Branschen har ju inte landat i vilka drivmedel vi ska ha, säger hon. Man verkar ligga tio år efter. Är det vätgas, är det el eller något annat? Det handlar ju om en jätteinvestering för hamnar också, där många hamnar dessutom är kommunala. Så det landar på kommunerna att göra jätteinvesteringar i någonting som sen om tio år kanske inte kommer vara det fartygen använder.
– Att bara säga att sjöfartsbranschen är en grön bransch, det stämmer ju faktiskt inte, menar hon. Det är väl snarare så att vi måste ha en bra mix av alla transportmedel, vi måste ju också få godset lastat.
Johanna Rantsi menar att sjöfart är en stor del i ett framtida, mer miljövänligt transportsystem.
– Vi vill se över reglerna för inhemsk sjöfart, där det idag är ganska dyrt att frakta gods, men det skulle kunna avlasta både järnvägar och vägar och vara bättre för miljön, säger hon. Men vi behöver också se till att infrastrukturen till och från hamnar fungerar. Vi moderater vill gärna titta på en utbyggnad av västra stambanan, till exempel.
Hon menar att det är viktigt att jobba med ”morötter” för att få till en grön omställning.
– Ett sätt är att titta på om vi kan miljödifferentiera våra farledsavgifter, säger hon. Det ska löna sig att vara klimatsmart. Återigen så landar vi i stämpelskatten och tonnageskatten. Vi behöver börja där. För vad vi än pratar om, kommer vi tillbaka till de ekonomiska frågorna.
