Seko sjöfolks nye arbetsmiljöansvarige, Pelle Andersson, är gärna ute på fartyg och träffar medlemmar. Men uppdraget kräver också mycket skrivbordsarbete med allt från forskningsrapporter till analyser av regeländringar.
Klockan är strax efter tio på förmiddagen när vi slår oss ner i Pelle Anderssons kontor på Barnhusgatan i centrala Stockholm. I dag var det hans tur att lämna barnen på skola och förskola och då är oreglerad arbetstid en fördel.
– Det är ofta väldigt mycket att göra och ibland kan det vara svårt att ”bara” arbeta 40-timmarsvecka, säger han. Jag brinner för rättvisefrågor och arbetsmiljö, folk ska inte behöva bli felaktigt behandlade eller skada sig på sina arbetsplatser.
Under senaste året har Pelle fasats in i rollen som arbetsmiljöansvarig. Nu har han tagit över efter företrädaren Karl-Arne Johansson som snart går i pension.
Och det är mycket att sätta sig in i, konstaterar han. Trots många år som
matros och skyddsombud och en skärgårdsskepparexamen från Sjöbefälsskolan i Kalmar, finns det mycket kvar att lära.
– När det kommer till arbetsmiljö blir man aldrig fullärd. Det är ett otroligt brett och komplext område och det kommer hela tiden nya forskningsrön som man behöver sätta sig in i, men det är också det som gör uppdraget roligt.
Arbetsfördelningen bland ombudsmännen har till viss del ändrats sedan Pelle började. Nu arbetar de bredare med både arbetsmiljö och fackliga frågor, något han tycker är bra eftersom det är områden som alltmer tenderar att gå in i varandra.
– Meningen är att jag ska vara insatt i förändringar som sker på arbetsmiljöområdet och ha en djupare kunskap om arbetsmiljöfrågor för att kunna stödja klubbar och kollegor.
Då Pelle även är väl insatt i den nationella sjöfarten har han också tilldelats ett antal rederier som han själv är ombudsman för, dels Strömma Kanalbolagets fartyg, dels ostkustens bogserbåtar från Kalmar och norrut. Ambitionen är att göra minst ett fartygsbesök i månaden.
”I Första hand ska man alltid försöka lösa problemen lokalt där de uppstår. Men jag kommer självklart att finnas här som ett bollplank och ta de svårare fallen”
– Att åka ut till båtarna är jätteviktigt, både för att visa att vi finns och prata med medlemmar. Jag tror att många tycker det är lättare att komma till en ombord än att ta kontakt via telefon eller mejl.
Innan Pelle började arbeta fackligt var han 13 år som matros i Utö Rederi. Han är uppväxt i Haninge söder om Stockholm men det verkliga intresset för skärgården väcktes under värnpliktstiden då han tillbringade 18 månader i marinen, bland annat som båtchef på Muskö.
– Jag kommer inte från någon sjömanssläkt men redan som liten brukade jag sitta och bläddra i böcker om fartyg. När det blev dags att börja gymnasiet valde jag drift och underhåll och sedan har jag fortsatt inom sjöfarten. I början av karriären var jag en del i utefarten hos Thunbolaget och Bylock och Nordsjöfrakt, men jag träffade min fru tidigt och då ville jag inte vara borta sex åtta veckor i stöten.
Efter några år hos Utö valdes han till skyddsombud och 2012 blev han den förste att få uppdraget som regionalt skyddsombud för nationell sjöfart.
– Skärgårdstrafiken är lite svår när det kommer till skyddsombud och det finns endast ett fåtal aktiva. Många är säsongsanställda och vågar kanske inte ta uppdraget av rädsla att det ska påverka deras möjligheter att komma tillbaka.
Inom färjetrafiken finns det däremot ganska gott om skyddsombud, berättar Pelle, och hans ambition är att höja deras kunskapsnivå för att de på egen hand ska kunna hantera fler och mer komplexa arbetsmiljöproblem.
– I första hand ska man alltid försöka lösa problemen lokalt där de uppstår. Men jag kommer självklart att finnas här som ett bollplank och ta de svårare fallen.
Pelle säger att det under 2017 finns flera stora arbetsmiljöfrågor som väntar.
En sådan är införandet av den nya föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö som väntas träda ikraft första kvartalet 2018 (se föregående uppslag). Där kommer det att behövas stöd ut till fartygen och uppföljningar av de insatser som görs.
En annan angelägen uppgift är att få igång det trepartssamarbete mellan fack, arbetsgivare och myndighet som arbetsmiljökonventionen (MLC) kräver.
Dessutom kommer det ett antal lag-förslag som berör sjöfolket och som Pelle ska ta ställning till.
– Att svara på remisser är ett väldigt viktigt arbete men som också tar mycket tid. Att se alla tänkbara effekter som ett lagförslag kan få för våra medlemmar är ofta svårt eftersom det kan slå helt olika beroende på var man arbetar.
Andra områden det behövs läggas mer tid på är riskbedömningar och säkra arbetsmetoder.
Pelle tycker att säkerhetstänkandet generellt behöver förbättras, även om det redan är bra på många fartyg.
– Är arbetsmetoderna för krångliga och omständliga börjar man gena och utsätta sig för onödig fara. Det ska vara enkelt att göra rätt.
