Stena Lines linje till Kiel fyller 50 år. Det går knappast att överdriva ruttens betydelse – för Stena Line, för Göteborg och för svensk handel.
Tusentals sjömän har under åren bidragit till utvecklingen. Vi gick ombord i Stena Scandinavica och kollade läget hos besättningen som säkrar linjens framtid.
Däcken på tugmastern tjuter när den svänger runt på däck 1. Niklas Linnarsson och Simon Gustafsson dirigerar in trailern på rätt ställe med tydliga handrörelser. De båda matroserna arbetar som ett team under lastningen – medan en ger direktiv till föraren står den andre redo att stötta upp och säkra trailern med en bock.
En efter en växer antalet trailers på nedre däck. Lastningen går fort – men det känns inte jäktat. Niklas Linnarsson beskriver arbetet som att lägga ett stort pussel.
– Det är ju ett rutinjobb men det gäller ändå att tänka till så att arbetet går smidigt. Vi brukar ställa trailers längs sidorna i lastrummet och så har vi fordon för export, som exempelvis husbilar, i mitten, säger han.
Stena Scandinavica har fyra lastdäck med sammanlagt 4,1 kilometer lastutrymme i fordonsfilerna. Som mest tar den 240 meter långa färjan 300 personbilar och 128 lastbilar men lastutnyttjandet varierar över säsongen.
Klart är att trailers och transporter av fordon är Kiellinjens hjärta i dag. Under de 50 år som linjen har trafikerats har tillväxten av frakt kompenserat för bortfall i intäkter, exempelvis när taxfree-försäljningen upphörde ombord.
Dagens högkonjunktur gör även att efterfrågan på transporter är god. Stena Line ser en stadig tillväxt i frakt på linjen. Och snart kommer högsäsongen med en markant ökning av både person- och husbilar.
Simon Gustafsson och Niklas Linnarsson märker av den ökade fraktbeläggningen i sitt arbete. Sammanlagt arbetar runt tio matroser per arbetspass (tre dagmatroser, fyra vaktmatroser, timmerman, bås och smörjare).
– Det är väldigt mycket last nu, säger Niklas Linnarsson. Men för vår del är det bättre. Dagarna går fortare när man har att göra. Under sommaren får vi också förstärkning av målarmatroser som får göra underhållet vi inte hinner med.
När de nya Germanica och Scandinavica introducerades 2010–2011 talade företagsledningen om en omfattande modernisering med fokus på en mer exklusiv ombordupplevelse. Färjorna renoverades med lyxiga panoramahytter och ett flertal restauranger och barer ombord, innan de sattes in i trafik. Tanken var att locka ett större antal passagerare – både affärsresenärer med bil och kryssningsresenärer.
Men det stora uppsvinget har uteblivit. Linjens popularitet som turistkryssning från 1970- och 1980-talen har varit svårt att upprepa.
En förändring som däremot blev en succé för rederiet är det utvecklade butikskonceptet ombord. För att möta konkurrensen från den ökande gränshandeln startade Stena Line under 2014 försök med egna Bordershops ombord med reducerat pris på öl, vin och sprit. Efter en ökad försäljning med över 60 procent på Danmarkslinjen spreds konceptet till alla Stenas linjer från Sverige.
– Det har gått jättebra sedan vi började med Border-shop, berättar Linda Alvåker. Herregud, i början flög varorna ur butiken.
Hon gillar arbetet i butiken, och kontakten med kunderna. Försäljningen rullar på bra och de längre överfarterna till Kiel gör att arbetet bli mindre upphackat.
– Jag var på Danmarkslinjen först innan jag kom hit. Det kändes knappt att man hann öppna butiken innan man fick stänga den igen. Jag trivs bättre med våra längre resor till Tyskland, säger hon.
”Herregud, i början flög varorna ut ur butiken”
Melizza Garcia-Rosell är praktikant från hotell- och konferensprogrammet på Burgårdens gymnasium i Göteborg. Den här veckan är hon i butiken och har tidigare praktiserat i både hotellet och restaurangen ombord.
