
M/S Skåne står på egna ben sedan lastsamarbetet mellan Stena Line och TT-Line avslutades i höstas. För besättningen ombord har det blivit lugnare trots att lasten ökar.
Nu lanseras sovkapslar ombord för att utveckla färjans attraktionskraft ytterligare.
Solen skiner när M/S Skåne backar in i läget i Trelleborg. Måsar cirklar runt aktern och varselklädda matroser gestikulerar på bildäck. På rampen väntar bussen som ska hämta passagerare och köra dem genom hamnområdet.
M/S Skåne trafikerar linjen Trelleborg–Rostock för Stena Line.
– Turen från Rostock på söndagar är nästan alltid full. Idag har vi 500 meter järnväg ombord, säger matros Dennis Holmgren Wänberg och sveper med armen mot raderna av graffittiprydda bruna vagnar.
När lastbilar och ett gäng sprillans nya gröna exportbussar kört av är det dags att rangera järnvägsvagnarna. Matros Lars-Göran Ignberg hjälper Green Cargos personal att koppla vagnarna till ett grönt lok. Det gnisslar öronbedövande.
– Det är ganska mycket oväsen här nere men det fungerar. Vi har fått formgjutna hörselskydd och de som vill har även fått hörselskydd med radio, säger Dennis.
”det är ganska mycket oväsen här nere men det fungerar”
Ett hittills osynligt extradäck är på väg upp. Det är en tåghiss som nu används för trailers. Överlag är det mest frakt på linjen men på helger och lov ökar antalet passagerare.
Fraktvolymerna har ökat, berättar Dennis som också är fartygssektionsordförande.
– Det är roligt att det går bra för rederiet, även om löstrailers är krävande för oss matroser. Det är många som ska växlas på kort tid. Hamnstoppen är oftast bara en och en halv timme.
M/S Skånes besättning består av 45 personer. På Dennis vakt har däcks-besättningen lagt ett schema som innebär ett nattpass, ett dagpass och ett eftermiddagspass.
– Alla är jättenöjda och vi får mycket tid att både vila och träna, säger han. På den andra vakten har de valt att behålla fyratimmars-passen och är nöjda med det.
I april installerades sovkojer inspirerade av japanska kapselhotell ombord på M/S Skåne och Mecklenburg-Vorpommern som är rederiets andra fartyg på linjen Trelleborg–Rostock. Enligt Stena Line är man det enda färjerederiet i världen som erbjuder detta.
– De har redan blivit populära. Många passagerare är nyfikna och på natturerna har det i stort sett varit fullbelagt, säger Filippa Sandberg som alternerar mellan att arbeta i informationen, hotellet och butiken ombord.
”Många passagerare är nyfikna”
Hon håller upp nyckelkortet som tar oss in i kojavdelningen. Ett rum med 18 hål i skottet – de flesta kojerna kryper man in ifrån fotändan – med draperier som går att dra för. Väskor läggs i ett skåp i korridoren utanför.
– Sovkoj är ett billigt alternativ för passagerare som inte vill lägga pengar på en hytt och som annars hade valt att sova i en stol. Här är det lugnare, säger Filippa.
Men hur bäddar man? Besättningen provar sig fram för att hitta sätt som fungerar. Nu har man precis bytt till dra-på-lakan som ska göra det lättare.
– Man får hitta sina knep, det tar såklart lite tid nu i början, säger Filippa.
Kollegan Johannes Billsten, cateringvärd, visar hur han brukar göra. Ut med madrassen, på med lakanet, kasta in madrassen, krypa efter och rätta till. Hålla upp fötterna för att inte smutsa ner.
– Det blir lite stretch för ryggen också, skrattar han.
Sju korta och en lång. Plötsligt ljuder larmsignalen och det är dags för veckans övning. Vi hänger på Dennis som tillhör styrbords klargöringsgrupp. Från bryggan meddelas att M/S Skåne kolliderat med ett annat fartyg och gruppen gör sig redo att sjösätta FRB (fast rescue boat). Allt sker lugnt och metodiskt för att ge nya besättningsmedlemmar chans att lära sig.
– I skarpt läge går det fort, då hade vi varit i sjön för länge sedan, förklarar Franzi Berglund.
Han är matros på M/S Skåne sedan tolv år. Innan dess seglade han bland annat i utebåtar. Han har också arbetat med dyk- och flottservice och var med och lyfte ut bropelare när Öresundsbron byggdes.
– Jag gick till sjöss när jag var tjugo. Det här jobbet passar mig bra numera; det är lagom med en veckas jobb och det är nära hem till Malmö, säger han.
I drygt två år samkörde Stena Line och TT-Line last på linjen Trelleborg–Rostock- genom ett så kallat swap-avtal. Sedan samarbetet avslutades har trivseln ökat ombord, berättar Dennis Holmgren Wänberg.
– Det var väldigt hektiskt under swapen med turlistor som inte höll, vi gick sent och hade mer last. Det var bra för rederiet såklart, men det tog på kroppen för oss ombord.
Sedan september i fjol kör Stena Line eget igen.
– Nu är det mycket bättre. Nu har vi turlistor som håller, besättningen är gladare och det är roligare att gå till jobbet.
”Nu har vi turlistor som håller och besättningen är gladare”
M/S Skåne är överlag ett bra fartyg att jobba på, säger Dennis.
– Många säger ju att det är som en -familj ombord, men här är det verkligen så. Vi skrattar och har kul ihop hela tiden, både befäl och manskap.
I hyttgången på styrbordssidan (även kallad Rostockgången, eftersom fartyget har styrbord till kaj i Rostock) håller cateringvärd Romana Olsson på att städa toaletter. Kollegorna håller på med rundvaskning av hytter, men Romana är gravid och har fått dispens.
– Jag sa ifrån att jag inte kan rundvaska, det blir för tungt att lyfta sängarna. Men det här går jättebra, säger hon. Toaletterna renoverades dessutom i vintras när vi låg på varv, så nu är de mer lättstädade än förut. Jobbet blir ju enklare när det är rent från början.
Precis som resten av intendenturbesättningen alternerar Romana mellan hotellet, caféet, köket och butiken. Hoppar in där det behövs, helt enkelt.
Hon började i Stena i april 2016 och har förutom Skåne även varit på Stena Vision. 2017 fick hon fast anställning.
– Jag trivs bra, och det är ju jätteviktigt när vi både bor och arbetar ihop, säger hon.
Det närmar sig avgång igen. På däck sju avslutar Dennis målningen av huset till FRB:ns manöverspakar. Huset blästrades på varvet och ska nu bli Stenablått igen. Snart är det dags för honom och kollegorna att börja lasta.
– Det är mycket som ska hinnas med när vi ligger i Trelleborg på söndagskvällar. Man vill ju passa på och det kan bli stressigt trots att vi ligger still ganska länge. Hamnstoppen övriga dagar är så korta; på däck hinner vi bara lasta av och lasta på, och hotellet hinner bara bädda och städa. Ibland jobbar vi i 180 under de korta stoppen för att hinna med. Då känns det i kroppen när man kommer hem efter en vecka.