Alla vill segla igen

Det senaste året har timmerman Benny Johansson, Seko sjöfolks fackliga ombud på Symphony och huvudskyddsombud Jeanette Ganesjö, servitris i à la carten, ägnat mycket tid åt att svara på kollegornas frågor om hur de påverkas av pandemin. Foto: Sussi Lorinder

Med en gemensam Facebook-grupp, personliga samtal och zoom-fika har skyddsombud och fackliga företrädare på Silja Symphony stöttat kollegor som mått dåligt eller behövt information under pandemin.

Bildäcket är blött och det rinner vatten utmed skotten. Driftsbesättningen har precis genomfört ett test av sprinklersystemet ombord på det 30 år gamla fartyget och nu återstår arbetet med att få upp allt vatten. 

– Inom driften har vi haft att göra hela tiden, säger båtsman Christer Ekstam, en av få ombord som inte är permitterad. Ska man säga något positivt om det här året är det väl att vi fått mycket gjort som vi annars har svårt att hinna med. Vi har bland annat målat hela bildäcket och gjort mycket underhåll.

Men samtidigt som det funnits gott om tid för underhåll har ekonomin varit begränsande. Silja Symphony har legat till kaj i Värtahamnen i Stockholm större delen av det gångna året och utan intäkter har budgeten för materielinköp stramats åt. 

Annons

– Och det kan man ju förstå, säger Christer Ekstam. Men nu hoppas vi att det snart ska bli som vanligt igen. Man försöker hålla modet uppe och följer rapporteringen om vaccinationerna. Det har varit ganska oroligt, men på sista tiden har det känts lite bättre. 

Båtsman Christer Ekstam är en av få ombord som jobbat som vanligt under hela pandemin. Foto: Sussi Lorinder

På styrbords hängdäck står matroserna Joakim Kårström och August Henriksson och vaskar skotten. De går båda på permitteringsavtal och har tillbringat mycket tid hemma. 

– Det har varit jätteskönt att vara ledig, säger Joakim Kårström. Jag har tagit det lugnt och jobbat i stugan, tagit ner trän och huggit mycket ved. 

– Ja, det har varit ett väldigt speciellt år, säger August Henriksson. Skönt på ett sätt, men det blir lite segt efter ett tag.   

Joakim Kårström håller med. 

– Man saknar gemenskapen ombord, säger han. Men vi håller kontakten ändå och man hörs nästan dagligen och kollar hur de andra har det. 

“Man saknar gemenskapen ombord”

Tillsammans med huvudskyddsombud Jeanette Ganesjö tar vi hissen upp till fartygets passagerarutrymmen. I lejdaren på däck sju ligger julbelysningen kvar från de decemberkryssningar som aldrig blev av när den andra smittvågen tog fart under senhösten. 

– Välkomna till spökbåten, säger hon när vi kliver ut på Promenaden, fartygets långa breda aveny som vanligtvis brukar vara fylld med shoppande passagerare.  

Butiker och serveringar är dolda bakom fördragna gallerjalusier. Det enda som bryter tystnaden är det dova suset från fläktarna. 

– Det är nästan lite läskigt att det är såhär öde. Vi kan ta 2 852 passagerare annars, säger Jeanette Ganesjö som i vanliga fall jobbar som servitris i à la carten.    

Matroserna Joakim Kårström (t v) och August Henriksson går båda på permitteringsavtal. Att ha jobbat betydligt mindre än vanligt senaste året har både varit skönt och tråkigt, säger de. Foto: Sussi Lorinder

Som huvudskyddsombud har Jeanette Ganesjö arbetat hårt för att hjälpa och stötta sina kollegor under coronaåret. När pandemin slog till på allvar förra våren gick hon direkt ut och uppmanade alla som behövde hjälp att höra av sig. Telefonen och mejlen gick varma och från mars till juli fullkomligt vällde frågorna in.  

– Det var helt hysteriskt och det plingade i telefonen hela tiden, säger hon när vi satt oss i solen ute på däck. Det var frågor om allt möjligt, som vad som gäller vid uppsägning och permitteringar, laslistor, hur man räknar arbetad tid och en massa annat. Var det något jag inte kunde svara på direkt försökte jag ta reda på det och återkomma. 

När det handlar om frågor som rör avtalen har hon god hjälp av timmerman Benny Johansson, Seko sjöfolks fackliga ombud på Symphony som mött upp ute på däck. 

– Men vi finns också här för varandra, säger han. Även vi behöver ha någon att prata med ibland och vi håller koll så att det inte blir för mycket. I somras fick jag ringa upp Jeanette och säga åt henne att stänga av mobilen och koppla ner sig från datorn. Hon skulle ha semester men jag såg att hon var inne i chatten och svarade på frågor, men det är vi fler som kan göra.  

Jeanette ler lite snett.  

– Ja, jag har svårt att släppa grejer ibland, särskilt när det varit så kaotiskt. Men jag har blivit bättre på det. 

“Vi finns här för varandra”

Frågorna från kollegor har inte bara handlat om avtal, löner och annat praktiskt. Många har också mått psykiskt dåligt. Närmare 300 personer har sagts upp, ett stort antal är permitterade och framtiden är fortfarande oviss. Behovet av någon att prata med har varit stort och där har Jeanette Ganesjö, Benny Johansson och övriga skyddsombud och fackliga företrädare varit ett viktigt stöd. 

– Många har haft problem med ångest och i vår Facebookgrupp har vi lagt ut listor med kontaktuppgifter till anonyma alkoholister, jourhavande präst, psykakuten och flera andra ställen dit man kan vända sig, både i Sverige och Finland. Sedan har vi ordnat zoom-möten också. Första gångerna hade vi AW, men för att ta bort stämpeln med alkohol har vi gått över till zoom-fika istället och börjar tidigare på dagen. Det har varit jättepopulärt, säger Jeanette Ganesjö. 

