“Jag har lungor som en 70-åring”

En utredning vid en specialistmottagning slog fast att John i sitt yrke exponerats för isocyanater, vilket lett till att han utvecklat yrkesastma. Personen på bilden har inget med texten att göra. Foto: Hanny Naibalo/Unsplash

Reparatör och motorman John Lund tvingades sluta till sjöss endast 30 år gammal. Vid en rutinkontroll upptäckte läkarna att han fått kronisk astma av arbetet ombord. Nu pluggar han till ingenjör och får stipendium från Seko sjöfolks Sjömansstiftelse.  

Vintern 2016 gick John Lund till skepparen på isbrytaren han jobbade på och bad att få göra en rutinkontroll av lungorna. Han hade inte känt några direkta problem.

Efter den rutinkontrollen blev inget sig likt. 

Företagshälsovården upptäckte att John hade nedsatt lungfunktion och skickade honom till vårdcentralen som satte in astmamedicin. Han skickades till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för misstänkt KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) och det gjordes en utredning som slog fast att John drabbats av yrkesastma och inte bör jobba till sjöss.

Annons

Men vi tar det från början. 

Efter sjöfartsgymnasiet jobbade John i ett par storsjörederier, bland annat ACL, som matros och reparatör. 2010 gick han en svetsarutbildning och gjorde en del spricksvetsning ombord. Sedan följde tre år iland som mekaniker och svetsare innan han 2015 började på isbrytarna i Luleå.

– Efter ett tag bad jag om en rutinkontroll av mina lungor. Som svetsare iland gör man regelbundet kontroller för att se att inget förändras. Men så är det inte till sjöss, säger John.

Företagshälsovården misstänkte att John hade astma och skickade honom till vårdcentralen där han fick medicin som gjorde det lättare att andas. Men helt bra blev det inte och John skickades till KOL-centrum på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

– Enligt läkarna har jag lungor som en KOL-patient men jag har inte KOL. Däremot har jag fått kronisk astma och har lungor som en 70-årig gubbe, säger han.

Vad tänkte du efter den där rutinkontrollen?

– Jag tänkte väl ”vad fan är detta” och trodde att det skulle gå över. Det är väl bara att ta medicinen så blir det bättre. Det här går nog att ordna. Men det gick ju inte.

“Jag trodde att det skulle gå över”

Efter att ha varit på KOL-centrum ringde John sitt fackförbund Seko sjöfolk. Han förstod att läkarnas besked inte var bra och ville ha hjälp att gå vidare. 

– Ombudsmannen jag pratade med, Petra, hjälpte mig med allt om vart jag skulle vända mig. Hon berättade om AFA Försäkring och tipsade om specialistmottagningen Arbets- och Miljömedicin, säger han.

John fick också veta att det fanns en nystartad stiftelse där han kunde söka pengar för omskolning. Vi återkommer till det.   

Utredningen gjord av Arbets- och Miljömedicin slår fast att John i sitt yrke exponerats för isocyanater vilket lett till att han utvecklat yrkesastma. I journalen står att ”patienten bör i framtiden inte exponeras för isocyanater eller andra luftvägsirriterande ämnen”.  

– Isocyanater finns i alla maskinrum mer eller mindre. Läkarna rekommenderade att jag inte skulle vistas i den arbetsmiljön mer, säger John.

“Läkarna rekommenderade att jag inte skulle vistas i den arbetsmiljön mer”

Isocyanater finns i lack och färg baserad på polyuretan (PUR) och används som härdare i tvåkomponentfärg.

– Om någon hade målat i maskin och jag gick ner utan att veta, så kunde jag känna att det blev tungt att andas. Då fick jag gå därifrån. Och det är inte bara när man målar; jag har ju jobbat med svetsning och fartygsreparation och när man svetsar nära färg så blir den varm och avger ångor och då frigörs de här farliga ämnena, förklarar John. 

