Ny studie visar ökad dödlighet för sjömän

En ny studie visar att risken att avlida i hjärt-kärlsjukdom är högre än genomsnittet bland vissa grupper av sjömän. En orsak skulle kunna vara att sjömän utsätts för en rad riskfaktorer, konstaterar Helena Eriksson som är specialistläkare och forskare. Bilden är en arkivbild och har ingenting med texten att göra. Foto: Dick Gillberg

Risken att avlida i hjärt-kärlsjukdom är högre bland vissa grupper av sjömän – som inte jobbar på passagerarfartyg – än genomsnittet, visar en ny studie. Värst ser det ut för de yngre männen. Men det finns hopp. Mätt över tid har dödligheten trots allt minskat. 

– Gruppen med högst dödlighet är män under 46 år som har arbetat som sjömän i tio till tjugo år. 

Det säger Helena Eriksson, specialistläkare och forskare vid Arbets- och miljömedicin vid Göteborgs universitet. Strax före jul publicerade hon en registerstudie, som fått forskningsbidrag av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus, om dödligheten i kranskärlssjukdomar. Alla svenska sjömän som varit mönstrade i minst en månad mellan åren 1985 och 2013 ingick i studien, över 85 000 personer. 

– Tidigare internationell forskning har visat på en ökad dödlighet. Men det har varit ont om svenska studier, säger Helena Eriksson.

Annons

Bland de sjömän som enbart arbetat på passagerarfartyg visade det sig inte finnas någon förhöjd dödlighet, oavsett orsak, i jämförelse med befolkningen i stort. -Däremot bland dem som alltid, eller någon gång, arbetat på lastfartyg eller andra typer av båtar som inte klassas som passagerarfartyg. De hade både högre ”total dödlighet” och dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar. Studien visade också på tydliga skillnader mellan olika befattningar, och därmed arbetsmiljöer. 

– Den förhöjda dödligheten gäller framför allt män som arbetar på däck och i maskin, inte intendenturen, säger Helena Eriksson.

“Den förhöjda dödligheten gäller framför allt på däck och i maskin”

Allvarligast är läget för de yngre männen som arbetat minst tio år i branschen. I den här gruppen visade sig dödligheten vara runt två och en halv gånger så hög som bland män i samma ålder i allmänbefolkningen. 

– Varför de är så överrepresenterade kan jag tyvärr inte svara på. Men det är förvånande. Spontant skulle man ju kunna tro att det då skulle se likadant ut bland män som är äldre än 46 år.

Studien tydde även på att kvinnliga sjömän, som inte arbetade på passagerarfartyg, hade en något förhöjd dödlighet i hjärt-kärlsjukdom, men antalet kvinnor var för få för att resultatet ska räknas som statistiskt säkerställt. Dock drabbas kvinnor generellt sett senare i livet än män, vilket också framkom i den här studien. 

– Förhoppningsvis kommer jag att kunna göra fortsatta studier för att titta på den ökade totala dödligheten och vad den beror på. Internationell forskning har visat att sjömän också är överrepresenterade i olycksfall och cancer, och även självmord.

I de preliminära studier som Helena Eriksson arbetar med just nu har hon upptäckt något som kan tyckas förbryllande. Trots att fler sjömän avlider av kranskärlssjukdomar är antalet kvinnor och män som insjuknar i en hjärt-och kärlsjukdom inte högre bland sjömän än andra yrkesgrupper. En eventuell förklaring skulle kunna vara att sjömännens infarkter eller kärlsjukdomar ibland slår till på arbetsplatsen, långt från sjukhusens akutmottagningar.

– Det kan vara en av delförklaringarna, men är inget jag kan uttala mig om, säger Helena Eriksson.

Studien undersöker inte de bakomliggande orsakerna. Men, konstaterar hon, det finns en rad kända riskfaktorer som många sjömän är utsatta för. 

– Det jag kan säga är att vi har sett en ökad dödlighet. Nu är det dags att gå in och göra något åt den.

“Vi har sett en ökad dödlighet, nu är det dags att göra något åt den”

Cecilia Österman håller med. Hon är lektor i sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet med flera studier om arbetsmiljön till sjöss i bagaget. 

– Tittar du på de generella riskfaktorerna är det ju check i varenda ruta, säger hon. 

“Tittar du på generella riskfaktorer så är det check i varenda ruta”

Buller och fysisk belastning. Avgaser och farliga kemikalier. Skiftarbete och brist på sömn och återhämtning, i kombination med stress i en allt mer slimmad organisation.

– Under många år har exempelvis riskerna med styrmän som går vakt sex om sex diskuterats. De ska hinna äta, duscha, tvätta, göra säkerhetsövningar och administrativt arbete, hinna vara sociala och dessutom sova. Men vi behöver också diskutera arbetssituationen för de inom intendenturen som jobbar delade arbetspass på morgon och kväll och inte heller får den sammanhängande vilan som behövs.