Benny Johansson håller med om att behovet av mentalt stöd varit stort, framför allt bland dem som blivit uppsagda. Själv är han permitterad och jobbar cirka 40 procent av sin ordinarie arbetstid. 

– Det är inte så lätt att plötsligt bli arbetslös när man kanske varit här i 20 år. Min fru jobbade i buffén på Galaxy och hon fick gå efter 18 år. Vi har klarat oss bra ändå eftersom jag har jobbet kvar, men i vissa familjer har båda fått sluta och stått där utan inkomst med hus och båt och grejer som måste betalas. 

För att underlätta informationsspridningen på fartygen har Facebookgruppen för personal på Symphony och Galaxy, som Jeanette Ganesjö startade redan för åtta år sedan, kommit väl till pass. När pandemin bröt ut växte gruppen på kort tid, från 250 till 800 medlemmar. 

– Vi har skapat trådar med frågor och svar, men försöker också peppa varandra. Under vintern har gruppen varit lite som en arbetsförmedling där man tipsat om var det kan finnas nya jobb och utbildningar, säger hon. 

“Vi har skapat trådar med frågor och svar, men försöker också peppa varandra”

Den 4 maj meddelade rederiet att Symphony kommer göra ett antal kryssningar till Visby och Ystad under juli månad. En intresseförfrågan om vikariat har gått ut till uppsagd personal och en av dem som fått en sådan förfrågan är Benny Johanssons fru. 

– Hon funderar på att tacka ja, men det blir nog bara över sommaren i så fall, säger han. Hon kommer antagligen att börja plugga till barnskötare i höst. 

Och hon är inte ensam om funderingar på ett karriärbyte. Av de 299 ombordanställda som blivit av med jobben i Tallink Silja, uppskattar Benny Johansson att närmare en tredjedel har hittat annan sysselsättning. 

– Jag har ingen exakt siffra, men det är bra många, säger han.  

– Ja, och i vintras var det ett helt gäng kökspersonal som åkte upp till fjällen och jobbade på en skidanläggning, säger Jeanette Ganesjö. Det var visserligen bara säsongsjobb, men ändå. 

En gång i veckan går man runt i fartyget och spolar i alla kranar och avlopp för att hålla igång systemen. Det finns 986 passagerarhytter och 200 besättningshytter plus kök och omklädningsrum. Foto: Sussi Lorinder
I bastuloungen Sun flower oasis är möblerna täckta med vita lakan för att hållas fräscha tills trafiken startar upp igen. Foto: Sussi Lorinder

När fartyget ligger till kaj är besättningen nerdragen till ett minimum på 15 personer istället för ordinarie bemanning på 200. 

Förutom fartygsunderhåll och service till besättningen, har det tillkommit en del nya arbetsuppgifter för att hålla igång systemen ombord. Bland annat uppe i bastuavdelningen Sun flower oasis. Baren är visserligen stängd och möblerna i loungen täckta med vita lakan, men avloppen inne i omklädningsrummen måste sköljas igenom regelbundet för att funktionaliteten ska upprätthållas.  

– En gång i veckan går vi runt i båten och spolar i alla handfat, duschar och toaletter, säger Benny Johansson. Vi har 986 passagerarhytter, 200 besättningshytter plus alla kök och andra utrymmen. Det blir en del. 

Med en kraftigt minskad besättning behöver man också hjälpas åt mer än vanligt och ta hand om sådant som man kanske inte brukar göra annars. Det påverkar i sin tur det sociala livet på fartyget. 

– Stämningen ombord är bra och vi har kommit närmare våra befäl, i alla fall vi som jobbar i maskin, säger Benny Johansson. Vi är så få och jobbar mer tillsammans nu än vi gjorde tidigare. 

Uppe på den stillsamma bryggan möter vi Symphonys befälhavare, Pontus Franzén. Han håller med om att stämningen förändrats under pandemin.

– Det har blivit en ny situation med så få ombord, säger han. Lite samma känsla som på lastfartygen där man är betydligt färre i besättningen. Förr var vi uppdelade mellan manskap och befäl i mässen. Nu försöker vi hålla avstånd och sitter en och en vid borden men alla pratar med varandra. 

Befälhavare Pontus Franzén längtar efter att få komma ut på havet igen. Men en positiv effekt av pandemin är att besättningen kommit närmare varandra, säger han. Foto: Sussi Lorinder

Pontus Franzén säger att han har betydligt mindre att göra än vanligt på grund av pandemin och att han längtar efter att trafiken ska komma igång igen. Men det kommer att krävas en rad åtgärder innan fartyget är redo att ta emot passagerare.

– Det handlar om teknisk utrustning som ska förberedas och service som behöver göras. Vi har en lista med punkter som måste åtgärdas innan fartyget är ship shape och som vi börjat beta av. Sedan har vi all cateringpersonal som inte varit ombord på ett tag och som kommer att behöva genomgå en del övningar och utbildningar. Hur stort utbildnings-behovet är beror på vilka som kommer, säger Pontus Franzén. 

Precis som alla andra vi träffar ombord hoppas Jeanette Ganesjö att trafiken snart ska komma igång igen. Sedan årsskiftet har hon inte arbetat mer än enstaka dagar; senaste gången var hon tre dagar på Galaxy som gått i godstrafik under större delen av pandemin. Sommarens kryssningar är i dagsläget begränsade till juli månad. Hur det blir efter det vet man inte i dagsläget. 

– Men vi som går hemma vill inget hellre än att komma ut på jobb igen, säger Jeanette Ganesjö.