Vid sidan av jobbet på Styrsöbolagets färjor driver Emily Gyllenspetz ett företag som säljer kläder och annat med illustrationer av kvinnor till sjöss.
– Om något inte syns inom popkulturen så finns det inte. Representation är viktigt, säger hon.
Annie, Celi och Ylva heter karaktärerna som Emily Gyllenspetz illustrerat och byggt upp sitt företag runt. Annie är matros, Celi kapten och Ylva maskinist, och de jobbar på tankfartyget Femino. Företaget heter Seasalt & Coffee och säljer kläder, muggar och väskor med illustrationerna på.
Emily Gyllenspetz är däcksman på en av Styrsöbolagets färjor i älven i Göteborg. Hon jobbar också extra som styrman på rederiets snabbfärjor.
Idén till företaget kom när Emily var gravid och satt hemma i tre månader under pandemin. Hon har alltid ritat och nu fick hon idén att rita kvinnor till sjöss. För att få inspiration sökte hon på google och pinterest.
– Jag hittade bara pinuppor som inte speglar verkligheten utan mest är sexistiska, och så Kapten Haddock och den där fiskargubben med sydväst och pipa. Då gjorde jag Celi, säger hon.
Sedan dess har hon skapat fler karaktärer, skaffat en hemsida med webbshop och hunnit byta leverantör eftersom den första inte höll måttet. Emily sköter det mesta själv och lär sig efterhand.
– Allt jag kan om företag, ekonomi och marknadsföring har jag lärt mig på tiktok och youtube. Jag testar mig fram för att se vad som funkar och inte, säger hon.
Kunderna är främst kvinnor och de kommer från hela världen. Plaggen produceras på beställning och distribueras via webbshopen. Med ett heltidsjobb och en ettåring hemma hinner Emily inte packa ordrar själv.
Hon har skissat upp hela historier kring sina karaktärer och vill på sikt ge ut e-böcker om dem. Tanken är att göra en hel besättning och få in etnicitet och mångfald på olika sätt.
– Idag finns det få sjöfartskaraktärer förutom Kapten Haddock, och det finns i stort sett inga moderna representanter för kvinnor till sjöss. Barn får se mångfald genom sådant de ser och läser. Jag vill göra en barnbok med en kvinnlig kapten, fast utan att göra en stor grej av det.
”Idag finns det få sjöfartskaraktärer förutom Kapten Haddock”
Hon inspireras av fotografen Nina Varumo som nyligen dokumenterat kvinnor till sjöss i ett fotoprojekt.
– Det blir allt vanligare med kvinnor inom sjöfarten och det måste synas. Representation är viktigt, och popkulturen [populärkulturen] måste spegla verkligheten. För att få in ännu fler kvinnor i sjöfarten så måste vi visa att sjömansyrket inte bara är för gubbar. Vi måste visa att ”det finns kvinnor här, kom hit, vi tar hand om dig”.
Emily tänker mycket på vad hon lägger ut på hemsidan och sociala medier, och vilket intryck det ger. Modellerna som visar upp kläderna på hemsidan är vänner till henne, som själva jobbar till sjöss. Där finns också intervjuer med ett antal kvinnor inom sjöfarten.
– Det är inget avancerat, bara en presentation av dem och deras jobb, men det visar att vi finns på riktigt och att vi finns över hela världen.
”Vi måste visa att sjömansyrket inte bara är för gubbar”
Själv blev hon sjöman av en slump. Hon hade tänkt välja estetisk linje på gymnasiet men snubblade över information om Öckerös seglande gymnasieskola. Perfekt, tänkte hon, då får jag resa och se världen. För att få lite sjövett inför skolstarten gick hon med i sjövärnskåren.
– Där startade mitt intresse för att köra båt fort och att navigera. Det var jätteroligt! Men segling var inte min grej, säger hon.
Framöver vill hon våga ta tjänstledigt från sin däckstjänst för att kunna få fler styrmanspass. Drömmen på sikt är att bli befälhavare och att fortsätta driva företaget vid sidan om.
– Samhället är inte riktigt jämställt idag och jag har funderat mycket på vad jag kan göra. Nu har jag nischat in mig på en industri jag kan, och hittat mitt sätt att bidra till att normalisera kvinnor till sjöss och skapa en mer jämställd sjöfart.
Emily om…
… jargong och skämt
– Det dras ofta skämt om att kvinnor inte kan köra båt. Man tröttnar men orkar inte alltid ta fajten, orkar inte diskutera. När barn hör sådana skämt blir de rent skadliga. Barn tar efter vår jargong, det de ser och hör blir deras verklighet. Därför behöver den här sortens skämt dö ut. Om vi ger våra barn en jämställd spelplan så blir nästa generation bättre.
… viljan att förändra
– Det har varit på ett visst sätt och vi kan inte skriva om historien. Men vi kan göra aktiva val här och nu. Ska vi förändra eller ska vi traggla kvar i gamla utdöende tankebanor? Jag tror att vi kommer nå fram till ett jämställt samhälle förr eller senare. Det handlar bara om hur smidigt vi kommer dit och hur lång tid det tar.