I efterhand är John glad att han bad om den där rutinkontrollen. Annars hade han kanske fortsatt jobba tills han blev riktigt dålig. 

Han tycker att det borde vara rutin med regelbundna kontroller för sjömän som utsätts för skadliga ämnen. Det finns, menar John, ett helt spektrum av folk ombord som kommer i kontakt med farliga ämnen.

— I mitt fall som reparatör var det ingen som tänkte på det. Alla i maskin utsätts för skit. Det är inte bara svetsaren som smälter svetspinnen eller den som målar som utsätts, utan även motormannen som står bredvid som brandvakt, säger han. 

“Alla i maskin utsätts för skit”

Vad vill du skicka med till andra sjömän?

– Att man ska ta hand om sig själv. Det är ingen som gör det åt en. Använd rätt skyddsutrustning. 

Hade du själv rätt skyddsutrustning?

– Jag använde egen svetsskärm och fläkt ombord. Det snackades om att skaffa till fartyget men det dröjde så då tog jag med min egen.

Fartygsreparationer är speciellt, menar John. Man står sällan i en verkstad med utsug utan i en trång tank eller annat utrymme med dålig ventilation. 

– För att ha fullgott skydd som svetsare ska man ha friskluftsslang kopplad direkt in i masken. Det räcker inte med en fläkt. Men till sjöss har ingen det. Att jag använde min egen utrustning gav inte ett fullgott skydd men var i alla fall något. Jag borde ha börjat med det mycket tidigare, säger han.

Idag tar John medicin för att dämpa inflammationen i lungorna och ska fortsätta med det på obestämd tid. När han anstränger sig tar andningen stopp om han inte värmt upp länge.

– Andra i min ålder kan träna och prestera betydligt mer än jag. Jag började springa i somras och vanliga människor kan antagligen springa milen efter några veckor. Jag kan springa tre kilometer efter ett halvår, säger han. 

“Andra i min ålder kan träna och prestera betydligt mer än jag”

Hösten 2019 slutade John ombord. Arbetsgivaren erbjöd honom att segla som motorman istället för reparatör, men eftersom han skulle vistas i samma miljö var det inget alternativ.  

Idag pluggar han tekniskt basår för att senare läsa en ingenjörsutbildning. 

– Jag har inte bestämt vilken än. Men jag är väldigt tekniskt och mekaniskt intresserad och tycker det är kul med maskiner. Jobbet till sjöss passade mig väldigt bra och jag vill gärna jobba med något liknande framöver. Men jag kanske inte ska stå i en sketen verkstad, säger han. 

Under utbildningen får John stipendium på drygt 22 000 kronor per termin från Seko sjöfolks Sjömansstiftelse. Bidraget betalas ut i högst fyra år – totalt närmare 200 000 kronor – och är ett välkommet tillskott.

– Det är mycket bra! Det betalar nästan hela hyran. 

 Men han saknar verkligen livet ombord. 

– Jag trivs bäst med att jobba till sjöss och blir rastlös hemma. Jag gillar problemlösningen och att det är nära från att man uppdagar ett problem till att man åtgärdar det. Korta beslutsvägar och intensivt jobb. Det är gött att bygga, svetsa, reparera och svarva. Jag gillar alltihop helt enkelt. Det är väl det som är bittert.


Fakta: isocyanater

Isocyanater är en grupp kemikalier som man kan komma i kontakt med vid framställning av produkter i polyuretanplast (PUR) eller vid användning av PUR-baserad lack, färg, lim, bindemedel och tätningsmaterial. När PUR värms upp kan isocyanater frigöras i luften. Ämnet kan ge irritation i luftvägarna, nästäppa, rinnsnuva, rethosta, ögonirritation och huvudvärk. Den som utsätts för isocyanater kan även få nedsatt lungfunktion eller astma. Direktkontakt med isocyanater kan ge hudeksem. (Källa: Prevent)