Hon stortrivs.
– Jag ska absolut söka sommarjobb här. Jag vill hellre arbeta till sjöss än på land, det blir en helt annan grej här, man blir tajtare med arbetskamraterna, de blir som en familj, säger hon och berömmer personalen i butiken.
– Det är så sköna människor här!
Linda Alvåker har heller aldrig ångrat att hon började arbeta till sjöss för tio år sedan.
– Ett tag började jag plugga igen men jag längtade tillbaka till arbetet. Det kändes aldrig som om man var ledig utan när man pluggade det fanns alltid något man skulle göra. Ombord jobbar man en vecka, och sedan är man ledig. Jag gillar det.
Robert Ivancevic, Joakim Liska och Carina Mesch-Dahlgren står utanför restaurangköket och väntar på provianteringen. När de har fyllt på i kylarna och förråden och sedan städat är det dags för ledighet.
– Det är typiskt, de är aldrig sena med leveransen förutom idag, säger Robert Ivancevic och spanar utför däcket.
Alla tre är kockar med många års erfarenhet av att jobba till sjöss. Robert Ivancevic och Joakim Liska enas om att Stena Line är en bättre arbetsgivare än andra färjerederier de arbetat för.
Samtidigt kunde planeringen kring arbetsuppgifterna i restaurangen bli bättre.
De får medhåll av Carina Mesch-Dahlgren. Kockarnas arbete har förändrats och utökats under senare år. En kock ska planera måltiderna och laga mat, annat är slöseri med både tid och kompetens, menar hon.
– Är man kock, då ska man vara i köket och inte behöva byta fat ute bland gästerna i buffén, säger hon. Jag har valt att arbeta som kock för jag vill vara i köket, inte i första hand ta hand om gäster.
Fredrik Hansson har arbetat till sjöss i hela sitt liv. Innan han började som matros på Stena Line var han fiskare i över 20 år. Nu är han inne på sitt åttonde år på Tysklandslinjen – varav fyra på Stena Scandinavica.
– Jag trivs bra ombord, det är en bra gemenskap och det känns som att många av dem som börjar här fortsätter, säger han.
Det är en blandad besättning, vilket gör det roligare att arbeta, menar han. Många är unga men det finns också en hel del veteraner. Just nu har Fredrik Hansson hoppat in som timmerman. Ett skifte i rutinerna han tycker är bra.
– Man lär sig alltid nya grejer, det är roligt att få lite utmaningar. Och behöver man hjälp kan man alltid ringa den ordinarie.
Han saknar inte arbetet på fiskebåten, i varje fall inte arbetstiderna som fiskarna får hålla.
– Man kan inte ha det så mycket bättre än här, säger han och ler.
”man kan inte ha det så mycket bättre än såhär”
Niklas Linnarsson och Simon Gustafsson vinkar in ännu en trailer. Ljudnivån från tugmastern minskar allt eftersom utrymmet fylls och ljudet inte kan studsa lika mycket.
De tillhör den nya generationen sjömän och gick i samma klass i sjömansgymnasiet på Lindholmen.
– Jag började på Stena 2007 direkt efter jag gått ur skolan, säger Niklas Linnarsson. Jag har väl varit i Kiel 500 gånger sedan jag började på Tysklandslinjen. Vid det här laget kan man kursen och alla girpositioner. Vaknar man på natten vet man direkt var man är.
Båda blev intresserade av sjömansyrket genom släkten. För Niklas Linnarsson på sin mammas sida, och för Simon Gustafsson på pappas sida.
– Det är allt från fiskare till skeppare på stora tankbåtar så det var inget konstigt att jag valde att bli sjöman.
Båda trivs också bra på Tysklandslinjen.
– Det är ett roligt jobb, jag rekommenderar det. Man träffar många olika människor och det är högt i tak. Vi har kul och gör mycket tillsammans, säger Niklas Linnarsson.
Läs också: Hög service föder framgång
