Tomas Gardell bytte från handelsflottan till en helt annan del av sjöfarten. Idag är han civilanställd matros på ett av Kustbevakningens tre största fartyg.
Bylock & Nordsjöfrakt, Gorthon, Tor Line… Grandebåtarna, en sväng inom offshore och tio år i ACL. Tomas Gardell trivdes som matros och bås i storsjöfart.
Men för åtta år sedan lämnade han långfart och last. Istället blev han civilanställd matros ombord på KBV 002 med hemmahamn på Gotland.
Civilanställd personal finns bara på Kustbevakningens tre största fartyg. De är sjömän som kommer utifrån och inte har gått myndighetens egen utbildning.
– Vi har inte den polisiära biten som kustbevakarna har. Jag är med på allt som har med driften att göra. Men jag deltar inte i den polisiära biten och bär inga vapen, förklarar Tomas.
Fartygen i 00-serien har en minimibesättning på 13 personer. En knapp handfull av dem är civilanställda som matroser, kockar och maskinpersonal.
Tomas tycker att hans jobb inom Kustbevakningen på många sätt liknar det i handelsflottan. Han arbetar mellan sju och tio dagar ombord och har ledigt ungefär lika länge.
– Den stora skillnaden är väl att vi inte har någon last. Mycket av jobbet handlar om att ha beredskap för olika händelser som brand, oljeutsläpp och nödbogsering. Vi har mycket övningar. Det gäller att hålla kunskapen vid liv, säger han.
Två av fartygen har dubbla besättningar. KBV 003 som är stationerad i Karlskrona har tre.
Tomas bytte från ACL till Kustbevakningen på grund av oron som var i samband med att ACL:s nybyggen var på gång.
– Vi blev hela tiden varslade och det var osäkert hur länge vi kunde jobba kvar, säger han.
Han fick tjänstledigt för att prova på jobbet inom Kustbevakningen och efter åtta månader var han tvungen att ta ett beslut. Risken för att bli uppsagd vägde tungt.
– Jag trivdes väldigt bra på båda ställena. Men det här jobbet är dessutom fördelaktigt för familjelivet. Det är ganska nära och skulle något hända går det alltid att komma hem.
Saknar du att jobba i handelsflottan?
– Jag kan sakna de längre turerna. Och så saknar jag kollegorna i ACL. Det var fantastiska båtar och vi var ett sammansvetsat gäng. Det är verkligen en sorg att de båtarna inte längre finns kvar. Men nu har jag ett nytt jättebra jobb med bra gemenskap.