Stress i sig är egentligen inte farligt, så länge du har möjlighet till återhämtning. Och på arbetsplatsen är det arbetsgivarens ansvar att se till att förutsättningarna till sömn, vila och avkoppling är goda, poängterar Cecilia Österman. 

Buller är ett annat väldokumenterat problem, i synnerhet när det inte går att få en tyst stund någonstans, någon gång under dygnet. Hon är därför starkt kritisk till att Transportstyrelsen så sent som i somras höjde det tillåtna gränsvärdet, med motiveringen att de svenska reglerna bör ligga i linje med övriga länders decibelnivåer.

– I hela samhället diskuteras bullerproblemen. Men istället för att se till att vi får ner nivåerna, höjer vi gränsvärdena!

I maskin bullrar det som mest. Det är tungt och varmt, vibrationerna är starka och de farliga kemikalierna många. 

– Kanske finns en av förklaringarna till att de yngre männen är mest drabbade här, säger Cecilia Österman.

Men allt är inte nattsvart. Studien visar att det trots allt går åt rätt håll. De senaste åren har dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar vänt nedåt, både bland sjömän och befolkningen i stort. Överrepresentationen har minskat – men inte upphört. 

En trolig anledning, menar Cecilia Österman, är att medvetenheten om giftiga kemikalier är högre. Asbesten är så gott som utfasad och kunskapen om riskerna med avgaser och diesel har ökat. Dessutom har de allra flesta fartyg numera kontrollrum och bättre skyddsutrustning.  

– Men mer behöver göras. Det är också viktigt att den höga arbetsbelastningen inte leder till att man stressar och tar genvägar.

“Det är viktigt att hög arbetsbelastning inte leder till att man stressar och tar genvägar”

Risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar beror förstås också på kost- och -motionsvanor, på rökning och alkoholkonsumtion. Just rökning verkar dock inte vara avgörande i det här fallet, menar forskaren Helena Eriksson, eftersom tidigare studier visat att de som röker mest tillhör intendenturen – och de är inte överrepresenterade i hjärt-kärlsjukdomar. 

Under senare år har maten överlag blivit bättre och nyttigare. Det kan spela en viss roll, tror Pelle Andersson, arbetsmiljö-ansvarig ombudsman på Seko sjöfolk.

– Rederierna har börjat tänka till och idag är kosten mer varierad, även om det är en kostnadsfråga och det fortfarande tvistas en del om detta, säger han.

Att det numera oftast finns gym ombord har också betydelse. 

– Men de mindre fartygen, där också de som går 6:6 jobbar, har inte utrymmet som krävs. De med tuffast tider är därför också de som har sämst möjligheter, säger han. 

Cecilia Österman håller med om att det är viktigt att alla medarbetare kan röra på sig och äta näringsrik mat. Men hon vill inte att frågan ska landa i individens knä. 

– Den egna livsstilen är inte oviktig, men man kan inte gymma bort sin arbetssituation. Symtomen syns hos individerna, men det är arbetsgivaren som bär det stora ansvaret.

Text Hanna Welin



Vad behöver göras? Cecilia Östermans åtta punkter

  • Säkerställ att alla fartyg har hjärtstartare ombord. Utan en akutmottagning i sikte kan den vara livsavgörande. 
  • Hitta nya tekniska lösningar. Ge inte upp, allt går att förbättra.
  • Åtgärda problem så nära källan som möjligt. Exempel: Hörselkåpor är sista ledet i åtgärdstrappan. Det är betydligt bättre att hitta sätt att få ner själva bullernivån.
  • Planera inför förändringar. Gör ordentliga analyser av hur medarbetare och arbetsmiljö påverkas. Alla förändringar måste vara hållbara, även socialt.
  • Ta hand om varandra. Fråga hur kollegorna mår. Prata, de dagliga samtalen är underskattade som arbetsmiljöverktyg. Det borde vara lag på att fika!
  • Säg ifrån! De nedslimmade besättningarna kan göra att arbetsbelastningen blir orimlig. Sjömän är duktiga på att täcka upp och lösa problem, på bekostnad av den individuella hälsan. Rederierna måste få signaler om hur läget faktiskt är.
  • Delaktighet, inflytande och gott ledarskap är viktiga hälsofaktorer. Se därför till att rederierna ger cheferna stöd, utbildning och en bra verktygslåda. Det finns en bild av att chefer och befäl ombord har stor makt, men många gånger har de taskiga förutsättningar och saknar verktyg.
  • Ta hand om din egen hälsa. Vi sjömän behöver precis som alla andra äta bra mat, motionera, sova gott och ha möjlighet till återhämtning och socialt umgänge.