Få förändringar för Faust

Mässman Jowena Domingo började i Wallenius 2011. ”Jag trivs här, vi har gratis internet, god mat och egen hytt. På passagerarfartyget där jag jobbade tidigare bodde vi tre personer i varje hytt”, säger hon. Foto: Klara Johansson
Annons

I våras gick Wallenius Lines samman med norska Wilhelmsen och bildade ett gemensamt bolag. För besättningen på M/V Faust märks ingen större skillnad. 

Sjömannen hälsade på i Göteborg.

Regnet hänger i luften den här fredagen när svenskflaggade Faust lastar i Skandiahamnen. Bil efter bil, blänkande Volvo XC60, körs upp längs rampen och vidare in i lastlådan. Ikväll ska fartyget gå mot Zeebrügge.

Björn Jonasson, ordförande i rederiets Sekoklubb, kliver ombord med ryggsäcken slängd över axeln. I den ligger bland annat pensionsinformation för TAP-anställda. Björn är alltid beredd på en skur av frågor, de orangea kuverten och prognoserna förbryllar många.

I mässen sitter matros Nelson Torres och båsen Henry Sysimetsä. De är veteraner inom rederiet men har sällan jobbat på samma fartyg.

Annons

– Henry var på min första båt, vi seglade ihop en kort tid då. Jag har lärt mig grunderna av honom, säger Nelson.

Han har arbetat för Wallenius i 19 år. Den här gången gick han hemma i sex månader innan han kom ut på jobb igen. Björn Jonasson nickar beklagande.

– Vi har de som gått hemma ännu längre och jag förstår att de är besvikna. Färre svenskflaggade fartyg gör att det blir svårare med jobb och det påverkar de TAP-anställda först, säger han.

Dennis Johansson, sjöpersonalchef i Wallenius, säger samma sak.

– Det här är ett dilemma. Vi har förlorat fartyg under flera år och då får filippinarna vara kvar hemma, för vi säger inte upp svenskarna. Vi behöver helt enkelt få in fler fartyg igen.

I våras slöts ett nytt TAP-avtal mellan Seko och SARF. Det innebär lägre lön för nya TAP-anställda, men de som redan är inne i systemet behåller sin tidigare lönenivå. Däremot påverkas övertidsersättningen. Förhoppningen är att det nya avtalet ska få fler fartyg att flagga svenskt. Både i Wallenius och i övriga svenska rederier.

– Jag förstår varför avtalet skrevs men våra tappare är såklart besvikna över att tjäna mindre på övertiden än förut, säger Björn Jonasson.

Henry Sysimetsä gick till sjöss 1969, inspirerad av sin farbror som var sjöman. När han berättade om sitt yrkesval skrattade folk i hans närhet.

– Jag var 17 år och kort. ”Du kommer åka på stryk” sa de. Men jag har klarat mig, jag har aldrig åkt på stryk på grund av det, ler han.

Henry har arbetat i Wallenius till och från sedan dess och trivs bra.

– Men det var ännu bättre förut. Nuförtiden är det mer stress och färre personer ombord. När jag var på Rigoletto var vi tio man på däck, nu är det hälften så många, säger han.

Han pekar på saxliften på däck fem och panelerna i taket som höjs och sänks beroende på last.

– Numera är vi bara två för det här arbetet, det är rätt tungt och stressigt. Egentligen får personalen från stuveriet inte vara här när vi manövrerar panelerna eftersom de kan rasa. Men det är svårt att hinna annars. Det har hänt, på ett annat fartyg, men den gången tog bilarna smällen som tur var, säger han.

Stuvarnas kättingskrammel och ljudet av bilar som körs ombord ekar inuti lastlådan. Att gå i det oljudet en hel dag är tröttande, berättar Henry.

– Jag har försökt ha hörselproppar men då hör jag inte vad de säger i radion, säger han.

LÄNGRE TÖRNAR EFTER SAMMANSLAGNINGEN

I byssan förbereder kockstewart Joedy S Buena middagen. Han har arbetat fem år i rederiet och det här är hans första törn på svenskflaggat fartyg.

– När jag kom ombord på Faust fick jag två kokböcker av kaptenen. Nu har jag lagat många av rätterna, som kalops och stroganoff, och ikväll blir det Biff Lindström, säger han.

Han har gjort tre månader ombord och har lika lång tid kvar. Hemma utanför Manila väntar fru och tre barn.

Wallenius är ett bra rederi att arbeta för tycker Joedy.

– Vi får sjukförsäkring, det är viktigt, och lönen är bra. Jag gillar att jobba med svenskar, de är öppna och vänliga och pratar mycket, säger han.

I våras slogs Wallenius Lines ihop med norska Wilhelmsen och bildade bolaget Wallenius Wilhelmsen Logistics ASA. Tanken är att skapa en världsledande shipping och logistikplattform, förbättra tonnageplaneringen och sänka kostnader.

Ombord på Faust har besättningen inte märkt några större förändringar efter sammanslagningen. Törnarna har blivit längre; från att tidigare ha varit tio veckor kan de nu bli upp till 3,5 månader beroende på när lämplig europeisk avmönstringshamn dyker upp. Och den lilla mängd alkohol som tidigare fanns ombord är borta. Annars är det mesta sig likt.

– Det är likadant i hela rederiet, vi märker ingen större skillnad. Och vi väntar fortfarande på besked om vilken flagg nybyggena ska få, säger Björn Jonasson.

Nybyggena, fyra post panamax-fartyg som byggs i Kina, är försenade. Nuvarande prognos är att det första ska levereras i början av 2018.

– Vi hoppas såklart att de får svensk flagg men vi vet inte än.

Läs mer: Inte längre fartygsägare