Efter en stor genomgång av kemikalieförrådet på tekniska avdelningen på Birka blev man av med den frätande vätskan mot urinsten och den totala mängden kemikalier mer än halverades.
På övriga avdelningar ses kemikalielistan över regelbundet i jakten på bättre produkter.
Reino Karlsson, inredningsreparatör och skyddsombud på Birka, öppnar dörren till förrådet där tekniska avdelningen förvarar sina kemiska produkter. Det är ganska glest på hyllorna och många behållare är märkta med texten Eco.
– För ett år sedan gjorde vi en stor utrensning och plockade bort mer än hälften av alla produkter, säger han. Det var chiefen som ville att vi skulle göra det här, han tyckte att vi hade för mycket grejer.
Genomgången resulterade i att de allra mest ohälsosamma kemikalierna försvann. En av de värsta, den som användes för att avlägsna urinsten från rörsystemen till fartygets toaletter, ströks ur sortimentet och ersattes av en betydligt skonsammare produkt.
– Den var så frätande att det gick hål i mattan om man råkade spilla en droppe och satte man ner dunken på golvet blev det en stor brun ring efter den. Nu har vi fått den här istället, säger Reino Karlsson och sträcker sig efter en plastdunk innehållande en blåfärgad vätska.
”det var så frätande att det gick hål i mattan om man spillde en droppe”
Han skruvar av locket, doppar ett par fingrar i vätskan och lägger dem sedan på tungan.
– Det är biologiskt nedbrytbart och helt ofarligt, säger han.
En nackdel med det nya medlet är att det är mindre effektivt än det gamla och att man måste fylla på i rörsystemen betydligt oftare. Medan det förr räckte med någon gång om året doserar man numera varje månad.
– Men det är väldigt skönt att slippa det gamla medlet. Att hålla på med det var inte roligt för någon och vi var tvungna att ha både ansiktsmask och kemikaliehandskar när vi hanterade det, säger Reino Karlsson och fortsätter:
– Men allt går inte att byta ut mot snällare grejer och en del produkter måste man ha på ett sådant här ställe. Som exempelvis smörjoljorna som står där borta, säger han och pekar mot hyllorna på bortre kortväggen.
Förutom att hålla nere antalet kemiska produkter strävar man efter att ha så små lager som möjligt ombord och istället bunkra oftare från land. Den prioriteringen handlar framför allt om säkerhet.
– Om vi skulle få ombord en bomb vill vi inte att det ska finnas stora lager med kemikalier som kan förvärra situationen, säger Reino Karlsson.
Vi passerar genom gångarna där besättningen rullar ombord varor i höga stålkorgar och fortsätter bort mot hissen. Uppe på däck nio ligger poolrummet. Här inne bullrar det från fläktarna och innanför glaset till en cylinderformad tank vivlar vattnet som går upp till -bubbelpoolen. På durken står det plastdunkar med klor och saltsyra på var sida om ett skott.
– Vi har en automatisk mätare som kontrollerar mängden klor och saltsyra i poolerna, säger inredningsreparatör Anton Eklund. Men vi vågar inte lita på tekniken till hundra procent och för säkerhets skull gör vi egna mätningar också.
Klor och saltsyra, som båda behövs för att hålla fartygets bassänger rena, är starka kemikalier. Heltäckande skyddskläder och andningsmask krävs vid hantering av saltsyra och råkar man få stänk på sig sätter det sina spår, berättar Anton Eklund.
– Klor äter framför allt hål i kläderna, men oftast märker man inte när det händer. Plötsligt har man bara ett hål på byxorna. Saltsyran är mycket värre och den fräter även på huden vilket hänt mig några gånger.
Både klor och saltsyra avger dessutom gaser som inte bör andas in.
– Någon gång har det hänt att jag tagit av mig andningsmasken för tidigt och då sticker det och är väldigt obehagligt. Men fläktarna här inne är effektiva och om man bara väntar ett par minuter är luften okej igen, säger Anton Eklund.
”någon gång har det hänt att jag tagit av mig andningsmasken för tidigt”
En annan avdelning som använder mycket kemiska produkter är intendenturen. -Elisabeth Åhman är serviceledare på hyttavdelningen och ansvarar för städförråden ombord. Vi följer med henne ner till däck tre, längst bak i aktern, där rengöringsmedel för inredningen förvaras.
– Vi försöker ha så lite produkter som möjligt i förråden ute på avdelningarna, säger Elisabeth Åhman. Är det för mycket grejer kanske man inte hittar det man vill ha och så tar man något annat istället.
På hyllorna i det stora städförrådet finns allt från spis- och ugnsrengöring till lösningsmedel och handkräm. Men de allra starkaste kemikalierna hålls åtskilda i ett separat förråd och dit har bara Elisabeth Åhman och hennes avlösare tillträde.
– De andra får ringa mig och tala om vad de ska göra så hämtar jag rätt grejer åt dem. Råkar man ta fel produkt kan det gå illa, som att man får en fläck på ett stengolv som inte går bort, säger hon.
Sari Sandell är bartender och servitör och tillika huvudskyddsombud ombord. Hon har varit i rederiet sedan 1993 och säger att Birka alltid haft ett bra miljötänk och arbetat med kemikaliefrågan.
– Senaste förändringen skedde nu vid årsskiftet när vi införde rökförbud i hela fartyget för både personal och passagerare. Nu får man bara röka på anvisade platser ute på däck. Det var en del gnäll när beskedet om rökförbud kom, men när det väl infördes var det inga problem, säger hon.
”det var en del gnäll när rökförbudet kom”
Några arbetsskador eller sjukfall kopplade till kemikalier ombord har man inte haft, säger Sari Sandell.
– Men vi arbetar hela tiden med att försöka minska mängden kemikalier och leta efter bättre alternativ. Jag är själv allergiker och kan få eksem på händerna, men det har blivit bättre de senaste åren. De medel vi använder att torka av bänkarna med är ganska snälla. Det värsta är nog vattnet som gör att man torkar ut, men smörjer man bara in sig efteråt brukar det inte vara några problem.
God kemikaliehantering handlar inte bara om vilka produkter som finns i fartyget utan också om hur de används. Elisabeth Åhman berättar att firman som levererar produkter till intendenturen kommer på besök varje år för att informera om god kemikaliehantering.
– De kommer hit vid några olika tillfällen för att alla som använder deras produkter ska kunna vara med, säger hon. De berättar om vilka produkter som kräver handskar och vilka som är snälla eller hårda mot huden.
”det går åt mycket mer tvättmedel till maskinerna som inte har doserare”
Man har också infört vissa hjälpmedel på fartyget för att underlätta hanteringen av kemiska produkter. Som en vagn med tapp för påfyllnad av medlet mot urinsten och doseringsapparatur till vissa tvätt-maskiner.
– Vi ser att det går åt mycket mer tvättmedel till de vanliga maskinerna jämfört med dem som har doserare, så visst fungerar det. Men det är för trångt i tvättrummet för att vi ska kunna installera doserare på alla maskiner, säger Elisabeth Åhman.