Långa törnar i Wallenius

Mia Björling är matros på Wallenius fartyg Carmen. Foto: privat

Karantän före påmönstring och förbud att gå iland. Mia Björling, matros i Wallenius, berättar om jobbet under pandemin.

(Texten ingår i en serie om året med pandemi. Se länkar till övriga artiklar längre ner)

Mia Björling har seglat i Wallenius sedan 2007 och gör sin andra törn på Carmen. Innan dess var hon på Mignon, Oberon, Figaro och Aniara. Denna gång satt hon i hemma­karantän före påmönstring. Inför förra törnen fick hon sitta i karantän på ett hotell i Yokohama, Japan. När Sjömannen når Mia ligger hennes fartyg på varv i Kina.

Hur har det senaste året fungerat?

Annons

– Våra törnar har förlängts med upp till tre månader och vi måste ansöka om att få mönstra av en månad innan vi vill åka hem. Min förra törn blev fem och en halv månad på grund av corona. Wallenius anstränger sig för att vi ska få göra besättningsbyten, men ibland är det inte så lätt att få till med inreseregler och annat.

Själva arbetet ombord då?

– Alla moment som inkluderar folk utanför besättningen har blivit väldigt omständliga. Endast de som är ytterst nödvändiga får komma ombord. ­Annars märks det mest på att vi inte får gå iland alls. Vi får inte heller ta emot besök. Man får se till att packa ordentligt med hygien­produkter till exempel.

“Vi får inte gå iland alls”

Hur är det att ligga på varv i pandemi? 

– Den största skillnaden är att vi inte får gå i land. Eftersom vi ska vara här i 55 dagar kan det kännas lite drygt. När vi ankom Quingdao var vi tvungna att göra PCR-test. Annars gäller social distansering och munskydd. Inga besökare förutom vår inspektör får äta ombord. Och vår inredning blev desinficerad med någon rök vid ankomst.  

Vad gör du på ledig tid ombord?

– Jag läser, kollar på film och lyssnar på poddar. Den största skillnaden mellan att ligga här och att vara i sjön är att det inte går att gå ut på däck och koppla av. Jag tror att det kommer kännas rätt skönt att lämna varvet i juni.

Mia säger att hon hade tur under sin hotellkarantän i Japan.

– Vi bodde på fyrstjärnigt hotell och hade fina rum. Vi fick vistas på hotellet och även gå ut och promenera. Hotellet låg precis vid en park där det var trevligt att strosa runt. TV-utbudet var sådär, bara en kanal med engelskt tal, men det fanns bra wifi så jag streamade filmer och serier. Tiden i karantän påverkade mig inte speciellt. Fast utan wifi och promenader hade det nog varit en pina.

Karantän behöver alltså inte betyda att man sitter inne på hotellrummet och får mat levererad vid dörren?

– En del har det så. Det verkar vara väldigt olika beroende på vilket land det är. En del får sitta på bedrövliga hotell och får mat till rummet. Vissa har bara fått beställa snabbmat med taxi. Jag har skeppskamrater som inte fått lämna rummet. Våra filippinska besättningsmän sitter i strikt karantän i Manila innan de får åka iväg.

Hon betonar att situationen för de filippinska kollegorna har varit, och är, tuff.

– Om det är lockdown i landet när de mönstrar av, så är det svårt för dem att komma ombord igen om de lyckas komma hem till provinsen där de bor. Vissa har gått hemma utan lön väldigt länge eftersom det är svårt att ta sig till Manila. Många hinner knappt hem efter en lång törn innan de måste ombord igen. De är rädda att inte kunna ta sig tillbaka till Manila och de vågar inte tacka nej till jobb. De vet inte när nästa chans kommer.


Läs mer:

Stolt över samarbetet

Tufft år för HR

Sjöman blev bankman

“Ringer de så åker jag”

Hanna kör för ICA

Rederier om framtiden

Experten: Var tydliga