Registret har nästan 18 000 svenska fartyg samlade. Från fiske- till fritidsbåtar, från containerfartyg till produkttankers.
Med ständigt tillagda noteringar och urklipp är registret en högst levande historieteckning över sjöfarten och dess utveckling – i Sverige och på Donsö. Från 1890 till i dag.
Den lilla fyren på piren lyser vit, stående på gråa granitblock, omgiven av ett stålgrått hav. ”Välkommen till Donsö”, står det på skylten på stålskelettet som bär upp linshuset. Texten blir läslig strax innan färjan måste gira för komma förbi piren.
Donsö brukar kallas för den rederitätaste platsen i världen. På en dryg kvadratkilometer trängs omkring ett dussin rederier. Det en besökare slås av vid en promenad längs kajkanten är alla olika fartyg som ligger i hamnen. Nyttofartyg, specialfartyg, mindre fiskebåtar och fritidsbåtar, eller rättare sagt båtar för vardagsbruk.
Ön i Göteborgs södra skärgård har alltid levt av vad havet och sjöfarten ger. Fortsätter man förbi raden av sjöbodar kommer man snart till Furetanks kontor. Det är här Hans Höglund, son till Furetanks grundare Karl Höglund, har sitt arkiv.
Hans visar in Sjömannens reportageteam till ett rum på första våningen. I mitten står ett mindre konferensbord. Runt om, på samtliga väggar, står bokhyllor och skåp fulla till brädden med pärmar. Här finns också skinnbundna böcker, ihoprullade sjökort, loggböcker, mappar med försäkringsbrev och bouppteckningar. Även en del föremål med anknytning till fartygen.
Hans slår ut med handen.
”samtliga fartyg i nummerordning sedan Svenskt skeppsregister började”
– Här är det. Det är samtliga fartyg i nummerordning sedan Svenskt skeppsregister började numrera dem under 1890-talet.
Han plockar fram pärmen med registerpost nummer ett: Signe, byggd av ek och fur i New Brunswick, Nova Scotia 1880. Inköpt och omdöpt till Signe 1891 av JE Johansson Borstahusen. Övergiven i storm 1894 på väg till Buenos Aires med en last kol.
Det maskinskrivna inlägget tar upp en sida i pärmen.
Registret är ett resultat av otaliga timmars arbete. Men också från kontakter med likasinnade under årens lopp. En kamrat i Uddevalla, Sven-Ivar Johansson, hade en imponerade samling med fartygsuppgifter, en annan kamrat i Trollhättan, Kaj Andersson, hade koll på samtliga fartyg som trafikerat hamnarna kring Vänern och påbörjade sedan arbetet med att följa upp svenskt skeppsregister – de uppgifterna lever nu vidare i Hans Höglunds register.
– Jag började väl på allvar efter jag fick ta över Sven-Ivar Johanssons samling. Men jag har alltid varit intresserad av fartyg, sparat på bilder och annat.
– Sven-Ivar hade inga efterlevande som var intresserade av ta över de uppgifter han samlat in. Jag erbjöd mig att köpa registret men det kom inte på fråga, han ville att jag skulle ta över det, minns Hans.
Det är en daglig syssla att underhålla registret. Först med att komplettera uppgifterna för tusentals fartyg, sedan att uppdatera dem. Tidigare hade Hans alla pärmarna och böckerna hemma i finrummet. Efter att Furetank byggde sitt kontor nära hamnen kunde han flytta allt dit.
Nu brukar Hans komma till kontoret vid halv niotiden och arbeta med arkivet till 10.00 då det är gemensamt kaffe. Sedan kanske det blir en timma till på eftermiddagen.
Källor till registerposterna är bland annat Båtologen och Sjöfartstidningen men också Göteborgs stadsarkiv.
Tillsammans med sju andra sjöfartsintresserade herrar gjorde Hans även en djupdykning i historien om fartyg i utrikes fart som utgick från Göteborgs södra skärgård och Frölunda. Resultatet blev ett register som spänner över 300 år med start 1650.
– Mycket i det arbetet handlar om fartyg här på Donsö och Köpstadsö, och även Vrångö där det fanns många tullare och lotsar, säger Hans.
Arbetet knyter även ihop sjöfarts- och släkthistorien för familjen Höglund. Från kaptener och partredare på 1700-talet till Furetanks första båt Ekenäs och framåt till dopet av Fure Vinga.
”jag har alltid varit intresserad av fartyg”
Hans Höglund har själv varit till sjöss i över 40 år. Han började arbeta på en fiskebåt 1947. Några år senare utbildade han sig till skeppare och började arbeta med sin far på Ekenäs, Furetanks första fartyg.
– Och jag gick i land i samband med att vi hämtade Furuvik vid varvet i Norge 1990. Det var julafton och vi seglade in i en storm, men det gick bra, berättar han.
Men det var med Ekenäs och trafik upp till Vänern som Hans gjorde sina första år som skeppare. I fem års tid körde han två gånger i veckan till Vänern och tillbaka.
Det var också då han knöt många av de kontakter som möjliggjort registret. Folk som bidragit med foton, brev och annat material.
När Hans fyllde 75 fick han en handfast del av sjöfartshistorien levererad som en överraskning – en fyr som ursprungligen stod utanför Vänersborg stod nu i trädgården.
– Det var en lots som tagit hand om fyren när den skulle skrotas och skickat ned den till mig. Han visste att jag alltid passerade fyren med Ekenäs och tyckte jag kunde ha den som trädgårdsprydnad. Men vi lät reparera den i Fiskebäcks verkstad och ställde upp den på piren i hamnen.
Välkommen till Donsö.
