Avtalsrörelsen är igång. På torsdagen samlades deltagare på avtalskonferensen på Ullevi i Göteborg för att ta ställning till inkomna motioner.
Ett tjugotal personer, representanter från alla sektioner samt inbjudna kontaktombud, ägnade dagen åt att diskutera och prioritera samtliga inkomna motioner som skickats in av medlemmarna. I år handlade det om 26 stycken.
Joakim Hellmouth, ansvarig för sjöavtalen, inledde konferensen med en internationell utblick och redogjorde bland annat för hur förhandlingar inom stålindustrin i Tyskland landat. Det rådande världsläget och osäkerhet kring inflationen kommande år är faktorer som även påverkar vilka frågor som upplevs som viktigast att ta upp i kommande avtalsförhandlingar. Lön och pensioner var frågor som togs upp i flera motioner på olika sätt.
– Man står ju inför en tuff tid, säger Sebastian Rydell, ordförande i sektion Forsea. Det är inte bara näringslivet som har det svårt, det är även den enskilde personen.
Han anser att just frågan om lön och pension är viktig i nuläget.
– Hela världsläget är ju osäkert, med inflationen och kriget i Ukraina, om pandemin plötsligt blossar upp igen. I det här läget är det ju viktigt att man har pengar medan man arbetar, men även att man har något att leva på efter att man slutat jobba, säger han.
Sebastian Rydell deltar i sin första avtalskonferens.
– Det är intressant och givande, tycker han. Man får en insyn i processen och har en chans att vara med och påverka vilka frågor som tas upp. Det känns bra att kunna vara med och förvalta sina medlemmars intressen.
Robin Uusirantanen jobbar som matros på en hamnbogserbåt i Gävle hamn och representerar kollegorna där.
– Vilotid, pensionen och rättvis sjukersättning är viktiga frågor för mig, säger han.
Det är Robin Uusirantanens tredje avtalskonferens. Han uppskattar möjligheten att kunna vara med och påverka vilka frågor som ska drivas.
Utöver lön och pension fanns även motioner som handlade om sjukersättning, friskvård och bemanning utifrån olika perspektiv.
Nästa steg är att avtalsdelegationen, en grupp på nio personer, tar de prioriterade frågorna vidare. Därefter drar förhandlingarna med motparten SARF igång.
Det gemensamma kravet från LO är i år en löneförhöjning på 4,4 procent.
Nu går avtalsrörelsen in i en något lugnare fas, då hela arbetsmarknaden väntar på att facken inom industrin ska bli klara med sina förhandlingar. Det är de som sätter märket för övriga avtalsrörelser i Sverige, inklusive Seko sjöfolk. Den ökning industrifacken får, är alltså den ökning övriga fack och arbetsgivare har att rätta sig efter.
Först i mars nästa år går avtalsförhandlingarna in i en mer intensiv fas. Seko sjöfolks avtal går ut sista mars.
